Den här bilden jag endast för att ni ska se vilka blodtörstiga monster amstaffar är.
Lägg märke till blodet till höger under nosen. Haha.


Det gamla ärret och det nya såret. Ni ser ju hur det blöder. Helt otroligt...
Jag är jättekänslig för sånt här helt plötsligt, men det kanske är för att det
är min egen hund som är skadad. Usch!


Frejas nya snygga frilla. Det är ju inne att raka sig där nu i hundvärlden om ni inte visste det;)
Stygnen där är från då dom tog benmärg.


SNYGGING! Haha. Det taskiga är ju att det dom rakade bort förra operationen
just växt ut (känns det som). Man anade det hur länge som helst så det där lär
ju ta ett tag. Men hon är så fin ändå våran lilla bebis:)

Igår var vi och hämtade våran lilla flicka. Jag hade förväntat mig det värsta med hoppande på tre ben, bakåtstrukna öron och ett fett äckligt sår.

Det sistnämna fick vi åtminstone! Dom har lagt snittet bakom det förra snittet så man ser det inte lika bra men det märks mer än väl på andra sätt, jag kommer till det snart.

När djursjukvårdaren hämtade Freja så satt vi oss på en bänk så att Freja inte skulle se oss när dom kom i korridoren och bli alldeles för uppspelt. Vi hörde på långt håll när hon var påväg med Freja för det slirades på golvet och flåsades som bara den! När hon såg oss blev hon ännu värre och jag satt mig ned på knä för att hon inte skulle hoppa och ha sig. Det dröjde inte länge innan jag märkte att det var massa bloddroppar på golvet och djursjukvårdaren lugnade mig med att det bara berodde på att hon var så uppspelt och det hade slitits lite i stygnen.

När hon lugnat ned sig något så gick vi till bilen och åkte hem. Hemma fick hon sig ett ben att snaska på så hon skulle ligga still och tro det eller ej, men hon tuggade upp sin tuggring som hon stenvägrat att tugga på i flera månader! Hur som helst så märkte vi att det fortfarande blödde av såret och tillslut var det tamef*n blod i hela lägenheten. Det har fortsatt att blöda mer eller mindre hela tiden sen vi kom hem från veterinären. Veterinären sa att det kunde blöda och vara ganska pluffsigt i såret men att det aldrig slutar?

Hon verkar inte ha särskilt ont än heller. Hon har ett morfinplåster som dom plaserat på ryggen istället för på sidan som förra gången. Mycket behändigare! Förra gången lossnade plåstret titt som tätt och vi lyckades inte få det att sitta ordentligt på något sätt. Men den här gången så sitter det ordentligt och hon når det inte även fast hon inte har någon krage på sig. Hon är självklart hängigare och ganska trött av sig eller "moffad" som min kära syster kallar henne medan hon pekat och skrattar lite halvondskefullt. Haha.

Vi har fått en ny tid på rehab redan om ca 2 veckor då såret läkt ihop så det verkar inte vara så farligt som vi trodde. Jag hade gärna velat fråga mer om artrosen hon redan har i leden och om den är lika omfattande som jag antagit att den är eftersom steloperation övervägdes. Men vi får ta det med honom när vi träffar han nästa gång helt enkelt.

Så nu ska vi bara vila upp oss och ta det lugnt i 2 veckor! Hoppas det nu läker fort och inte tjorvar något mer.

Egentligen har det inte hänt något speciellt sen sist jag skrev. Men det känns ändå tråkigt att lämna bloggen ouppdaterad. Fast iofs händer det alltid speciella saker när Freja är i närheten...

På senaste tiden har hon gått tillbaka till att försöka attackera bilar. Det började lite smått när vi var påväg till bussen från rehabiliteringen precis då det hade snöat för första gången (ungefär). Hon hoppade ut mot två bilar och jag blev så paff att jag inte gjorde något förutom att hålla i kopplet så hon inte skulle bli överkörd. Nu har hon blivit värre (överskottsenergi måntro?) och jag blir lika tokig varenda gång! Och inte att hon lär sig heller Men alla de här olaterna som kommit på senaste tiden har nog med hennes överskottsenergi att göra. Något annat har jag svårt att tänka mig. Synd att vi inte kan göra något åt det just nu

När vi åkte tillbaka till Öjebyn efter att Freja spenderat ungefär två veckor i Lule tyckte Freja att livet sög! Ja det var nästan som att man hörde henne säga det. Hon har ju lekt med Julia, min syster på 7 år, varje dag och tycker det är hur lattjo som helst. Både Freja och Julia blir helt till sig när dom ser varandra och sen är dom igång med sina hyss ända tills dom somnar Ibland tror jag att Freja inte vet att hon är en hund. Hur som helst tyckte Freja det var jättetråkigt att inte ha någon som är på samma nivå som henne att leka med och vi fick försöka roa henne så gott vi kunde.

Gissa vem som blev glad när vi kom innanför dörren och hon möttes av mina föräldrar och Julia som hade kommit för att hälsa på. Tur att jag kan förutspå hennes glädjeutbrott så jag hade tagit av henne både täcke och halsband ute i trapphuset så hon slapp sitta och vänta i hallen

Att hon dessutom har börjat med att tugga-ben-vägra har ju inte gjort saken bättre. Hon älskade att göra det förut men en dag slutade hon helt plötsligt. När vi skulle på bio i Fredags fick hon vara hos Karin och hon hade några märgben som hon fått av sin pappa. Märgen var borta men jäklar vad Freja tuggade! När Karin sa: vi kanske ska ge henne ett ben så hon inte stör Simon så mycket. Så sa jag att det inte var någon ide eftersom hon inte tuggar. Men ack så fel jag hade. Vi fick med oss två stycken av Karin och nu tuggar Freja glatt på dom så fort hon inte har något annat viktigt att göra, typ som att stå precis bakom benen på oss när vi lagar mat Tack Karin, du har förgyllt Frejas liv


Freja fick divan-delen på soffan för sig själv. Men det dög inte, hon vill ju ligga nääära pappa


Och några dreggliga hundpussar kommer man aldrig undan från


Julia och Freja låg och tittade på barnen i bullerbyn igår. Det såg så gulligt och mysigt
ut så jag var tvungen att fota dom. För tro det eller ej, att kolla på tv är en av Frejas
främsta intressen nu för tiden när hon inte får busa och promenera så mycket

Idag fyller våran fina lilla tjej 1 år! Jag som tyckte att det var nyss som Stefan kom hem med henne

Julen har vi firat i Vuollerim hos Stefans föräldrar och där har dom både allergiker och hundrädda , så Freja har fått stanna hemma hos mina föräldrar och blivit bortskämd och odräglig. Jag har saknat henne så himla mycket och när vi kom hem igår blev det ett väldigt kärt återseende

Idag ska jag ge henne nått extra gott och så ska vi gå ut och busa i snön ett tag. Det är ju inte varje dag man fyller 1 år

Vi har fortfarande inte fått något svar från specialisten förresten. Så vi bara väntar och väntar och väntar.

Nu har vi hunnit tänka över allt det som händer runt om Freja och även om det inte känns lätt (speciellt inte med mina nerver) är det lite lättare att inte börja storböla så fort vi pratar om det.

Freja har äntligen börjat halta mindre och vi tar henne på kortare promenader någon gång om dagen så hon får lite friskluft. Hon är helt tokig nu när det har kommit nysnö och plöjer igenom snöhögarna som en bulldozer När vi sen kommer innanför dörren och har tagit av henne täcket så är det som att friskluften gett henne extraenergi och hon tar några ärevarv i lägenheten. Ofta med hennes bästa kompis Tiger i munnen

Idag har vi slagit in julklappar. Tänkte bjuda på lite bilder från det


Freja ville så gärna hjälpa till att slå in julklappar, så då slog jag in henne också


"Men mamma jag vill inte vara ett pakeeeet!"


"Kan du inte ens hjälpa mig lite?!"


Och hjälp det fick hon! Fort som tusan försvann hon iväg i hallen med snöret


Busbruden


Snyggöronen




Det där var inte populärt kan jag tala om'


Sen blev det bus med hennes favorit Tiger


Så plöjer hon igenom allt papper och pyssel med honom


Lilla token!




Efter att ha fått en egen julklapp med godis ville hon öppna resten också




Sen vilar vi i en halvminut


Och tiger måste ju vara med

Haha, allt kretsar kring Freja. Hon är verkligen som ett bortskämt ensambarn, eller hon ÄR ett bortskämt ensambarn. Men det är så det ska vara

I morse vaknade vi tidigt för att åka iväg till veterinären. Jag har sovit dåligt inatt men hade ändå inte något problem med att gå upp i morse. Jag ville bara ha det här överstökat.

