Mys påväg hem!

Tidigare i veckan, i Onsdags för att vara noggrann så var andra kurstillfället. Jag upplevde att Freja skötte sig mycket dåligare medan kursdeltagarna och uppfödaren tyckte tvärt om. Jag var så arg, uppgiven, sur och irriterad då kursen var slut. Allt kändes bara fel och jag pallar inte att behöva vara arg hela jäkla tiden. Det räcker inte med att vara lugn och bestämd.

Jag började kursen för att jag ville utveckla min och Frejas lydnad. Få nya ideer om hur jag kan ta mig vidare i moment som vi fastnat i, typ alla för att vara exakt. Vi tar oss till en punkt men sen inte längre. Jag vet inte riktigt varför det är så, det kanske är lättast att bara ligga och drilla på samma saker hela tiden. Men den här kursen kräver lite att hundarna ska kunna vara lösa och det kan inte Freja. Inte bland andra hundar iaf. I Onsdags fokuserades det mycket på rutan och det har jag aldrig kört med Freja. Jag blev så sugen att pröva, men det gick inte. Även om jag har henne i lina så kan hon rusa på någon som sitter på sidan och det vill jag inte heller riskera. Så jag gör mest samma saker hela tiden. Fotgående, läggande och fjärr. Ungefär samma som vi gör hemma med andra ord. Jag har fått jättemånga bra och användbara tips, både i de moment vi kört och i de moment de andra kör. Men det känns så jävla frustrerande och tråkigt att inte kunna testa det själv och få respons på hur jag gör.

Ja det är bara hålla tummarna på att hon sköter sig ordentligt på torsdag och att jag inte lämnar kursen med samma uppgivenhet. Man glömmer liksom bort alla framsteg man gjort när det blir sådär.

Idag har vi vart på första kurstillfället på lydnadskursen vi börjat. Det är skitbra träning att vara tvungen att visa upp det man lärt hunden då alla andra kollar på. Främst för mig då, Freja bryr nog sig inte så mycket precis. Jag har fått i hemläxa att inte stanna för att jag inte vill att hon ska misslyckas och ligga och nöta där i en evighet. Jag har lätt för att göra det. Annars verkade allt se bra ut och Freja skötte sig jättefint. Det blev extra jobbigt mot slutet då hennes bebis fick gå fram nära andra hundar tillsammans med Stefan. Då vart hon lite orolig men det är ju så det är att vara orolig småbarnsförälder!

Dagen innan kursen så var vi på bruks och tränade. Det gick också jättebra tills mot slutet då hon blev lite trött i huvudet och det lättare blir att hon får sina "utfall" mot andra hundar. Det blev väl inte så mycket regelrätt träning eftersom man var tvungen att ha henne kopplad hela tiden. Det är så trist att ha en hund som inte kan vara lös bland andra hundar! Chilla tyckte också att allt var lattjo och hon blev extra glad då kennelmamman var dök upp och gjorde sitt "matljud", hela hunden sken upp som en sol:)

Så nu är min träningslust på topp kan man lungt säga. Till nästa kurstillfälle är mitt mål med Frecken att hon ska stå och inte gå framåt på fjärren även fast jag står en, säg två meter ifrån. Det är också ett resultat av min ovilja att riskera att hon misslyckas. Så jag står hellre nära och ger henne belöning innan hon hinner börja gå, väntar jag 0,5 sekunder så är hon påväg och ställer sig framför mig istället.
Med Chilla så är mitt mål att hon ska kunna sitt och ligg utan handtecken och så ska vi träna massa massa massa på inkallning. Då menar jag verkligen MASSA. Utan att jag står och safear upp med en leksak så att det är den hon kommer till istället för mig.

Ja det här ska bli spännande!

Har haft väldigt mycket med jobb och skola nu på sista tiden. Jag har jobbat lite mer än jag haft tid med och därför ligger jag efter rätt rejält på uppsatsen som ska vara färdig om en vecka. Men jag får skylla mig själv!

Jag hinner ändå klämma in träning med båda vovvarna mellan plugget och allt annat som ska göra. Lusten till att träna har verkligen kommit tillbaka nu när våren äntligen är här.

