Vi har hunnit ta första simturen med flytvästen! Tyvärr hade vi inte med oss kameran men jag kan garantera att bilderna hur som helst hade blivit urusla. Varför? - Jo, det ska jag berätta.

Våran kära lilla flicka är helt panikslagen då hon inte bottnar! Vi prövade att dra ut henne i vattnet och hålla i henne så att hon inte sjönk eller sparkade ifrån med bakbenen och panik hoppade in mot land. Det tog ett tag innan jag hittade ett bra grepp så att jag kunde hålla henne stadigt i vattnet och innan jag gjorde det han jag dra på mig åtskilliga blåmärken på benen efter hennes viftande tassar.

När vi väl lyckats få henne att lugna ned sig höll jag henne på samma ställe i vattnet hela tiden medan hon simmade. Det var halvt panik-sim och man märkte att hon inte alls var bekväm med situationen. Men det borde väl också fixa till sig om hon får lite träning och får vänja sig lite. Är det någon som har något tips? Som har haft likanande problem? Isåfall får ni gärna höra av er! Simning är det enda alternativet jag kan se som kan muskla upp henne utan att skada frambenet. Och det går ju inte om hon inte alls vill!

Men annars är Freja rätt bra nu. Efter simningen var hon lite mer halt än vanligt men då lyckades hon slita sig och sticka efter Julia en gång. Men det blev bra snabbt som tur var.

Rehab står lite still just nu. Vi var tvugna att avboka senaste tiden och kommer att vara tvugna att avboka nästa tid också. Stefan har börjat utbilda sig och jag börjar förmodligen jobba nu i veckan. Men så länge det är sommar kan vi gå i vattnet med henne själv:)

Vi lever! Jag har bara tappat lusten att blogga.

Freja mår bra just nu. När vi inte går lika ofta och hårda pass på rehab så blir hältan jättemycket bättre! Hon orkar mycket mer hemma också. Det är så härligt att kunna ta med henne på aningens längre promenader utan att behöva oroa sig om hon kommer få betala för det senare.

Vi har hittat en flytväst som passar henne. Nästan varenda flytväst som vi prövat har varit alldeles för liten i halsen och jag vågar inte beställa från nätet utan att ha prövat modellen först. Men på granngården fanns det en modell men när vi skulle köpa den var hennes storlek slut. Så imorgon skulle leveransen med nya flytvästar komma. I helgen blir det en premiär sim-tur med andra ord:)

Idag har Freja tagit årets första dopp! Det var mycket populärt kan jag tala om. Det blev en del gående fram och tillbaka i vattnet men inget sim. Flytvästen vi har bestämt oss för att köpa kommer först om en vecka i rätt storlek så än så länge får hon bara vada lite.


Taggad brutta!


Buse såg en vovve


Fining!


Å så fladderöronen:)

Bilderna är tagna av Shaw

Freja har "svullnat" på ena sidan av juvren. Ena sidan hänger ner dubbelt så mycket som andra men hon verkar inte ha ont när man klämmer och känner. Veterinären tyckte inte att vi skulle komma in.

Har ni varit med om liknande? Vad tusan kan det vara? Jag är rätt säker på att det inte var såhär igår, då hade jag märkt det.

Nu har vi fått svaret från SKK. D-höfter och 2a på armbågen som är opererad medan det är UA på den högra som inte är opererad.

Jag hade väl ställt mig in på det här innan vi röntgade. Men när vi stod och tittade på bilderna så sa veterinären att det inte var perfekt men att det inte var dåligt heller. Så när jag öppnade brevet blev jag lite chockad faktiskt.

Ja, det här bådar ju förmodligen inte gott för Freja. Jag vet inte vad vi ska göra nu. Jag hoppas bara att dom kommer på en mirakelkur som botar henne så att vi kan leva lyckliga i alla våra dagar. Hon är ju så glad och bekymmerslös den där damen.

Inte nog med att vi fick en dålig nyhet angående Freja. Idag är det exakt tre år sen min storasyster gick bort. Fyfan vad tiden går fort. Och jag saknar henne så himla mycket.. Jag hade velat att hon fick träffa Freja. Dom hade tyckt om varandra!

Nu var det ett tag sen jag uppdaterade. Jag orkar helt enkelt inte redogöra för all jävlighet som hela tiden verkar söka sig till just oss.

Vi har börjat om rehab igen (jag kanske skrivit det tidigare?) och går korta och väldigt långsamma pass. Hon blir inte bättre och inte sämre. Så det kanske man ska se som ett framsteg. Men det börjar kännas helvetes frustrerande att stå och stampa på samma jävla ställe hela tiden. Jag vill ha ett rakt svar, även fast jag vet att ett sånt inte finns, på om hon kommer bli bättre eller inte. I Augusti har det gått ett helt år sen operationen och hon är fortfarande inte bra.

Nä just nu känner jag mig bara arg och ledsen. Jag vill bara att allt ska bli bra någon jävla gång. Min oro krossar mig.