När vi kom fram till veterinären fick vi vänta ett tag i ett rum. Vi hade sen innan bestämt att Stefan skulle få följa med Freja in på röntgen medan jag väntade utanför. Eftersom dom och vi helst vill att hon ska vara osederad eftersom hon röntgas så ofta så blir det ett mindre världskrig i röntgenrummet varje gång. Hon skakar som en tok, stretar emot och stressar upp sig. Men när man väl fått ned henne på sidan på är det ganska lugnt även om hon är spänd. När jag är där inne blir jag precis som henne. Jag ser min puls om jag tittar på tröjan och skakar precis som Freja eftersom jag blir så stressad. Stefan är mer lugn och sansad och det smittar ju av sig på Freja.

Det gick snabbt och ta bilden  och när djursjukvårdaren kom  ut trodde jag att dom gett upp och väntade på att sederingen skulle verka. Men icket! Efter ett tag kommer Freja utspringande i väntrummet utan koppel och med hela rumpan viftande! Tur att det inte satt många där ute och att hon sprang fram till mig utan att titta på de andra. Lilla gumman!

Sen kom veterinären in och pratade med oss. Det såg inte alls bra ut och man kan kort och gott säga att operationen inte räckte till. Det var så mycket information och så mycket att ta in så jag faktiskt inte fattade vad som hänt.

Veterinären, Lars Steinvall, som haft hand om Freja sen i början är hur bra som helst. Han är väldigt pedagogisk och tar sig verkligen tid med att förklara vad som hänt på ett enkelt sätt. Han svarar på alla frågor man har men försöker ändå inte undanhålla någonting för oss. Jag uppskattar verkligen all hjälp vi fått av alla där!

Nu skulle han skicka Frejas röntgenbild till en specialist som skulle titta och avgöra vad nästa steg blir. Lars tyckte inte att vi skulle vara tvugna att ta bort henne och det finns alternativ även om jag ännu inte hunnit överväga något av dom. Det känns så overkligt och konstigt ännu.

Så nu är det bara vänta på svar från specialisten och ta dagarna som dom kommer.

bilden är tagen av Bea

Nu är det nog dags att uppdatera igen!

Nu har snön kommit tillbaka och Freja är helt tokig varje gång vi ska ut. Hon är som en snöplog och kör ner nosen i snön och kutar

Hon har blivit otroligt busig på sistone. Vi har spekulerat i varför eftersom hon alltid har varit så lugn och sansad förut. Antingen är det så hon är helt enkelt, en del av mognaden eller kanske trotsen? Eller så kanske det är så att hon var lugn förut eftersom hon hade ont. Nu har hon ju inte ont på samma sätt i benet längre och jag lovar att det inte finns något stopp alls på henne. Nyss fick jag avbryta mitt skrivande eftersom hon fått tag på en toapappersrulle och hon har begått massmord på alla gosedjur som ligger efter golvet här

Den värsta trotsen har som tur var lagt sig. Hon ville ju inte alls lyssna förut och glömde totalt bort hur man gick i kopplet. Med mig är hon oftast snäll, problemet ligger mer i att hon blir så uppspelt om man går med andra hundar och då kan hon dra i kopplet. När hon blir bättre i benet ska vi träna mer på det, hon är ju så våldsam och oförsiktig och jag är skraj att hon gör illa sig mer i benet nu när det börjar bli bättre.

Igår var vi och miljötränade på stan. Hon var mycket duktigare än jag trodde att hon skulle vara och blev bara intresserad av en hund som skällde åt henne. Vi träffade även hennes extramatte, Shaws mamma, som är hundvakt åt Freja när vi ska åka bort och Freja inte kan följa. Freja blev helt till sig och hela rumpan viftade Jag pratade med Shaw senare och sa till henne: Om din mamma hade haft svans hade hon nog viftat lika mycket som Freja Shaws mamma är egentligen allergisk och har astma men hon tål Freja så det är roligt att kunna ha iväg henne dit ibland och se hur glada dom blir (både shaws familj och Freja). Har hon inte varit där på länge får jag sms där det står: Mamma undrar när Freja kommer hit nästa gång? Då brukar vi gå dit bara för att dom ska få mysa lite med henne. Shaw ska skaffa en egen liten amstaff snart också och det ser både jag och Freja fram emot!

Idag ska vi på rehabiliteringen igen. Jag blir så glad när jag är där. Dom är så otroligt snälla och hjälpsamma och det är så värt pengarna att få höra hur mycket bättre det ser ut varje vecka. Hade vi gått hemma och bara besökt veterinären ibland hade jag varit osäker och hela tiden ifrågasatt mig själv. Det är inte få gånger i början som jag har tänkt: Men är hon lite sämre i benet nu?
Det är psykiskt påfrestande att hela tiden gå och vara orolig. Nu när vi är där en gång i veckan så hinner jag inte bli så hispig och jag får bekräftelse om att det ser bättre ut.

För någon vecka sen hoppade hon efter Stefans vante och blev mer halt. Vi fick rimadyl utskrivet som vi skulle ge henne i fem dagar. När hon hade fått tabletterna i några dagar så försvann hältan helt och jag stod som ett fån och bara log och försökte få henne att gå bara för att jag skulle få se henne gå utan att halta. Jag kommer inte ens ihåg ett litet tillfälle då jag sett henne gå utan att halta, så det var en stor grej för mig.

Hon har börjat äta som vanligt nu igen också. I några dagar har hon ätit upp all mat både morgon och kväll så det verkar som att det nya fodret är populärt! Vi köpte ett foder som är bra för lederna den här gången och eftersom hon tycker om det ska vi nog fortsätta ge det åt henne.

Freja har ju en väldigt jobbig period nu. Hon är lite mer skvätträdd än i vanliga fall och det har börjat bli bättre som tur är. Men något som bara blir sämre är hennes matlust. Hon vill inte alls äta längre! Hunden som slagit rekord i att äta störst mängd på snabbast tid vill inte äta! Vi får praktiskt taget tvinga i henne maten och ändå äter hon bara hälften av det hon ska ha, sen är det tvärstopp. Då ska det tilläggas att hon äter ganska mycket mindre än det hon egentligen ska ha så hon inte går upp så mycket i vikt nu när hon inte kan röra sig så mycket, så hon brukar vanlgitvis vara rätt hungrig.

Vi var på rehabiliteringen i torsdags också. Freja blir så glad när hon kommer in dit och svansen går i 190 En gång när vi var i väntrummet och väntade på våran tur så hörde vi hunden som var innan oss tjuta som att han höll på att dö. Han gillade inte alls att gå i vatten och Freja satt och tittade på dörren med huvudet på sne som att hon inte förstod vem som kan vara så ledsen där inne där godistanterna är

Den här gången hade vi med oss lillkameran för att ta lite bilder. Det blev inte så bra bilder men någon gång får vi ta med oss systemkameran

Idag ska vi till en hundträff här i Öjebyn som en av mina kompisar har anordnat. Det är över 10 hundar där och jag vet egentligen inte vad dom sysslar med men vi ska iaf passa på att träna lite på att få henne att fokusera på mig och inte på de andra hundarna. Det brukar gå bra när vi har tränat ett tag men nu har hon mycket överskottsenergi så det kanske inte alls funkar? Ja, vi får se. Bra träning är det iaf!

När vi var på rehab berättade jag om Frejas lilla incident någon dag innan. Hon hoppade efter Stefans vante. Stefan sa åt henne men självklart ska hon dra det liiite längre. När vi nästan var framme vid dörren tog hon sitt finalskutt och landade fel. Hon tjöt till och haltade efter det ännu värre än vanligt hela kvällen. Nästa dag tyckte alla att hon inte haltade mer än vanligt men det märktes på rehab att hon var lite känsligare efter ett tag i rörelse. Därför går hon på rimadyl just nu men det har inte blivit någon större skillnad. Men då har vi inte heller gått några längre promenader heller, högst 15 minuter per promenad.

Nu ska vi packa lite korv och leksaker och sen hoppas att vi kan avsluta med lite lydnad där borta! Vi körde lite igår för första gången på över en vecka och hon var så gasad och uppspelt att jag bara kunde skratta. Nu vill vi att Freja ska bli frisk så vi kan börja träna på allvar

Nu kanske det är dags att skriva igen. Jag och Freja så gott som bor i Lule hos mamma nu när vi har börjat med rehabilitering en gång i veckan. Jag har ju alla möten i Lule så det känns så jobbigt att pendla fram och tillbaka.

Vi har som sagt börjat med rehabiliteringen förra veckan. Hon får gå i en waterwalk och vi började med att gå på rullbandet utan vatten. Hon tyckte det var jätteäckligt i början men med lite godis så går precis allt Sedan började vattnet fyllas på och det bubblade och bullrade rätt rejält. Jag trodde Freja skulle få panik men hon stod lugnt och väntade medan vattnet fylldes. Då var jag stolt kan jag tala om!

Vatten är ju inte heller något problem för damen och jag tror att hon tyckte det var ganska roligt faktiskt

Vi fick två övningar som vi skulle göra hemma. Den ena är vacker tass med båda tassarna. För att hon ska stödja och böja på det onda benet.