Freja är jag jättenöjd med med tanke på hur lite vi tränat på senaste halvåret. Jag har börjat tänka igenom lite mer vad jag gör med henne och framförallt vad jag vill uppnå. Jag har varit lite feg med att höja ribban då hon lätt tappar motivationen om hon inte lyckas. Bland annat targetmattan har varit lite jobbig för henne. Då jag sitter ned och har mattan nära oss så går det bra då hon kan vända sig om och ha ögonkontakt med mig. Då mattan hamnar längre bort och jag står upp så vill hon gärna stå kvar i utgångsposition. Så vi började lite från början och i slutet av passet gick det ganska bra. Jag har också börjat med de enda momentet jag inte brytt mig om att lära henne ordentligt, läggande under gång. Hon har så fruktansvärt långsamma lägganden, jag vet inte om det beror på benet eller om jag bara inte lyckats motivera henne tillräckligt. Vi får jobbar vidare med det också.

Sen ska jag försöka lära henne att lägga hakan i backen vid lägganden. Bland annat eftersom hon lätt lägger sig på ena skinkan om hon ska ligga kvar en längre stund eller får lite för mycket myror i brallan. Jag använder handryggen som target eftersom hon redan är inklickad på det.

Chilla har jag inte fått igång träningen med alls. Såfort godispåsen åker fram så springer hon iväg med svansen mellan benen eftersom hon är rädd att Freja ska flyga på henne. Ändå var det länge sen det hände! Idag så var det ord och inga visor. Jag stängde in Freja i buren och började klicka in Chilla även fast hon tyckte det var obehagligt att vara i samma rum som Freja då det var godis framme. Men efter ett tag så lossnade det litegrann. Jag får fortsätta med korta pass varje dag så hon ser att det inte händer någonting. Jag vill inte börja klema med henne heller eftersom hon har visat sig vara en väldigt känslig dam. Freja är hård som sten i jämförelse! Det ska bli så kul att komma igång med träningen med Chilla nu. Jag tror hon har mycket att ge den där damen!

Igår blev jag sugen på att spåra så jag och Moa kom överrens som att vi skulle fara en sväng och lägga ett par spår. Det var väldigt blött och dålig terräng så det blev ett kort spår år moas hund Cornelis och ett kort åt Chilla. Hennes alldeles första viltspår!

Jag hade egentligen velat ha lite längre spår så att hon fått chansen att fatta vad det var vi gjorde. Det var först de sista 10 metrarna som hon verkade förstå vad det var vi gjorde och jag hade gärna sett att hon fått gå en bit till för att verkligen försäkra mig om att det var spåret hon följde och att det inte var ren tur att hon gick rakt på klöven.
Då hon hittade klöven så gnagade hon på den först. Jag knöt loss den från trädet och drog med den ut från skogen och då blev det liv i luckan kan jag lova. Chilla tyckte nog det blev lite för mycket med något som luktade älg och som rörde sig! Så den fick en rejäl utskällning och hon vågade inte bita på den eller gå nära så länge den inte var helt stilla på backen. Då den började röra på sig stod hon lite på avstånd och skällde och gjorde lekinviter. Haha, sötnos! Då det blivit lite torrare i skogen så ska jag fara ut och lägga fler spår åt båda hundarna.


Chilla vill inte sitta i bilen mer!


Mina fina:)

Åååh. Det går såååå segt att ladda upp bilder så de här två får duga.

I helgen var vi som sagt på två utställningar i Piteå och Öjebyn. Jullan följde med och ställde Chilla på barn med hund på båda utställningarna. Jag trodde aldrig hon skulle våga men hon var jättemodig och tyckte det var skitkul. Värre var det väl med mig. Jag bangade på Lördagen och lät Stefan ställa henne då och på Söndagen var jag så illa tvungen att göra det själv. Men jag gör helst inte om det om man säger så.

