Tidigare i veckan, i Onsdags för att vara noggrann så var andra kurstillfället. Jag upplevde att Freja skötte sig mycket dåligare medan kursdeltagarna och uppfödaren tyckte tvärt om. Jag var så arg, uppgiven, sur och irriterad då kursen var slut. Allt kändes bara fel och jag pallar inte att behöva vara arg hela jäkla tiden. Det räcker inte med att vara lugn och bestämd.

Jag började kursen för att jag ville utveckla min och Frejas lydnad. Få nya ideer om hur jag kan ta mig vidare i moment som vi fastnat i, typ alla för att vara exakt. Vi tar oss till en punkt men sen inte längre. Jag vet inte riktigt varför det är så, det kanske är lättast att bara ligga och drilla på samma saker hela tiden. Men den här kursen kräver lite att hundarna ska kunna vara lösa och det kan inte Freja. Inte bland andra hundar iaf. I Onsdags fokuserades det mycket på rutan och det har jag aldrig kört med Freja. Jag blev så sugen att pröva, men det gick inte. Även om jag har henne i lina så kan hon rusa på någon som sitter på sidan och det vill jag inte heller riskera. Så jag gör mest samma saker hela tiden. Fotgående, läggande och fjärr. Ungefär samma som vi gör hemma med andra ord. Jag har fått jättemånga bra och användbara tips, både i de moment vi kört och i de moment de andra kör. Men det känns så jävla frustrerande och tråkigt att inte kunna testa det själv och få respons på hur jag gör.

Ja det är bara hålla tummarna på att hon sköter sig ordentligt på torsdag och att jag inte lämnar kursen med samma uppgivenhet. Man glömmer liksom bort alla framsteg man gjort när det blir sådär.

Idag var vi på sista kurstillfället på allmänlydnadskursen som vi gått med Freja. Innan hade jag ganska höga förhoppningar om att det skulle gå bra idag men redan då vi kom innanför dörren så var Freja på tårna och muckade gräl. Instruktören / Uppfödaren till Chilla, hade med sig en ny hund idag så jag tror Freja reagerade ganska starkt på den nya vovven som helt plötsligt var där bland alla hundar hon redan vant sig vid.

Det enda som var bra idag var att jag inte kände mig så jättespänd och rädd att det skulle gå dåligt. Jag var snarare less på hela situationen. Less på bakslaget som en ny hund innebar, jag hade hoppats att allt helt magiskt skulle ha löst sig och att allt skulle vara guld och gröna skogar antar jag. Så i slutet tog uppfödaren Freja, för det blev helt enkelt för mycket och då behöver både jag och Freja varva ned på varsitt håll. Känslan av att vara otillräcklig för sin hund är fan inte angenäm ska jag tala om. Jag vill bara vara säker, veta hur jag ska hantera alla situationer på ett bra sätt och inte tveka på mig själv så jävla mycket.

Då uppfödaren tog Freja så tog jag hunden som hon hade med sig in, en omplaceringshane på 10 månader som hon nyligt fått tillbaka och den hunden tog mig minst sagt med storm. Det var så himla roligt att arbeta tillsammans med en hund som bara hade ögon för mig då vi tränade och inte brydde sig om någonting annat i hela världen. Då en annan hund fångade hans uppmärksamhet så behövdes det inte en fight för att få uppmärksamheten tillbaka till mig. Helt jäkla underbart. Jag är förälskad.

Men jag är ändå nöjd över framstegen som jag och Freja gjort under kursen. Jag måste bara komma över bitterheten över att det inte gick så bra just den här gången.

Idag hade vi andra kurstillfället och det gick lite bättre än förra gången förutom att jag är för snabb på att korrigera henne. Hon fick några gast-anfall men med de tips jag fått av uppfödaren och hennes vän om att korrigera kort och intensivt så kom hon liksom av sig. Hon är inte van vid att jag verkligen säger ifrån på det sättet, det brukar vara mer kamp mellan oss. Att hon vill åt ett håll och jag drar åt ett annat. Nu ger jag henne inget alternativ. Det kanske låter självklart men för mig har det hittills inte varit det. Jag har mjukat som fan efter att hon blev sjuk och under den värsta tiden behandlade vi ju henne som att hon var gjord av socker. Sen har det väl bara blivit en dålig vana och ond cirkel som vi inte riktigt tagit oss ur.

Efteråt pratade jag med uppfödaren om vårt beslut och våra planer om det inte fungerar med valpen och Freja. Det känns bra att ha en backup-plan även fast jag verkligen hoppas att det fungerar klockrent. Nu är det bara två dagar kvar tills lillan är veterinärbesiktad och får komma hem:)

Vi har som de flesta säkert redan vet planerat att utöka vår lilla flock med en liten Staffetik från Matheriz kennel som ligger här utanför stan. Jag har hållt koll på hennes kennel ett ganska bra tag och visste att det planerades en kull men var osäker på om vi verkligen skulle skaffa en till.