Den andra övningen får ut på att hon ska ligga på sidan och att vi ska böja det onda benet och sen sträcka ut det.

Nu de senaste 3-4 dagarna har hon haltat ännu mer än vanligt. Jag vet inte vad det beror på eftersom vi inte har gjort något speciellt ansträngande. Men jag ska prata med dom på rehabiliteringen imorgon och fråga vad dom tror och tycker om det.

Annars förflyter dagarna på som vanligt. Vi tränar lydnad och har börjat träna en massa trix eftersom mina syskon klagat på att hon bara kan "tråkiga lydnadsgrejer". Vi har bland annat ÄNTLIGEN kunnat lära henne skall. Hon har vägrat låta på kommando förut men nu jäklar kan hon Min duktiga lilla tjej!

Imorgon ska vi på rehabiliteringen för andra gången och jag ska se om jag kan ta några bilder kanske.


Hon kan då se förnöjd ut. Haha




Freja har en stor fanclub. Här är den mest påträngande delen av den


När moster och Shaw blir för jobbiga förklarar Freja puss och dreggelkrig

Oj, nu var det verkligen länge sen vi uppdaterade här! Vi är på vift till Lule hela tiden känns det som och då blir det lätt att bloggen glöms bort har jag märkt.

Det har nog hänt ganska mycket på sista tiden. Men när man väl sitter här och ska sammanfatta allt så är det helt tomt i huvudet. Men jag ger det ett försök i alla fall!

Vi hade ju beställt ett täcke till Freja, det tror jag att jag har nämnt. När det kom så visade det sig att det var för stort. Och inte lite för stort heller! Det såg ut som ett tält på henne så vi skickade tillbaka det och fick ett täcke i en storlek mindre. Att en storlek kan göra sån skillnad. Det nya täcket sitter hur bra som helst och är lagom långt

Vi har även hunnit med en sväng till veterinären. Den här gången hade vår vanliga veterinär semester så vi fick en ny veterinär som jag inte alls gillade. För det första så lyssnade hon inte alls på vad jag sa och bortförklarade Frejas svullnad på såret med att många hundar blir irriterade av de inre stygnen som löses upp av sig själv. Jag försökte förgäves förklara att hon var svullen på HALVA såret för att hon slagit sig i röntgenbordet och de yttre stygnen inte tagits bort i tid och på sätt irriterat såret ännu mer. Men icke! Det var de inre stygnen som var problemet och hon tittade eller kände inte ens på "bulan".

Men nu ska ni få höra på fan. Bulan blev stenhård för kanske en vecka sen. Hon har ju aldrig haft ont när man klämmer på den och det har känts som att den är fylld med vätska. Men nu kändes det mer som att det var hårt gummi. Idag när jag kände på bulan hade den nästan helt försvunnit! Man känner fortfarande att det är lite kvar till allt har försvunnit men det är då påväg åt rätt håll i alla fall

Hon har även börjat stödja jättebra på benet. Men man vet aldrig med henne. Hon har aldrig visat någon hänsyn till smärta. Men vi bestämde oss för att gå ned och träna lite spår och träna upp hennes föremålsintresse i skogen en bit från oss. Det gick ju som det gick... Spåret klarar hon klockrent men då är det ju föremålsintresset som brister men jag har ett knep som jag ska prova nästa gång. Jag hade inte grejer till det sist och fick fuska lite då Vi körde också lite uppletande och hon höll sig inne i korridoren och om hon kom utanför så var hon snabb tillbaka. Ett av skicken blev riktigt lyckat men resten var väl inget att skryta om Men som sagt, vi ska köra stenhårt på hennes föremålsintresse.

Men hon är ju fortfarande i vila och det vet hon så hon anstränger sig inte mer än nödvändigt Men det är roligt när vi väl kommer ut och tränar även fast vi kör en handikappvariant


Vi skyndade oss att fota för det var kvällmatdags och hon ville inte allt vara med och
stå stilla.


Men nog är hon snygg i sitt nya fina täcke våran lilla tjej

Nu var det ett tag sen vi skrev. Vi har varit i Lule och haft lite semester och hunnit springa till veterinären en extravända eftersom Frejas sår hade svullnat. Men det visade sig att även om det ser mycket mer svullet ut så har det stabiliserats sen sist och blivit mindre innehåll om ni förstår.

När jag var där passade jag på att prata med ortopeden eftersom han aldrig kan ta sin telefontid (förstår väl jag det, han springer ju ut och in till jäklat alla patienter där). Jag frågade om Frejas motion och vi kunde börja promenera med henne och sen kom det efterlängtade. Vi kan börja träna lite smått i lydnad igen! Vet ni vad det första vi gjorde när vi kom hem var? Träna!

Vi körde bara lite på skoj eftersom hon varit i vila hur länge som helst nu. Men hennes attityd har aldrig varit så grym som då. Direkt då jag gick ut på gräsmattan förstod hon vad som var på gång och hon släppte mig inte med blicken en enda gång. Vi körde lite fritt följ och hon halkade inte bak, som hon brukar göra, en enda gång! Sen körde vi lite fjärr och nu när alla kommandon sitter började vi träna på att hon ska sätta sig och ställa sig rätt utan att flytta fram som hon har en tendens att göra. Det gick jättebra och jag vet inte vem av oss som var mest nöjd

Jag tror hon har kommit in i någon jobbig period nu också. Hon vill helst vara under skinnet på oss och idag när jag och Stefan låg brevid varandra i soffan kom hon och la sig PÅ oss. Så fort jag och Stefan kramas blir hon hysterisk och ska också vara med. Vi får med andra ord ALDRIG vara ifred. Hon följer efter oss och är som ett jäkla plåster. Hon har även börjat bli hysterisk så fort vi lämnar henne ensam. Det spelar ingen roll om det är hemma eller utanför affären. Vad har hänt med våran fina Freja? Men det borde nog gå över.

Måste även berätta om en annan sak som hände hos veterinären som var nära att sluta som misshandel.

Jag och Freja kommer ut från rummet och ska gå med papprena till receptionen (eller vad det nu heter) för att vi inte ska behöva betala något. När vi står och väntar på våran tur kommer det in ett äldre par med en jack russel som mannen håller i famnen. Denna jack russel är ungefär så ouppfostrad som man väntar sig när det är ett pensionärspar som äger den (jo jag har fördomar) och försöker febrilt slita sig ur husses famn. När den uppfattar Freja som sitter brevid mig på golvet börjar den morra och sen skälla och försöker slänga sig mot Freja. Freja börjar vifta på svansen och försöker hoppa mot jack russeln men jag sätter henne ned och hon nöjer sig med att kolla medan jack russeln fortsätter skälla och kråma sig.
Då frågar tanten som sitter brevid sin man: Vad är det där för hund? Jag svarar att det är en Amstaff och då frågar hon: Jaha.. Är inte dom farliga? Man har ju hört. Är hon farlig?

Då kände jag bara hur det började koka i mig. Herre gud. Min "farliga" amstaff sitter snällt brevid mig och tittar på eran ouppfostrade jävla jack russel som morrar och skäller åt MIN hund. Ändå har dom mage och säga nått sånt till mig! Dessutom satt det en pomeranian på min andra sida som också morrade. Ändå är det min hund som blir ifrågasatt?

Jo jag vet att det är mycket fördomar om rasen men jag kan faktiskt inte hantera det. Om det hade varit någon annan som inte hade en hund som satt och morrade och skällde och som inte lät väldigt snorkig skulle jag förmodligen inte ta det som en förolämpning men jag blev väldigt arg faktiskt. Jag gav henne bara världens blick och besvarade inte ens frågan. Hade jag gjort det hade det slutat med att jag stod och skrek på henne och det vinner nog ingen på. Jag har hela tiden väntat på att någon ska ifrågasätta vårat val av hund eller kommentera hur elaka amstaffar är men det är faktiskt första gången någon som träffar mig och Freja säger något sånt där. USCH vad arg jag blir.

Den enda som har ifrågasatt oss är faktiskt mina föräldrar. Pappa sa att om en hund är avlad till något hur länge som helst går det inte bara att få bort det hur lätt som helst. Men jag lyckades prata omkull honom och när han träffade Freja blev han lika såld som alla andra. Mamma tyckte mest att hon var ful Så hon ifrågasatte väl inte riktigt varför vi valde en "kamphund" utan mer varför vi valde en så ful hund. Men jag tror nog att hon har ändrat uppfattning även om hon vägrar erkänna det För, det finns faktiskt ingen goare hund än Freja och det är nog många beredda att hålla med om


Där uppe till höger var det hon slog i på röntgenbordet. Det är där det nu har svullnat.