Nu är det bara några dagar kvar tills det är dags för Chillas utställningsdebut i Pite på terrierklubbens utställning. Dagen efter har grans utställning så jag tänkte att det var lika att anmäla henne dit också. Det kan bli kul att besöka skolan igen! Först hade jag trott att det inte skulle bli nån utställning eftersom Chilla haltat på ena frambenet fram och tillbaka under en vecka. Men sen ringde uppfödaren Maria upp mig och lugnade ned mig och gav mig lite tips och råd inför utställningen. Det är så jäkla skönt att ha en uppfödare som tar sig tid och engagerar sig i sina valpköpare. Det betyder jättemycket för mig att ha någon bakom mig eftersom jag alltid är så hamig.

Freja har äran att få stanna hos mommo och moffa både nu då vi är i Vuollerim hos svärföräldrarna och då vi ska ställa Chilla i helgen. Jag tror dom mår bra av att få vila från varandra ett tag:P (läs: Jag mår bra av att få vila från deras härj ett tag)

I Måndags var vi och grillade på Villagatan. Chilla fick åka cykelkorg dit och hon verkade njuta med öronen fladdrandes i vinden. Hon satt helt still, inlindad i en filt och fastspänd såklart, lugn som en filbunke. Hon är så jäkla cool den där tjejen! Väl där så träffade vi en 15 månader gammal staffekille som Chilla först tyckte såg riktigt läskig ut. Men efter ett tag slappnade hon av något så när och busade lite med honom. Jag trodde hon skulle vara trött då vi kom hem men då var ju Freja utvilad och ville busa. Ja, Chilla klagade då verkligen inte!

Nästa vecka börjar onsdagsträningarna på bruks för året. Det ska bli spännande att ta dit Freja! Vi kommer säkert ha det jävligt tufft den här sommaren. Men nästa sommar så vill jag gärna att hon ska kunna ligga och slappna av även om jag inte sitter brevid henne. Det kanske är ett lite väl högt mål med tanke på hur långt bort vi har dit från där vi är nu. Men man kan ju alltid hoppas!

Jag satt och tittade på tävlingsdatumen på bruks också, nog blir man himla sugen. Men det får vänta till nästa sommar om Chilla är redo då:) Hennes vilja är det då absolut inget fel på, ni ska bara se hennes lägganden!

Idag var vi till stallet och tog med oss Chilla. Hon har blivit mycket modigare och vågar sig till och med fram och tjuvsniffa lite på dom om dom står helt stilla. Annars springer hon runt som en galning och nosar på allt gott. Gud vad jag hade velat ha egen gård på landet! Vi var väl där i en 3-4 timmar och Chilla var igång ungefär hela tiden. Inte en minut till spillo då det finns nå mycket roligt att göra!

Någonting som jag verkligen fick konstaterat är att vi måste jobba riktigt ordentligt på inkallningen. Hon brydde sig inte ett dugg om mig och for iväg på egen hand för att utforska. Ännu en grej som är helt tvärt emot hur Freja var som valp. Freja ville vara i närheten hela tiden och kom direkt då man ropade. Men det är bara träna!

Nu ska jag försöka ladda upp bilderna som jag tänkt ladda upp tidigare.




Och så gick det med de. Jag funderar allvarligt på att byta bloggportal.

Och hon har bott hos oss i åtta veckor om jag inte räknat fel. Helt otroligt! Åtta veckor? Det känns som att hon alltid har bott hos oss.

Allting går framåt med Chilla. Vår relation blir bättre och bättre för varje dag och vi försöker få in några korta träningspass per dag. Det är så himla kul att träna med henne eftersom det verkligen syns att hon gillar det. Hon blir så fokuserad, bjuder på sig själv och tänker verkligen så att det knakar. Vi testar lite olika belöningar och man kan väl säga att den här tjejen inte är kräsen, vi tränade i stallet och då belönade jag henne med lek med höstrån i brist på annat. Riktigt spännande tyckte Chilla! Och det fanns ju hur många som helst också!