Men så bestämde vi oss, jag gillade verkligen de intrycket jag fått av kenneln och var glad över att hon faktiskt var aktiv med sina hundar men framförallt, hon tar stor hänsyn till hälsan i sin avel och har väldigt sunda åsikter om detta som speglar mina egna. Så vi tog kontakt med kenneln och jag beskrev redan från början omfattningen av Frejas problem med andra hundar eftersom jag ville att hon skulle ha en möjlighet att tacka nej. Direkt då vi bestämt oss och tingat valpen visste jag att nu kan jag inte komma undan från det obehagliga med Freja längre. Jag måste ta tag i vårt problem med andra hundar. Jag blev jättemotiverad! Så någon dag senare så anmälde jag oss till en allmänlydnadskurs på studiefrämjandet och det visade sig senare att det var vår uppfödare som var instruktör för kursen och hon ringde och berättade att hon hade plats på en av hennes kurser som började samma dag. Om jag inte hade tagit den platsen hade jag fått vänta till i april och det kändes skitbra att få sätta igång innan valpen flyttar hem.

Vi har än så länge bara hunnit gå en gång på kursen och då berättade uppfödaren att hennes beteende inte är aggressivitet utan snarare osäkerhet och rädsla. Det kändes som ni kan läsa nedanför jättebra efter första kurstillfället då jag fått se och höra att hon inte är aggressiv. Jag såg på Freja med helt andra ögon.

Dagen efter ville uppfödaren träffa oss igen eftersom hon är orolig över hur Freja kommer reagera på valpen. Jag förstår absolut hennes oro och vill att vi alla ska känna oss trygga med att valpen flyttar hem till oss. Uppfödaren hade även med sig en kompis som verkade vara en kunnig hundförare. Båda kontaterade samma sak som dagen innan, att Frejas beteende inte är aggressivitet utan osäkerhet och en gnutta rädsla.

Sen sa båda två det jag själv bävat för enda sen vi bestämde oss. Att vi kanske ska tänka över valpköpet en extragång eftersom det inte finns några garantier för att Freja inte slår över och så har vi ingen valp längre. Jag vet att dom har rätt och jag har mått så dåligt sen dess. Jag började lite i fel ände genom att först skaffa valp och sen ta tag i Frejas problem. Men till mitt försvar så har allt med Freja vart jättejobbigt och jag har inte vetat hur jag ska hantera det. Att vi skaffat valp har verkligen motiverat mig att ta tag i det och inte ge mig! Jag vet att det är helt sjukt att något sånt ska behövas för att jag ska ta tag i det men nu har det blivit så.

Jag själv är ju en person som är oroligt lagt för att uttrycka det milt. Det mötet hällde verkligen vatten på min kvarn vad det gäller oron och jag har varit väldigt ledsen och uppgiven sen dess. Vi har träffat valpen och uppfödaren flera gånger och fäst oss vid båda två, så att säga. Valpen har redan fått ett namn och uppfödaren är en person som jag verkligen trivs med, som verkar väldigt kunnig och som jag litar på.

Idag bestämde vi oss verkligen för att få det att fungera. Vi for iväg och köpte en bur att ha inomhus till då vi ska presentera valpen och Freja för varandra och små matskålar som valpen kan ha medan hon är liten.

Nu har jag i flera veckor sett fram emot att valpen ska flytta in hos oss och varit jätteglad att vi förmodligen kommer få en frisk fin hund som jag kanske vågar mig ut på tävlingsplanen med. Jag är inte beredd att ge upp det nu då vi vant oss vid tanken och fäst oss vid lillan.

En av mina vänner har varit i hundköpartankar ett tag men bestämt sig att hon ska vänta tills hon vet hur allt blir efter skolan då hon inte kommer här uppifrån. Så jag och hon har halverst kommit överrens om att Freja ska få vara på stödhem hos henne till vi kommit iordning med henne och hennes problem med hundar ifall det inte fungerar med henne och valpen här hemma. Då har jag iaf en reservplan ifall det verkligen inte fungerar och min strävan kommer definitivt vara att få hem Freja på heltid såfort som möjligt. Vi klarar oss inte utan vår speciella älsklingstjej.

Nu hoppas jag att allt löser sig med fröken frecken och att veterinärbesöket som vi bokat in på tisdag kommer ge goda nyheter. Vi ska be dom jämföra Frejas senaste röntgenbild med en ny för att se hur det har utvecklats i leden på henne.