Hon sover mest hela tiden den där




så kommer jag och stör med kameran när dom får sin skönhetssömn Då får man
värsta blicken


Myspys med pappa


Hon ska alltid hålla om en med ena tassen också

Som ni ser sover hon på.. Alla bilder Hon är trött av sig våran lilla tjej

Idag var alla tre här hemma, jag, Stefan och Freja, väldigt rastlösa och hade tråkigt. Därför bestämde vi oss för att ta bussen till backen och gå på Djurmagazinet och öob. Vi var ute efter ett vintertäcke till Freja men vi hittade inga snygga täcken där så det slutade med två hundleksaker och en torkad benknota. Det var mycket populärt kan jag säga

Sedan knallade vi ned till ÖoB och köpte ett ganska fult blått regntäcke för 69:- spänn. Perfekt nu när det inte är tillräckligt kallt för vintertäcke.

Väl hemma igen så beställde vi ett vintertäcke från internet istället. Det blev ett brunt värmetäcke från hurtta som jag tyckte var jättesnyggt och för oss tjejer är det ju faktiskt det som är viktigast Nu hoppas vi bara på att det blev rätt storlek och att det sitter bra också.


Freja med hennes nya leksak eller vad man nu ska kalla det. Den var mycket populär.
Perfekt nu när hon inte kan vara ute!


Freja med hennes nya regntäcke. Ärret ser väldigt otrevligt ut nu. Speciellt längst upp
eftersom det var där det sprack när vi var sist och röntgade och hon fick panik. Men imorgon
får vi nog mer antibiotika. Det har börjat se otrevligt ut nu de sista dagarna efter att första kuren tog slut


En bit av den torkade benknotan. Det blev en smaskig beläggning på golvet av det. Usch!
Men hon gillade det i alla fall


Beslutsångest


Hela rumpan gick på henne för att hon tyckte den var så lattjo

Den här dagen har varit ganska händelsefull för lillan om man jämför med de senaste veckorna och nu ligger hon helt utslagen på soffan och snarkar. Det var skönt att få hitta på något om än det inte var något speciellt.

När vi gick tillbaka till bussen lade jag märke till att hennes gång på bakbenen var oren. Jag tror att det var vänster bak som hon var lite stel på och haltade lite. Så nu frågar jag er, tror ni att det är för att hon haltar på frambenen hon har börjat bli vinglig i bakdelen eller tror ni att det är något annat som spökar? Jag blev självklart jätteorolig direkt och började spekulera i både det ena och det andra.

Som tur är så har vi återbesök hos veterinären imorgon så då kan vi ju fråga där. Men det känns ändå jobbigt som tusan. Tänk om tänk om tänk om. Hojjaligen. Man kanske ska låta dom röntga i alla fall bara för att kolla.

Jag får uppdatera imorgon igen efter veterinärbesöket. Jag tror inte att jag följer med dit men jag blir noga uppdaterad av Stefan efter att han kommit därifrån

23/4  -  12,6 kilo
4/5    -  13.8 kilo
11/5  -  15.4 kilo
18/5  -  16.5 kilo
25/5  -  16.7 kilo
1/6    -  16.6 kilo
8/6    -  17.9 kilo
15/6  -  19.2 kilo
22/6  -  19.3 kilo
29/6  -  19.7 kilo
6/7    -  20.5 kilo
13/7  -  21.2 kilo
27/7  -  22.9 kilo
3/8    -  23.1 kilo
10/8  -  23.5 kilo
17/8  -  24.2 kilo
31/8  -  24.5 kilo

Vi har inte varit så bra på att uppdatera det där med vägningen på sista tiden. Så siffrorna kanske inte stämmer på pricken, men vi får lita på att vårat minne är som det ska

Idag blir lillan hela 8 månader gammal. Oj så snabbt tiden går när man har roligt! Eller roligt och roligt, sista tiden har varit en ren och skär plåga för både henne och oss men det är ju förståeligt. Freja har varit jättejobbig att ha och göra med nu på sista tiden. Hon slappnar aldrig av, hon följer efter oss överallt och hon river lägenheten så fort vi lämnar den utan henne. Överskottsenergi? Javisst! Men samtidigt kan vi ju inte göra nått. Allt som man gör kräver ju att hon går eller springer och använder benen. Belastar man det läker det fortare och då är risken större att hon måste opereras igen.

På dagarna gör vi inte alls mycket. Freja sover ungefär 85% av dygnet och resten av tiden tigger hon mat och godis och ligger och myser med oss i soffan Vi kan knappt vänta tills benet är läkt och vi kan gå ut och träna igen, det blir väldigt tråkigt att bara ligga på soffan efter ett tag.

Jag har också drabbats av svininfluensan och den är precis lika hemsk som det står i tidningarna. Jag har iofs alltid väldigt hemska förkylningar men den här tar verkligen priset! Hoppas ni slipper den!

Nu är det dags för myspys med Stefan och Freja innan det är dags för att lägga sig och sova


Bus i soffan en kväll


Freja är lite frän med en sjal


Men sen blev hon trött på poserandet och ville sova istället


Jag har också träffat Karins lilla schäfervalp som hon hade med sig från avelsstationen där hon jobbat i sommar. Proxy heter hon och det här var den enda bra bilden jag fick av henne eftersom hon inte ville vara still

Idag var vi på återbesök hos veterinären för att röntga och titta hur det såg ut. Jag trodde att benen skulle ha bytt plats med tanke på hennes många glädjeryck med brutet ben. Men icket! Det såg riktigt bra ut och han var nöjd eftersom benet redan hade sänkt sig = trappsteget är inte lika stort. Så det är ju påväg åt rätt håll!

Det blev en mindre brottningsmatch på röntgenbordet eftersom dom ville prova ta bilder utan att ge lugnande. Det har gått bra tidigare men idag gick det inte alls. Hon slog upp lite av såret och det började blöda en massa. Jag fick panik och nästan skrek åt djursjukvårdaren att släppa henne och ge henne lugnande. Behöver jag säga att jag fick min vilja igenom?

Så nu är allt väldigt bedrövligt för min lilla tjej. Hon ligger just nu och sover men när hon är vaken piper hon och ynklar sig jättemycket

Jag passade även på att ta en bild (i smyg) på röntgenbilden så att ni också ska få se. Jag blev chockad när jag såg bilden och tyckte inte alls det såg bra ut! BENET ÄR JU AVSÅGAT FÖR TUSAN! Men ortpeden bara skrattade och sa att det faktiskt såg bra ut med tanke på omständigheterna och jag fick lov att hålla med honom

ja som ni ser är ju benet... Av. Men det ser bra ut! Haha.

På 14 dagar ska vi tillbaka för att ta ännu en bild så jag får passa på och ta en i smyg då också så att man kan jämföra kanske. Jag är en liten smygare. Synd bara att mobilkameran som jag har är urdålig. Men man ser ju som tur är i alla fall

Nu har hela situationen med Freja börjat sjunka in och jag kan ta det lite mer lugnt. När vi hade kommit hem från veterinären i torsdags var jag helt förstörd och Freja var groggy och pep och ynklade sig hela tiden. Jag var på gränsen till tårar hela kvällen och daltade som tusan med henne. Jag tror att hon utnyttjade situationen litegrann faktiskt I ett par timmar låg jag med henne på golvet i vardagsrummet och tittade på tv. Efter ett tag flyttade vi upp i fotöljen och mitt i natten hade "bakfyllan" försvunnit och hon var piggare än någonsin. Så vi gick på prommenad i mörkret och hon fick springa lös och lattja hur mycket hon ville.

Igår försökte vi nå ortopeden men han hade inte tid att ta sin telefontid så vi är fortfarande lika ovetandes som förut. Däremot har vi letat på internet och hittat vad vi tror att det är baserat på vad veterinären sa åt oss. Men än så länge är det bara gissningar och ovisshet. Det är väldigt jobbigt att veta att hon ska opereras men inte veta hur det kommer gå till och vad som behövs efter operationen.

För säkerhetsskull får hon massor med äventyr nu varje dag innan operationen. Vi vet ju inte hur länge hon kommer ha ont och inte kunna gå efteråt. Jag är faktiskt lite sur för att dom inte kunde ge oss mer information när vi var hos veterinären. Kunde inte hon svara kunde hon i alla fall försökt få svar på våra frågor. Speciellt när allt ska ske så snabbt.

Usch. Jag hatar denna ovisshet men vi håller tummarna för att det ska bli bra. Något annat finns inte i våran värld!


Freja är så trött precis då vi kommit hem från veterinären. Hon rymde ut på baksidan
där vi hittade henne sittandes såhär


Idag var vi vid miljögården och tittade på djuren. Freja skaffade sig en polare


Klart att fåret ska ha en puss också


Freja tittar på hönorna och tupparna, dom lät jättekonstigt och Freja funderade på
på vad det var för konstiga hundar

Idag har vi som sagt varit till veterinären och det är inte allt för goda nyheter jag kommer med.

Vi började med att väga henne och damen väger nu 23,7 kilo. Sedan fick vi berätta om hennes hälta och springa ett par varv i korridoren med henne. Efter det fick hon lite lugnande och somnade så sött på bordet. Vi fick ta fem bilder på frambenen och sedan kollade både veterinären och ortopeden på bilderna. Jag fick en dålig känsla i magen redan när hon kom in och sa att hon gett ortopeden bilderna för att han också skulle kunna kolla på dom. Var det inget på bilderna skulle han väl knappast behöva kolla på dom.