Annars bråkar hon på mycket med Freja som verkligen älskar Chilla nu. Då vi kommer hem om vi vart i stallet hoppar Freja på Chilla och pussas med henne innan hon kommer fram till mig. Freja har fått ett helt annat lugn hemma efter att Chilla flyttade hem till oss. Hon har liksom något att göra med en vild valp som hänger henne i valkarna hela dagarna:P Dom härjar ungefär hela tiden och jag blir så glad då jag ser det. Det var kanske trots allt var rätt beslut att låta Chilla flytta hem till oss.

Min och Frejas relation har däremot blivit mycket sämre sen Chilla flyttade hem till oss. Jag är på min vakt hela tiden, jag klarar inte av att ha folk hemma utan att stänga in Freja "ifall att". Jag mår verkligen jättedåligt av situationen med henne. Jag vet inte hur jag ska handskas med det. Jag vet inte NÄR hon reagerar och när hon inte gör det. Därför räknar jag med att hon ska göra det hela tiden. Men då vi bara är familjen hemma så går allt jättebra. Freja verkar lyckligare och lugnare.

Tänkte bjussa lite på bilder från påsk

... Men blogg.se strular som vanligt så jag får lägga ut dom senare!

Nu har påsken passerat och den har spenderats med släkten i kåbdalis. Det var så skönt att vara där igen även om farfar sålt huset och vi fick tränga ihop oss, 5 vuxna, 1 barn och 3 hundar i en etta. Himla mysigt i några dagar även fast ryggen sa ifrån sista natten.

Chilla fick uppleva människor i 190 km/h på skidor för första gången och hon reagerade knappt alls. Hon satt ned brevid mig på min jacka och följde dom med blicken samtidigt som hon njöt i solen. Jag kan inte annat än le åt denna tuffa tjej! Vi köpte henne ett helt nytt hurtta täcke påsken till ära. Eftersom vi visste att vi skulle vara ute mycket tyckte vi att det var lika bra. Det är utmärkt miljöträning att sitta vid skidbacken och inte kan vår lilla prinsessa få frysa! Höhö. Jag har tyvärr inga bra bilder från helgen eftersom jag lämnade systemkameran med morsan. Men jag får lägga upp det senare.

Igår anmälde jag Chilla till hennes två första utställningar. Jag hade egentligen inga planer på att ställa ut henne mer än någon gång senare då hon vuxit till sig men nu när jag har en hund som faktiskt går att ställa så tänker jag: Varför inte? Det är också bra miljöträning och det kan vara kul att ha kritik på henne som valp också även fast det inte är officiellt.

Annars går allt alldeles utmärkt med lillan. Hon växer så det knakar och hittar på rackartyg varenda vaken minut. Det är med andra ord fullt upp kan jag tala om! Det är så oerhört kul att ha en hund som redan nu svarar så jäkla bra på allt jag ber henne om. Hon VILL verkligen. Freja gav blanka fan i mig och vad jag ville då hon var i samma ålder, vi har fått jobba hårt för att få upp motivationen hos henne. Men det kan ju också ha berott på att hon var sjuk och hade ont.

Nu är det dags att rasta odjuren!

Snart har Chilla bott hos oss i fem hela veckor. Tiden går så himla fort!

Ang. mitt senaste inlägg så ska ni få en uppdatering om hur det har gått för lillstumpan.
Vi åkte till djurkliniken i Öjebyn på måndagen. Då vi bokade tiden så bad vi om att få tid hos ögonspecialisten men det fick vi inte med argumentet "alla våra veterinärer är duktiga". Då vi kommer dit så är det en väldigt ung veterinär som jag aldrig träffat förut som ska undersöka Chillas öga. Hon färgade ögat och det visade inga skador. Jag blev så himla lättad! Däremot hade hon ju en spricka i ytterkanten av ögonlocket och veterinären tog in ytterligare en veterinär för att rådfråga om vilken behandling som Chilla skulle få. Dom kom tillsammans fram till att hon skulle få antibiotika, ögondroppar och tid för operation så att sprickan fick sys ihop. Jag själv var väldigt skeptisk till att man skulle riva upp allt och sy ihop det igen, speciellt eftersom det från och med lördagen blivit mycket bättre. Svullnaden hade gått ned och även fast det rann ur ögat så märkte vi tydligt att det blev bättre för varje dag.