Håll nu för tusan tummarna för oss.

 

Freja med hennes bästaste bäste vän i hela världen, Louie.

Idag vände allt. Ingenting känns bra längre och jag känner mig som en usel hundförare. Vi var på bruks en sväng för att kolla Freja och man kan väl säga att jag inte fick höra det jag ville. Verkligheten gör ont! Nu finns det två alternativ. Antingen bryter jag ihop, ger upp och låter allt vara som det varit hittills. Eller så tar jag det här som något positivt och använder det till vår fördel för att ändra mig och Freja. Jag blir så jävla sur på mig själv att jag tar allt så hårt, att hela min dag har gått åt till ältande, oroande och ångest. Nya tag imorgon!

Idag var vi som sagt på kurs och jag var JÄTTE nervös innan. Det fanns inget stopp på mina katastroftankar och Freja kände direkt att någonting var på gång. Vi hade blivit tillsagda att komma dit en halvtimma i förväg för att i lugn och ro kolla in lokalen och hinna lugna ned oss innan folk och hundar började droppa in.

Alla i gruppen visste om att Freja (läs: Jag) har problem och det hjälpte mig att slappna av en hel del. Då vi är ute på promenad så blir både jag och Freja blockerad då jag alltid förväntar mig den värsta reaktionen från ägare till hundar som hon slänger sig mot eller skäller åt.

Vår uppgift idag var rätt och slätt att sitta på sidan och käka köttbullar. Istället för att belöna då Freja kollar bort från hundarna så (som jag brukade göra förut) så skulle jag belöna då hon tittade på dom. I början kändes det väldigt främmande för mig och jag tänkte hela tiden att jag förstärkte ett beteende som jag inte ville ha. Alltså att hon är spänd som en fjäder då hon kollar på andra hundar. Men efter bara ett kort tag så märkte jag att både jag och Freja slappnade av, att titta på hundarna blev någonting positivt. Jag kan knappt vänta till att få fortsätta träna det här på promenaderna.

Ledaren för kursen är min nya uppfödare Maria och jag kan redan nu säga att jag kommer trivas jättebra med henne. Hon har ett väldigt självklart sätt med hundarna, det bara är så. Precis den inställningen och sinnestämningen vill jag också ha tillsammans med min hund. Hon tog över Freja och gjorde övningar i gruppen med henne och det var väldigt nyttigt för mig att se att Freja faktiskt kan. Jag blev så stolt då jag såg Freja gå sicksack mellan deltagarna tillsammans med Maria och faktiskt klara av det. Jag blev så stolt då jag märkte hennes energi bland andra hundar och framför allt, hennes förmåga att fokusera på mig då vi tränade lite lydnad på sidan av.

Men samtidigt så blir jag ledsen då jag ser vilken grym hund jag har och inser att det är jag som påverkar henne dåligt. Jag försöker verkligen skärpa till mig, inte tänka mig värsta tänkbara senario och ta saken som den kommer. Jag vill tro att det är jag som hjälpt henne att få den fina grund jag tycker att hon har, den positiva inställningen till träning och hennes fokus trots ny miljö med andra hundar.

Det är jättejobbigt, men vi ska klara det. Det har jag gett mig fan på. Och med uppfödaren bakom mig så känns allting mycket lättare. Jag behöver en knuff, någon som talar om för mig att det inte är så jävligt som jag tror. Guld värt!

Nu är det en väldigt trött dam som ligger här brevid mig och sover. Jag ska nog göra henne sällskap!

Nu var det jättelänge sen jag skrev här igen. Men det ska det förhoppningsvis bli ändring på nu.

Tänkte bara kika in och säga att idag börjar jag och Freja allmänlydnadskurs för att få bukt på hennes fjanterier. Uppdaterar senare om hur hon skötte sig:)


Ja jag försökte leta reda på en bra bild, men jag har inte tid så den här får duga!

Idag så skulle jag fara och köpa ridhandskar för att jag och en kompis ska börja som medryttare på ett par hästar här utanför stan. Då kom jag på den brilianta iden att jag skulle köpa en munkorg i strutmodell åt Freja så jag kan slappna av mer då vi tränar på att hon ska kunna bete sig runt andra hundar. Vi köpte en modell på granngården som jag inte riktigt var nöjd med, så vi for iväg till arken och skulle kolla om dom hade ett större utbud.

När vi kommer in dit så trodde jag att dom hade nån all round domare där eftersom det var så många hundar av olika raser överallt i butiken. Vi går in och vem stor inte där? Fredrik Steen!