Några minuter av tortyr senare kom hon in och berättade att det var en förändring på vänster fram. Något mer förstod jag faktiskt inte. Om jag ska vara ärlig så tror jag inte att veterinären heller visste vad det var för något utan hon förmedlade bara var ortopeden sagt. Jag förstod i alla fall att det var ett ben som växt lite för mycket som tröck och skavde så att det blivit lite pålagringar. Men imorgon har ortopeden telefontid och då ska jag vara den första som ringer. Det kan ni ge er fan på.

Den enda chansen Freja har är operation och vi har fått en tid nästa vecka på tisdag. Jag vet ingenting om operationen eller hur stor chans det är att hon blir bra igen. Jag fick inte reda på något.

Nu känner jag mig bara helt jävla tom. Ingenting blir någonsin som jag tänkt mig och alltid ska det vara något som jävlas. Jag hoppas bara Freja blir bra. Hon MÅSTE bli bra. Hon är ju våran lilla bebis..

Igår for vi tillbaka till Luleå för att umgås lite med min familj och för att passa på att gå på loppis på hertsödagen Min mamma är helt frälst i loppisar och fyndar alltid jättefina saker. Jag gillar också att gå och titta hittar sällan något fint. Freja tyckte att det var jätteroligt att gå omkring bland alla människor och passade på att ge en tant en slick på foten i förbifarten Jag förstår inte vad det är hon har för fötter! Men gillar dom, det gör hon!

Innan vi gick på loppisen passade vi på att spola av våran altan på baksidan så att den fick torka medan vi var borta. Slangen togs fram och jag väntade mig att Freja skulle hålla sig på säkert avstånd eftersom hon inte alls varit så förtjust i vattenstrålen tidigare. Men ack så fel jag hade. Inte hade jag hunnit spola länge innan jag hade en galen liten amstaff som sprang efter vattenstrålen och gjorde tappra försök att fånga den. Behöver jag säga att hon inte lyckades Men hon gav sig inte och när vi var klara med altanen var hela hunden sjöblöt. Jag tror att hon tyckte det var skönt att bli avspolad efter bussfärden Idag tänkte jag att vi kunde göra samma sak eftersom det var så varmt och stackarn bara låg under bordet och var helt död. Och hon tyckte det var minst lika kul idag! Hon passade även på att hoppa i ungarnas pool och sprang runt som en galning

Det var ungefär det enda vi har orkat med idag. Träning kör vi endast mycket korta pass men Freja tycker inte att hon behöver koncentrera sig när hon är i Lule. Då leker hon mest med ungarna, badar, tigger, käkar isglass och flirtar med alla som kommer hit Men så länge Freja är nöjd och glad är vi också det! På sommaren ska man få ha lite semester när det är så förbaskat varmt!

Nu har jag pratat med veterinären och jag antar att ni är lite nyfikna på vad dom sa. Jag skulle då ha varit det i alla fall!

Jag ringde som sagt till djursjukhuset i gammelstad för att få lite råd från en annan klinik eftersom det inte kändes som att dom lyssnade på oss i Öjebyn. Dessutom är jag mycket bättre på att prata och göra min vilja klar än Stefan är Så jag ringde, och ringde, och ringde, och ringde. I två timmar. Men sköterskan var inte där så jag fick aldrig något svar. När vi äntligen fick svar och jag fick berätta hur jag upplevde det och att vi var väldigt oroliga för att det skulle vara nått allvarligt tyckte sköterskan att vi skulle boka en tid så att dom fick dubbelkolla henne. Så jag bokade en tid i gammelstad på torsdag nästa vecka klockan 13.00. Hoppas nu att dom kan fastställa vad det är!

Även om dom "dissade" oss på öjebyns djursjukhus tror jag inte att jag hade nöjt mig med något annat än att få en tid. Jag hade nog ringt från djursjukhus till djursjukhus ända till jag fick prata med någon som tyckte att vi skulle komma in och kolla henne. Men nog känns det lite olustigt när man ringer och är jätteorolig eftersom vi tyckt hon ömmat i en led och får som svar att vi ska ge henne ÄNNU MER rimadyl fast än vi redan fått ut två recept som vi gett henne i omgångar. Det har ju inte märkts någon skillnad från då hon ätit smärtstillande och då hon inte ätit det. Dessutom känns det jättetråkigt att behöva hålla en valp, som helst av allt bara vill leka och springa hela dagarna, lugn. Hon får ju aldrig vara valp om vi ska hålla henne i koppel hela tiden!
Men jag måste medge att vi fuskat big time när det gäller koppelvilan. I början skötte vi oss men nu får hon vara lös och leka hur mycket hon vill. Kalla oss oansvariga om ni vill men det skär i hjärtat att se henne sitta och ha tråkigt medan alla andra får busa. Lite spring och lek skadar nog inte om man håller det på en lagom nivå (vilket vi naturligtvis gör). Och det har aldrig blivit värre heller! Hade vi sett att det blivit det hade det fått skära hur mycket det ville,

Nu kan jag knappt vänta tills det blir torsdag! Det är skrämmande men samtidigt nödvändigt. Jag hoppas verkligen att dom får reda på vad det är för fel med hennes ben nu och att dom kan göra något åt det.

Frejas hälta har vi inte varit så oroliga för förut. Hon har inte ömmat i någon led och veterinären har lyckats lugna oss ganska bra sist vi var där.
Igår när vi låg i soffan och myste alla tre så böjde jag på hennes vänstra ben. Jag började nedifrån tårna och gick uppåt. När jag kom till armbågen började hon streta emot och när jag sen fick ihop benet började hon "rycka" i benet som om jag kom åt någon nerv. Det var ganska uppenbart att hon hade ont och nu är vi hur orolig som helst att det är något allvarligt.

Vi ringde tillbaka till veterinären igen eftersom vi ville få en ny tid och undersöka henne en gång till. Veterinären tyckte att vi skulle avvakta och vi har fått ett nytt recept med rimadyl. Stefan har varit inne på internet, på ett forum som vanligt, och läst nån skräckhistoria med en hund som fick diagnosen panosteit när det i själva verket var någonting annat. Han var tvungen att ta bort sin hund.

Nu sitter jag och väntar på att tiden ska gå så att jag kan ringa till gammelstad och fråga dom om råd också. Tycker även dom att vi ska avvakta får vi väl göra det i någon vecka till men jag ser helst att vi får åka och kolla upp henne så snabbt som möjligt. Det kanske blir bättre om man tar det hos två olika veterinärer? Den ena veterinären kanske har missat något som den andre hittar.

Ja jag vet inte riktigt vad vi ska göra nu. Jag prövade att vika ihop hennes ben nyss precis som jag gjorde igår och hon sov under tiden. Hon spände sig lite men det kanske har att göra med att jag väckte henne i hennes skönhetssömn?

Nä det känns inte bra att vara tvungen att gissa och vara orolig. Jag vill ha en ny tid så att vi får reda på vad det är någon gång.

Lite bilder kan jag bjuda på. De är ett par veckor sen dom är tagna men jag har inte fått in dom på datorn fören nu.
























Om inget annat funkar, vinkar vi:p

Oj vad länge sen jag bloggade nu. Det är inte lika roligt att blogga när jag inte har haft tillgång till att lägga in bilderna på datorn. Det är mycket roligare för er att läsa också om man har lite bilder att kika på

Det är nog en massa roligt som har hänt sen sist men dagarna liksom flyter ihop om man inte bloggar regelbundet och då glömmer man bort en massa

Vi kan ju börja med träningen. Den går fint, vi tränar inte lika mycket längre dels beroende på värmen. Ingen av oss har så stor lust att träna när det är så varmt. Men främst beror det på att Freja helst inte vill trava. Det har märkts från då hon blev halt att hon antingen går jättesakta eller springen så fort hon bara kan. Därför blir verkligen fria följet lidande då det verkligen går sakta då hon inte vill trava. Vi har därför inte tränat så mycket på det på sista tiden. Och när vi väl har tränat, har det varit väldigt korta sträckor och svängar till både höger och vänster.

Som tur är så finns det ju en massa annat man kan träna som inte kräver att hon ska trava Man märker snabbt att hon gör mer dumheter om hon inte får hitta på något under dagen. Typ tugga på tapeterna, riva ned allt från vardagsrumsbordet eller kanske länsa fönsterbrädorna Men hon har faktiskt blivit mycket bättre på att hålla tassarna borta från sånt nu.