Trots att jag var skeptiskt så tog vi en tid på onsdagen då hon skulle sövas ned och sys hos ögonspecialisten. Vi lämnade Chilla runt 10.15 och skulle få hämta henne klockan 13.30 om allt gick som det ska. Mindre än en timma efter att vi lämnat henne så ringer dom och säger att ögonspecialisten kollat på henne och att hon inte alls behöver sys eftersom risken att det kommer spricka upp då hon växer är för stor. Dessutom var sprickan så pass liten att den troligtvis inte kommer märkas då hon blir äldre. Då vi kom dit fick vi inte träffa ögonspecialisten utan en annan veterinär som förmodligen var den som sövde ned henne. Hade ögonspecialisten tittat på henne innan så hade dom aldrig behövt göra det. Om dom alls sövde ned henne. Till saken hör att hon inte ens var groggy då vi hämtade henne. Vi som har rätt stor erfarenhet av att söva hundar från Frejas sjukdomstid blev rätt paffa då en pigg valp överlämnades till oss.

Allt detta fick vi betala 1100 kr för. Pengarna spelar ingen som helst roll. Det är principen. Dom har rekommenderat en operation till vår valp och då dom upptäcker att hon inte alls behöver opereras så tar dom ändå betalt för besöket och säger "nästa gång får ni boka hos ögonspecialisten direkt".

Öjebyns djurklinik har definitivt förlorat oss som kunder föralltid efter det här och efter att ha totalvägrat oss en omröntgen av Freja då hon var valp och vi var oroliga. Vi var tvugna att vända oss till gammelstad och där fick vi en röntgentid samma dag där det visade sig att hon hade en tillväxtrubbning. Jag känner absolut inget förtroende för deras veterinärer längre.

---

Som sagt, fem veckor har Chilla bott hos oss och hon ger oss så himla mycket glädje, men driver oss samtidigt till vansinne. Nu förstår jag verkligen att vi hade en lugn och skön valptid med Freja. Nu känns det som att vi är med om en "riktig" valptid. Hon pissar överallt, biter i allt hon kommer åt, dumskäller, rejsar fram och tillbaka i lägenheten som en galning, däckar mitt i rörelser och studsar och biter på Freja exakt hela tiden. Okej, jag kanske överdriver lite men ungefär så ser det ut! Hon har sån jäkla energi och är fruktansvärt lättlärd. Hon vill vara med där det händer saker och är hur social som helst. Mot alla! Samtidigt är hon lugn tillsammans med andra hundar och hon känner av läget innan hon släpper lös monstret inom sig.

Freja då? Vi har velat fram och tillbaka med henne. Ena dagen känns det kanonbra och andra dagen ligger jag i tårar. Men hon har blivit så fantastiskt tålmodig och fin med Chilla. Chilla är en riktig liten klätterapa och klänger på henne, biter henne i läpparna och sliter henne i öronen. Freja säger nästan aldrig ifrån! Och ja, jag tycker att det är bra. Det är jättebra för att vara Freja. Hon har sagt åt Chilla några enstaka gånger men då har hon gjort det på ett väldigt bra sätt. Inte för våldsamt men ändå så att Chilla förstår att det räcker.. I fem minuter iaf;)

Dom börjar få ut mer och mer av varandra nu då Freja verkligen släppt loss och dom kan busa med varandra. Det enda problemet som vi har nu är väl att Freja vaktar saker, främst ätbara. Men det vet vi ju om och försätter dom inte i några såna situationer även om jag märker att även det börjar bli bättre. Leksaker går hur bra som helst.

Jag är så himla nöjd med Chilla. Hon är en sån jäkla skön personlighet och vill så himla mycket redan nu. Det ska bli så himla kul att se hur hon blir som äldre. Hon är verkligen precis allt det jag ville ha. Min gullrumpa.

Jag är så himla lycklig över mina två fina tjejer!


Full rulle på monstervovvarna!


Mums!


Grillning på erikslidsbacken (tror jag det hette) med tre andra vovvar! Chilla lekte vildhund.


Ibland måste man vila också, för att orka busa ännu mer!