Efter pdol kom Stefan och Freja upp och hälsade på mig i kattilakoski. Det var hur roligt som helst att få visa dom hur det såg ut där och att slippa sova själv på nätterna. Freja är en jäkel att sova med men som tur är så håller hon sig i fotändan. Mitt i natten vaknade jag av att hon tog världens skutt och landade på min mage. Sen såg jag att hon var fokuserad med blicken och då tog hon ett skutt till. Flugjagaren hade vaknat! Det kanske är lite smågulligt när hon gör så, men om klockan är 4 på natten när hon gör det försvinner allt det gulliga snabbare än fan

När vi for hem har hon fått sova hemma hos mina föräldrar några nätter men hon har även övernattat hos shaw och hos Ylva. Hemma får hon endast vistas i min lillasysters rum eftersom min andra lillasyster är allergisk. Så vi har mest varit ute och lekt. Man märker verkligen att Freja är ett barn. Hon är helt tokig i ungarna här och springer och leker med dom så fort hon får chansen. Hon är så enkel att ha lös också och springer inte iväg någonstans Det som är lite knepigt är ju att vissa av ungarna är lite halvrädda för henne. Dom ska härja upp henne men när hon blir för uppjagad börjar dom skrika, gråta och springa. Då blir ju Freja ännu mer uppjagad och springer efter dom. Jag har försökt förklara för dom att om dom inte vill ha henne springandes bakom dom ska dom låta bli att springa. Men dom är ju så små så dom förstår ju inte. Så när de värsta ungarna är här får Freja sitta fast i kopplet. Det tycker hon inte är speciellt roligt kan jag ju lova

23/4  -  12,6 kilo
4/5    -  13.8 kilo
11/5  -  15.4 kilo
18/5  -  16.5 kilo
25/5  -  16.7 kilo
1/6    -  16.6 kilo
8/6    -  17.9 kilo
15/6  -  19.2 kilo
22/6  -  19.3 kilo
29/6  -  19.7 kilo
6/7    -  20.5 kilo
13/7  -  21.2 kilo
27/7  -  22.9 kilo
3/8    -  23.1 kilo

Det ser ut som att hon ökar lite långsammare nu! Hoppas hon fortsätter att göra det så att det stackars benet får vila lite. Vi missade en vecka och det var ju lite synd. Men det blir så när man har mycket att göra

Ja, där har ni lite bilder på vad vi håller på med när vi tränar! Det kommer fler bilder sen men usb-kabeln till systemkameran är på vift så det får vänta tills jag fått hem den igen

Bilderna är tagna idag förresten och som ni ser har hon hunnit bli väldigt stor våran lilla bebis

Nu är jag hemkommen efter en veckas arbete. Eftersom jag jobbar långa pass får jag vara ledig typ en vecka mellan varven. Om det blir mycket nu i Juli kommer jag säkert jobba mer men jag njuter av den lilla ledigheten jag har nu

Igår när jag kom hem till Pite var Freja ute med Stefan och hans familj. Jag hoppade ur bilen innan den hunnit stanna och ropade på Freja. Först stod hon still ett tag som för att kolla att det verkligen var jag. Sen for hon mot mig i 190 kilometer i timmen, bromsade in mot mitt ben och visste inte riktigt vad hon skulle ta sig till. Hon pep/gnällde/snarkade, vifftade på heeela rumpan och när jag började gå efter att jag hälsat på henne ett tag så skuttade hon vid min sida som en känguru. Gissa om jag var lycklig av att vara hemma?!

Det är marknad här i Öjebyn och samtidigt är det piteå summer games. Freja har fått gå med på marknaden och vi blir stoppade ganska ofta och får kommentarer om hur fin hund vi har Att hon inte bryr sig ett smack om andra hundar och människor är ju ett under också! Hon har som jag säkert skrivit förut allmänlydnaden medfödd Vi träffade även hennes kompis Ozzy och då blev det andra bullar. Hon blev jätteglad över att se sin kompis och kunde inte komma fram till han nog snabbt Tur att hon bara gör så med hundar hon känner. Hade det varit med andra hundar hade det ju varit pinsamt.

Lydnadsträningen står inte stilla för att jag är borta! Nej Stefan har stått i som tusan och nu kan hon även stå utan hjälper. Fritt följ är hon jätteduktig på också men vi använder mycke hjälper och tar högst 3 steg än så länge. Vi kommer nog ligga där ett tag och nöta så att vi får det rätt.
Vi körde inkallning idag och vilken fart det var! Hon brukar vara ganska slö och gillar ju inte lek i träningen så mycket. Men träningen har gett resultat och hon for som skjuten ur en kanon. Platsliggning är inga problem heller. Hon ligger om jag säger att hon ska ligga. Däremot kan hon ställa sig när jag börjar gå fram mot henne med det har hon börjat skärpa sig med när hon fattat att hon får belöningen när hon ligger ned. Jag har inte haft henne liggande mer än 1 minut hittills men som sagt har det aldrig varit något problem så jag tror nog att hon klarat ännu längre utan problem Kanske ska prova lite längre någon dag? Ja vi får se, jag vill inte pressa henne så himlans mycket. Det ska ju vara roligt att träna och jag vill att hon ska lyckas så att hon inte lessnar.

Hältan då? Jo hon haltar fortfarande men inte lika starkt som förut så förhoppningsvis är det påväg att försvinna! Det är ju bättre nu och jag hoppas verkligen att det forstätter bli bättre så att vi slipper oroa oss så mycket. Hon verkar då inte störas nämnvärt av hältan, men då är hon ju inte den som klagar. Det är ju uppenbart att hon har ont eftersom hon haltar men ändå kan hon vara igång och springa och ha sig utan ett ljud. Hon har inte tid att ha ont

Lägger in lite bilder som är tagna för nån vecka sen








Nog är hon en riktig snygging vårat lillhjärta

Jag fick åka lite tidigare och jobba så Stefan ska få uppdatera åt er om han orkar. Annars får jag uppdatera när jag har tid och är hemma med Freja

Vägningsdag igår

23/4  -  12,6 kilo
4/5    -  13.8 kilo
11/5  -  15.4 kilo
18/5  -  16.5 kilo
25/5  -  16.7 kilo
1/6    -  16.6 kilo
8/6    -  17.9 kilo
15/6  -  19.2 kilo
22/6  -  19.3 kilo

Vi har börjat ge foder två gånger om dagen istället för tre. Det blir mycket lättare att minska då tycker jag, men det kanske bara är jag som är dålig på att räkna?

Det händer inte så mycket här än lydnadsträning nu när hon fortfarande haltar. Idag var haltningen lite bättre eftersom hon fick ta det väldigt lugnt igår. Bara korta korta promenader och en massa vila.

Eftersom överskottsenergin bara lyser om henne vissa stunder så hittar hon på en massa massa dumheter nu för tiden. Bland annat så hittade jag henne på vardagsrumsbordet här för någon dag sen. Hon försöker också klättra upp på köksbordet där matskålen står och inatt tuggade hon på Stefans stereo som står på golvet.

Vi hade fått fiskyngel igår också, 9 stycken hann jag rädda och jag var jätteglad eftersom jag trodde att det var två av samma kön vi hade fått. Tror ni inte hon går och river ner burken med mina yngel i och står och dricker upp vattnet från golvet precis när vi ska gå och lägga oss.

Nåja, det är väl sånt vi får stå ut med. Vi får försöka komma på henne när hon är IN ACTION nästa gång så att vi kan fya henne, sånt här kan hon inte fortsätta med och jag vill inte behöva köpa en bur. Då har vi en ylande hund istället. Det går nog över när vi kan börja motionera henne mer får vi hoppas.

Idag är det måndag = Vägningsdag.

23/4  -  12,6 kilo
4/5    -  13.8 kilo
11/5  -  15.4 kilo
18/5  -  16.5 kilo
25/5  -  16.7 kilo
1/6    -  16.6 kilo
8/6    -  17.9 kilo

Både jag och Stefan tappade hakan när vi såg hur mycket hon hade gått upp. Hon har inte fått röra sig särskilt mycket, vi har ökat fodret med ca 15g/mål eftersom hon blivit äldre och för att hon inte ska gå ned i vikt. Men det kanske är för mycket? Vi får ta och minska lite igen. Det kan ju också ha att göra med att hon fått röra sig mycket mindre den här veckan. Jaja, ingen fara än så länge. Hältan börjar ju bli bättre (hoppas jag)

Tänkte även lägga in lite bilder från då vi var och badade. Dom blev inte bra men man ser ju i alla fall att det är en hund på bilden
















Hon kan då sova hur som helst den där

Idag fyller Freja hela fem månader! Helt otroligt var tiden går fort när man har roligt

Eftersom Freja tråkigt nog inte får busa och överanstränga sig innan hältan gått över har vi gjort en massa massa lydnad för att hon i alla fall ska få göra någonting. Det har artat sig riktigt riktigt bra och nu har hon börjat få jättefina fotpositioner och förstår verkligen vad det är hon ska göra. Jag är så himla nöjd med henne.

Första grejen vi skulle lära henne, sitt, var jobbigast tycker jag. Då hade hon inte hajjat det här med inlärning över huvud taget. Nu när vi lärt henne ett par saker så har hon också börjat bjuda mer på sig själv och försökter själv klura ut vad hon ska göra för att få godisen.

Jag hade faktiskt räknat med en riktig soffpotatis eftersom hon är så lugn. Jag trodde att hon skulle vara ointresserad och att jag verkligen skulle behöva jobba för att hålla motivationen uppe. Men hon är väldigt intresserad av vad vi ska göra och försöker verkligen. Det gör mig jättestolt och glad!

Däremot tycker hon inte att träning och lek hör ihop över huvud taget! Träning går mer ut på köttbullar för henne och försöker jag belöna med lek börjar hon nosa på händerna som för att fråga vars godisen är. Men hon har inget vidare föremålsintresse alls. Det är inge roligt med leksaker eftersom dom inte smakar gott. Men det ska vi nog också kunna träna på

Jag har fått en j*vulsk träningslust sen Freja kom hit. Hon ska kunna allt och vi ska erövra världen Nåja, kanske inte riktigt allt men så länge vi båda tycker det är roligt så ska vi fortsätta träna. Hon är en riktigt rolig träningskompis och det ska bli så roligt att snart kanske få börja tävla med henne.

Om jag vågar

Oj, det kanske är dags att uppdatera igen. Jag är ju känd för att klaga och tjata på folk för att dom inte uppdaterar sina bloggar så jag måste ju försöka vara bättre själv(Malin och Sanna, ni kan ta åt er jättemycket)

Den här veckan har vi inte gjort något speciellt egentligen. Vi hade ett stort genetikprov i onsdags som jag suttit och råpluggat till så det har inte blivit så mycket tid över till att träna. Vi har tagit promenader när hjärnan blivit överfull och busat med en massa andra hundar.

Nu märker man verkligen att hon har börjat bli äldre, visst sover hon fortfarande jättemycket men inte så fort hon får chansen längre. Dessutom orkar hon mycket mycket mera nu.

Mina föräldrar har varit här och hälsat på i Onsdags också. Freja var självklart i centrum exakt hela tiden och min allergiska syster kunde verkligen inte hålla fingrarna borta från henne en sekund. Till och med pappa tog till bebisrösten när det gällde att prata med Freja och när jag försökte få Freja och syrran att lugna ner sig några snäpp kom han med ett "men dom är ju bara barn! Låt dom!"

Eftersom vi har varit lediga från skolan har jag försökt vara så inaktiv som möjligt. Jag har känt mig helt slut i huvudet de senaste veckorna och behöver få vila och sova så mycket som möjligt. Första natten fick jag det också, men nu inatt blev det andra bullar.

Jag vaknade vid 1 någongång av att Freja satt utanför sovrumsdörren och gnällde. Tänkte att hon behövde gå ut och kissa så jag väckte Stefan så att han skulle få gå ut med henne. Det hjälpte inte och hon satt och gnällde likförbannat. Jag är jättekänslig när det gäller att sova och minsta ljud får mig att vända och vrida på mig. Som att det inte räckte med en gnällig hund så är det ett gäng snorungar med moppar som står och spelar kubb på parkeringen utanför solanderskolan, PÅ ASFALTEN!

Det slutade med att jag gick och la mig i vardagsrummet och Freja somnade brevid mig efter ett ha gnällt lite extra bara för att demonstrera. Gnället övergick till snarkningar eftersom hon låg i den konstigaste ställningen jag sett på länge och snarkningarna ackompanjerades av snorungarnas kubbspel.

Efter många om och men lyckades jag somna och vaknade vid halv tio av en överlycklig amstaff som skulle pussas precis i hela ansiktet. Det måste också nämnas att hon inte kissade inne på hela natten! Hon verkar ha blivit rumsren nu igen efter den lilla urinvägsinfektionen.

Förresten måste jag också säga att hon faktiskt haltar! I onsdags så sprang hon efter Julia in på toaletten och stod still där ett tag. När hon vände ut haltade hon ganska rejält i några sekunder och sen har hon gjort det lite då och då, endast korta korta stunder. Det har inte märkts många gånger men ändå!

Vad kan det vara för något? Kanske hon bara trampar konstigt och blir lite öm? För jag har klämt och känt på exakt hela hunden och hon visar ingen smärta vad jag än gör med henne! Jag kanske ska ta och lugna ner mig och inte tro att hon är sjuk stup i kvarten. Men nog tycker jag det är märkligt, för det syns rejält. även om det bara är en väldigt kort stund.

Idag kära bloggläsare har Freja fått gå sitt första riktiga personspår! Det skulle egentligen bli ett viltspår eftersom det är det jag är mest intresserad av att hålla på med. Men våran lärare hade inte med sig några klövar så det fick bli ett vanligt spår istället.

Jag måste minst sagt säga att jag är stolt över henne! Jag är så fruktansvärt imponerad. Hon följde spåret hur bra som helst för att vara första gången. Hennes vante i slutet var inte alls så intressant och hon ville fortsätta spåra vidare efter vägen jag hade gått ut från skogen. Men då har vi ju en sak vi måste träna mer på Imorgon ska vi lägga ett nytt spår så husse också får se hur man gör.

På eftermiddagen blev vi lite förolämpade av våran lärare. Han säger att Freja är en tjockis. Jag säger att hon är köttgrann Haha nä, men tjockisfettet försvinner hela tiden mer och mer och snart är hon nog i fin form

Efter att ha varit en heeel lång dag i skolan var hon ganska slut när vi kom hem. Men inte så slut som jag trodde. Hon sov ett tag och sen duschade jag av henne eftersom hon var smutsbrun i sin vita teckning och luktade groda För att torka ordentligt gick hon och husse ut i solen och promenerade. Efter det så gick vi till Linda och spenderade kvällen där med att plugga och snacka skit.

Hon kissade inne två gånger hos Linda, whhhaaaat?!?! Jag förstår ingenting. Undra om det är för att hon somnar, vaknar några minuter senare, busar, dricker vatten och somnar om igen ungefär hela tiden.

Idag är det måndag = Vägningsdag.

23/4  -  12,6 kilo
4/5    -  13.8 kilo
11/5  -  15.4 kilo
18/5  -  16.5 kilo

Hon växer så det knakar med andra ord

I helgen har jag varit hemma hos mina föräldrar i Luleå och tagit det lugnt. Jag for hem tidigare idag för att hinna plugga lite och för att jag saknade Freja och Stefan så mycket Plugget har det inte blivit så mycket av om jag ska vara ärligt men vi har hunnit med en del annat istället.

Det har varit väldigt fint väder idag så vi tog ut Freja på promenad. Vi kom oss bara till Gotis och där försökte vi träna på att få henne att bli mindre ego. Så fort hon har en pinne i munnen ändrar kommandor HÄR mening och betyder istället "spring så fort du kan BORT från oss".
Det gick väl sådär. Hon antingen springer iväg eller lägger sig ned för att tugga på pinnen och hennes blick säger: "Men du får väl komma hit om du vill nått!!"

Det var en massa konstgödsel på fotbollsplanen så vi gick upp till gräsmattan utanför biblioteket och körde lite inkallning där. Hon är jätteduktig faktiskt. Men vi måste börja köra hårdare. Hon har börjat trotsa jättemycket nu och försöker hela tiden testa känns det som. Som det där med pinnarna till exempel. Tur att trotsen försvinner efter ett tag

När vi satt utanför biblioteket kom Linda, Lindas kompis och Thess förbi. Då jävlar var inkallningen klockren och farten låg ungefär på 190. Det betyder ju att hon har det i sig, nånstans

Vi tog en massa bilder också.

Äntligen är löven här!




tugga tugga tugga


Tugga tugga tugga. Därför vill inte jag ge henne pinnar. Sådär långt bort ligger hon, och
vägrar komma fram till oss.


Så kom Linda! Henne gillar vi


Bustanten Thess gillar vi också. Freja luktar på foten


EEEUUWWW Luktar äckligt. HAHAHAHA

Andra foten då?

Sen blev Freja trött och tog en powernap i solen

Freja chillar på mitt ben

Det var en väldigt trevlig dag och det var skönt med sol och precis så mycket blåst att man inte blev galen av värmen! Såna dagar vill vi ha mer av

Idag har Freja fått vara med i skolan efter lunch igen. Jag hade tänkt försöka ha henne på golvet så att hon lär sig att slappna av där också men gav upp rätt snabbt eftersom hon visade sig vara på bushumör. Hon satt och spanade in alla sina lekpolare och försökte förgäves kasta sig mot dom lite då och då. Hon såg så besviken ut när det tog stopp av kopplet.

Eftersom vi hade lektion där vi själva skulle diskutera i grupp slutade det med lite bus med Sinus och Hårek (?). Man märkte ganska snabbt att Freja började bli trött men det har jag absolut inget emot. När vi kom hem så slocknade hon direkt efter att hon fått lunch i ett par timmar. När hon vaknade körde vi lite ligg och sen ville Malin att vi skulle komma ut så att Sinus och Freja skulle få leka.