Texas var med och grillade och höll ordentlig koll på kakorna;)


Emmas gammeltik nikita var den mogna i gänget och satt mest och chillade!


Emmas lilla valp Zelda. Man vill bara äta upp henne! Fluffen:)


En av våra medryttarhästar. Elsa, gammdamen. Min favorittjej!


Pink som är Elsas 2,5 åriga dotter. Ett riktigt jäkla busfrö som nog inte fattar att hon är en häst!


Zeb, en tillfällig gäst i stallet som vi är medryttare på under tiden han står där. Världens buffligaste lilla ponny som har tagit oss alla med storm. Inklusive Freja som inte visste om hon skulle bita eller springa därifrån då han stoppa mulen i ansiktet på henne.

Nu blir det inge mer ikväll!

Idag kom dagen som jag varit så jäkla rädd för sen Chilla flyttade hem till oss. Freja rök på henne över en godis och hon fick sig ett jack och en rejäl svullnad vid ögat. Jag vart såklart helt förskräckt eftersom Freja och Chilla kommit jättebra överrens sen en vecka tillbaka och inte har visat minsta lilla rädsla eller vakt mot henne.

Då det hände så satt Stefan två timmar in på en sextimmarstenta med bilnyckeln i jackfickan. Jag testade av någon anledning att ringa till honom ändå och då jag givetvis inte fick något svar så ringde jag till uppfödaren, som passande nog jobbar något hus ifrån där vi bor och befann sig på jobbet just då jag ringde. Jag tog hund under armen och sprang dit med tårarna sprutandes åt alla håll. Efter att hon tittat på Chillas öga så verkar det inte som att själva ögat är skadat men vi ringde ändå för säkerhetsskull till jourveterinären i Öjebyn som sa samma sak som uppfödaren, att vi skulle avvakta och blev det varigt så får vi åka in och kolla ögat då.

Nu har det svullnat upp rätt rejält och jag har spolat ur det två gånger. Det rinner ganska mycket från ögat och första gången jag rengjorde det var det gult gojs i ögonvrån. Jag är lite osäker på om det är var men jag ska ändå försöka andas och avvakta. Annars har hon varit ganska hängig idag. Jag kan tänka mig att det gör rejält ont och hon ligger mest och sover eller vill mysa.

Har det inte gått ned sig loch ser bättre ut till på måndag så är jag den första att ringa dit då dom öppnar.

Idag var vi på sista kurstillfället på allmänlydnadskursen som vi gått med Freja. Innan hade jag ganska höga förhoppningar om att det skulle gå bra idag men redan då vi kom innanför dörren så var Freja på tårna och muckade gräl. Instruktören / Uppfödaren till Chilla, hade med sig en ny hund idag så jag tror Freja reagerade ganska starkt på den nya vovven som helt plötsligt var där bland alla hundar hon redan vant sig vid.

Det enda som var bra idag var att jag inte kände mig så jättespänd och rädd att det skulle gå dåligt. Jag var snarare less på hela situationen. Less på bakslaget som en ny hund innebar, jag hade hoppats att allt helt magiskt skulle ha löst sig och att allt skulle vara guld och gröna skogar antar jag. Så i slutet tog uppfödaren Freja, för det blev helt enkelt för mycket och då behöver både jag och Freja varva ned på varsitt håll. Känslan av att vara otillräcklig för sin hund är fan inte angenäm ska jag tala om. Jag vill bara vara säker, veta hur jag ska hantera alla situationer på ett bra sätt och inte tveka på mig själv så jävla mycket.

Då uppfödaren tog Freja så tog jag hunden som hon hade med sig in, en omplaceringshane på 10 månader som hon nyligt fått tillbaka och den hunden tog mig minst sagt med storm. Det var så himla roligt att arbeta tillsammans med en hund som bara hade ögon för mig då vi tränade och inte brydde sig om någonting annat i hela världen. Då en annan hund fångade hans uppmärksamhet så behövdes det inte en fight för att få uppmärksamheten tillbaka till mig. Helt jäkla underbart. Jag är förälskad.

Men jag är ändå nöjd över framstegen som jag och Freja gjort under kursen. Jag måste bara komma över bitterheten över att det inte gick så bra just den här gången.

Idag är det 13 dagar sen Chilla flyttade in med dunder och brak. Det har varit 13 väldigt jobbiga, roliga, utmattande och utvecklande dagar. Jag har lärt mig jättemycket om Freja, hennes reaktioner och framförallt hur jag själv framkallar eller brer på hennes beteenden med min egen attityd.

Men nu över till Chilla! Hon är som sagt en liten Staffetik som fyller 10 veckor idag och som kommer från Matheriz kennel. Hon är väldigt nyfiken och framåt även fast hon kan behöva lite stöd då hon ska utforska hela nya saker. Men det är ju inte så konstigt! Jag hoppas att hon fortsätter vända sig till mig även då hon blir äldre, även om jag tror det här är något som tillhör valpperioden.

Eftersom Chilla är vår andra hund så jämför jag henne väldigt mycket med Freja som ju var ett par veckor äldre än Chilla då hon flyttade hem till oss. Och där kan jag verkligen se stor skillnad. Valpperioden var en stor jäkla semester med Freja i jämförelse med hur den har varit hittills med Chilla. Freja var alltid väldigt lugn, sov hela natten tills vi själva vaknade på morgonen och bet aldrig i någonting förutom hennes egna leksaker. Chilla däremot är en riktig liten rackare som kan komma flygandes med skor, strumpor, toapapper, sladdar, you name it! Rumsrenheten jobbar vi på och det blir bättre i takt med att hon växer och det blir lite varmare ute.

Det lilla vi börjat träna hittills är väl mest grundliga saker. Hennes namn, här och sitt. Där visar hon mycket större vilja att arbeta än Freja någonsin gjorde som liten. Hon är väldigt följsam och har redan visat tendenser till att söka sig till vad jag vill att hon ska göra. Någonting som det tog länge att motivera Freja till. Chilla är helt enkelt mycket mer aktiv än Freja var som valp och det har varit jättekul att vara med enda sedan hon var 8 veckor.

Att sätta ihop hundarna har gått sakta men säkert. I början tröck Freja till henne så fort hon fick chansen, av rädsla. Successivt så började Freja slappna av men vid det laget var Chilla lite skrajsen för henne och höll sig helst ur vägen. Igår hade jag dom att kampa med varandra och då var det som att poletten föll ned för Freja, den där valpen kanske inte är så dum iaf! Så från och med den lekstunden har Chilla inte låtit Freja vara i många minuter och Freja leker tålmodigt med henne.

Jag är så glad att det har gått bra. Det har varit ett stort orosmoment för mig och nu försöker jag bara ta det som det kommer. Börjar jag oroa mig för framtiden redan nu så kommer det gå dåligt bara för att jag tror att det ska göra det.

Busfröet!

Freja tyckte att solen tog lång tid på sig att komma ned från tv bänken:)

 

Just nu känns allting frid och fröjd med hundarna så jag ska bara njuta av situationen!

Idag hade vi andra kurstillfället och det gick lite bättre än förra gången förutom att jag är för snabb på att korrigera henne. Hon fick några gast-anfall men med de tips jag fått av uppfödaren och hennes vän om att korrigera kort och intensivt så kom hon liksom av sig. Hon är inte van vid att jag verkligen säger ifrån på det sättet, det brukar vara mer kamp mellan oss. Att hon vill åt ett håll och jag drar åt ett annat. Nu ger jag henne inget alternativ. Det kanske låter självklart men för mig har det hittills inte varit det. Jag har mjukat som fan efter att hon blev sjuk och under den värsta tiden behandlade vi ju henne som att hon var gjord av socker. Sen har det väl bara blivit en dålig vana och ond cirkel som vi inte riktigt tagit oss ur.

Efteråt pratade jag med uppfödaren om vårt beslut och våra planer om det inte fungerar med valpen och Freja. Det känns bra att ha en backup-plan även fast jag verkligen hoppas att det fungerar klockrent. Nu är det bara två dagar kvar tills lillan är veterinärbesiktad och får komma hem:)