Det var minst sagt helt galet, som vanligt när dom där två är i farten.

Det är så svårt att välja bilder, därför att det lika bra att sätta in nästan alla

Malin har tagit de flesta av bilderna, jag är en usel fotograf när det gäller att fota manuellt. Jag ger snart upp! Haha.

Nu ligger Freja däckad i soffan och kommer nog ligga så till imorgon när vi stiger upp. En tur ut för att kvällskissa kommer nog behövas och som vanligt kommer vi få SLÄPA ut henne. Det är jobbigt att kissa när man är trött

Idag vaknade vi tidigt eftersom vi skulle på grans inofficiella utställning och ställa Freja för första gången! Jag var riktigt pirrig i magen och faktiskt lite skrajsen för att det skulle stå typ: "Fan va ful hund du har, du borde skämmas" på kritiklappen. Självklart vet jag att hon inte är ful, men jag ska alltid dra allting till den yttersta spetsen

Freja tyckte vi var världens elakaste som tvingade henne att gå så långt på morgonen. Hon är nog den lataste och bekvämaste hunden jag träffat! Som tur är så går det över snabbt, det är bara i början det är jobbigt

När vi kom fram till grans upptäckte vi att vi glömt vaccinationsintyget hemma! Jag var så stressad när vi skulle iväg att jag inte kom ihåg att ta med det. Som tur var så visste dom vem jag var och sa att det var okej ändå Vi fick nummer 2, vilket jag inte räknat med då det stod att domaren som skulle dömma grupp 3 skulle dömma grupp 1 också. Men dom hade ändrat det.

Jag flirtade med Alexandra så att hon skulle springa med Freja, jag är alldeles för nervös för sånt. Freja var jätteduktig även om nosen åkte i backen lite då och då Kritiken vi fick var också bra:

"Trevlig tik med mycket bra prop.
Välvinklad med passande benstomme
mkt. goda rörelser och väluppvisad."

Inte illa pinkat Hon fick en 1a och HP och blev bim mot hanen hon gick. Därför gick hon inte vidare, men jag är jä*ligt nöjd ändå! Nog tror jag att hon har goda chanser när hon blir äldre också. Vi ska prova så snart vi får chansen igen

Hon skötte sig bra hela dagen och vi har aldrig varit bland så mycket hundar tidigare. Enda gångerna hon reagerade väldigt mycket var när hon såg sina polare som hon lekt med förut och det kan ju ingen klandra henne för I slutet på dagen var hon totalt slut och ville bara sova. På hemvägen fick vi nästan släpa henne hem! Hon har legat och sovit nästan hela tiden sen vi kom hem, men jag klagar inte Det är skönt med trött valp ibland.

Jag måste även säga grattis till Marie och Sanna som tävlade lydnad i klass 2 och Elit idag och kammade hem förstapris! Ni är så duktiga tjejor, Sen till Sinus som ställde på grans och fick 1a, hp och blev BIR valp. Grattis till honom och malin också

Nu när urinvägsinfektionen äntligen börjat släppa och jag kan börja slappna av så märker jag att Freja haltar. Det är inte mycket och jag har inte kunnat avgöra vilket ben det är, men en av frambenen är det i alla fall. Eftersom haltningen är så svag så är det svårt att se vilket ben det är på tycker jag, jag har krånglat ihop det där på djursjukvården

Jag börjar självklart direkt spåra ur och blir jätteorolig. Jag har en förmåga att bli det ganska ofta. Det är säkert bara något som hon fått när hon busat med någon hund. Därför blir det inget busande nu på ett tag tills jag ser att haltningen är helt borta.

Dessutom är hon sjukt lat! Vi har börjat få knuffa henne till dörren när vi ska ut! Tar vi inte på henne halsbandet stenvägrar hon att gå Jag undrar om det är obehagligt för henne att gå i trappen? Har hon ont? Eller är hon helt enkelt bara lat? För hon gillar ju faktiskt att vara ute, det är bara i början det är väldigt segt. Varför är det såhär egentligen, hon är ett mysterium för mig ibland.

Idag har Linda varit hundvakt åt Freja medan jag och Stefan for till stan och storhandlade. Det hade gått hur bra som helst och Freja hade som vanligt somnat i knät och legat och sovit mestadels av tiden. Hon är så behändig på det sättet. Tack Linda för hundvakten

Vi har också hunnit med att köra ligg både inne och ute idag. Hon börjar bli riktigt vass på det där men man måste fortfarande visa med handen. Vi har också börjat med fotpositioner på riktigt för någon dag sen och det går utmärkt. Jag vill inte börja med mer innan allt det andra sitter, det kanske blir för mycket för hennes lilla huvud att ta in. Men jag har blivit uppriktigt sugen på att lägga ett spår åt henne bara för att se om hon är så duktig som jag misstänker att hon är Hon är väldigt aktiv med sin nos ute på promenader så jag hoppas att hon är det i spåret också

Förresten har jag äntligen lyckats övertala Stefan att Freja ska få vara i soffan. Jag tycker att det är så mysigt att kunna ligga brevid dom och hennes bädd är inte särskilt bekväm för mig Idag bad han henne helt plötsligt hoppa upp och jag tappade hakan! Äntligen skrek både jag och Freja

Den här veckan har vi ingen lektion nere i salarna där vi får ha med oss hundarna. Det tycker jag är synd eftersom jag vill ha med Freja till skolan så mycket som möjligt nu den sista tiden så att hon får miljö- och socialiseringsträning.

Som tur är så har vi träffat någon som vi kan busa med vaje dag! Jag tycker att Freja är bra på att läsa av sina lekkamrater. Det är väldigt skönt att ha en hund som är uppmärksam på vad den andra hunden uttrycker och formar sig efter det. Jag har alldeles för mycket erfarenhet av hundar som får spö tio gånger men fortfarande inte förstår att det kanske inte är riktigt så smart att gå fram igen Hon har dock en förkärlek för hundar som inte vill ha henne i närheten men då försöker hon fjäska istället, det har inte fungerat hittills

Idag ringde Stefan till veterinären igen för att höra om vi skulle in med lilltjejen eller inte. Hon är ju klart förbättrad eftersom hon inte går och skvätter som det första dygnet. Däremot väckte hon oss två gånger inatt för att hon.. Jag vet egentligen inte varför. Hon hade kissat på golvet och kissade inte när Stefan gick ut med henne. Hon behövde väl helt enkelt tröst

Hon har även börjat kissa inne mer överhuvudtaget. Jag undrar om det verkligen är av urinvägsinfektionen eller om det bara hunnit bli en dålig vana? Vi har ju inte sagt åt henne när hon har kissat på golvet under tiden hon varit dålig eftersom det känts så dumt. Hon kan ju faktiskt inte rå för det. Dessutom regnar det idag och då är det definitivt inte populärt att gå ut! Vi måste börja gå ut med henne oftare igen, börja om från början helt enkelt. Hon var ju så gott som rumsren innan hon blev sjuk.

Idag när vi gick till affären övade vi lite på ögonkontakt. Lilltjejen är så duktig att det inte är klokt! Jag behöver inte ens gömma godishanden för att hon ska kolla mig i ansiktet. Sånt gör mig jätteglad!

Däremot börjar jag starkt misstänka att hon har vallhund i sig. Hon "småvallar" (kan man säga så?) bilar och ibland cyklar när vi är ute och går och idag vallade hon Izma! Jag har aldrig hört talas om en vallande amstaff förut! Både Nadja och Alexandra lade märke till hennes vallning och påpekade det. Jag blir inte klok på den där hunden ibland

Min lillasyster Julia och Freja

Julia, Freja och Julias kompis. (freja fick en nalle av dom)

Mina favorittjejor


Freja och hennes nalle

Freja är trött


Freja slocknade efter bus med filten så Stefan bredde om henne

Freja har busat med Sinus och är lite trött (JAG BLIR TOKIG PÅ HENNES ÖRON!)


Freja och Sinus kampar

Jo, om hennes öron. Hur ska jag bära mig åt? Det känns som att dom bara ställer sig om vi tejpar och ändå har vi gjort som uppfödaren sagt och tittat på internet på bilder där dom visade hur man tejpar. Ibland står dom halvt och ibland står ena örat halvt och andra ligger som ett rosenöra. Andra sekunden är båda rosenöron..
JAG BLIR GAAALEEEN!

Idag är det förresten 4 år sedan jag och Stefan blev tillsammans

Idag ska vi inte gör något speciellt. Köra några korta pass med ligg, det har börjat sitta riktigt fint nu faktiskt. Ge oss 1-2 veckor så kan vi nog ta bort godishanden helt

Resten av dagen ska vigas åt pluggningen. Det är ruskigt mycket i skolan nu på slutet och jag har massor med rester som jag råkat samla på mig under åren Men det är ingen ide att klaga! jag har satt mig i den här sitsen själv och har tänkt att ta mig ur den också

Det var allt från oss idag!