Då dog jag lite kan jag lova. Och var väldigt glad att vi inte tagit med oss fröken frecken in eftersom hon.. Inte riktigt kan bete sig. Jag vågade inte prata med honom eftersom jag tycker allt det här med Freja är så jobbigt. Så jag låtsades att han inte var där för att inte bryta ihop totalt och ba: HJÄLP MIG! JAG KLARAR INTE DET HÄR!

Haha. Nej inte riktigt så. Men nära nog!

Vi pratade lite med en som jobbar där om munkorgar och dom hade en mycket bättre modell där som vi skulle pröva på Freja. Men eftersom jag inte har använt mig av nån sån typ av munkorg förut så var vi tvungna att gå in och fråga hur hon tyckte att den satt. Då satte ångesten in direkt men jag försökte hålla mig lugn. Och det gick förvånandsvärt bra. Hon fick ett par frispel men förutom att jag var ganska spänd hela tiden, och liksom på tårna, så tyckte jag att jag tacklade det hela helt okej. Jag bestämde mig också för att inte gå därifrån fören hon hade lugnat ned sig någorlunda eftersom jag har en tendens till att undvika obehagliga situationer eftersom jag tycker det är jobbigt. Så jag kände mig ganska nöjd när vi gick ut därifrån! Även fast det var fruktansvärt jobbigt att ha tvhundexperten inom synhåll och dessutom alla andra hundägare som var där inne.

Så nu har både jag och Freja fått nog med spänning idag.


Freja och Moa myser!

Btw har vi gjort lite nya inköp till grisen.

Det blev ett back on track täcke. Jag gillar inte riktigt hur hennes hurtta vintertäcke är fodrat. Det fastnade en massa hundhår som jag kan tänka mig stacks, kliade och var obehagligt för henne. Back on track har inte samma fodring och hon har börjat få lite småproblem med höfterna och så det är värt ett försök!

Sen har vi köpt lite annat smått också. Men jag har inga bilder på det än så jag ska skriva mer om det när jag fixat det!

Nu var det himla länge sen jag uppdaterade bloggen. Jag har slutat blogga helt och hållet sen ganska många månader tillbaka så när det inte är en vana längre glömmer man helt enkelt bort.

I sommar har det inte blivit lika mycket tid som jag hoppats på över till Fröken Freckens träning. Vi har mest lallat på hemma och på promenader men simningen har det blivit dåligt med även om vi tagit oss iväg lite då och då. Här i Skellefte vet vi inte några bra platser som hundar kan vara med och bada på så det har bidragit till att vi inte simmat lika mycket som förra sommaren. Hältan har blivit lite dåligare här på sistone också men det håller sig ändå stabilt och hon mår hur bra som helst!

Nu är det dessutom mycket i skolan och det känns som att det aldrig kommer att ta slut. Men tur vi har våran lilla tjej som muntrar upp oss när vi kommer innanför dörren. Passande nog har vi hela sommaren jobbat om varandra så hon har knappt behövt vara hemma själv någonting. Nu när skolan börjar är det ju heller inget problem eftersom föreläsningarna inte är mer än ett par tre timmar om dagen om ens det.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva så jag bjussar på några bilder som togs för kanske 5-6 veckor sen när Shaw och Alice var här och hälsade på.




Frejas favvolek är jaga!


Storgapet!


Mammas fining!

Imorgon ska vi besöka veterinären igen. Den här gången för något helt annat än benet. Freja har ju just löpt färdigt (tror jag iaf) och som de flesta vet så svullnar dom ju upp "där bak" under löpen. Idag upptäckte jag en svullnad som inte ska vara där, en böld på ca 1 cm på sidan i skinnet som ser riktigt ond ut. Jag är ganska säker på att den uppkommit under natten eftersom jag borde ha upptäckt den igår om den fanns där då.

Direkt då jag fick syn på den så ringde jag djurkliniken här i Skellefteå i panik och halvskrek nästan fram mitt ärende. Eftersom hon inte slickar sig eller verkar besvärad av den (än) så fick vi en tid imorgon på morgonen för att dom ska få titta på den och göra något åt det. Nu kommer jag gå och må dåligt ända tills imorgon då vi får åka till veterinären och få hjälp. Jag är en riktigt mästare på att tycka synd om Freja och oroa mig över henne. Stackars hund!

Dessutom har hon på sista tiden varit rätt stel i bakbenen och om det inte blir bättre snart med lite mer simmning så ska vi åka till Lule och undersöka henne där. Nu verkar det ha blivit bättre och hon haltar ingenting på bakbenen längre. Men som sagt, jag vill nog fara och kolla henne ändå eftersom vi vet att hon har dåliga höfter.

Min kärlek!

Jag ska försöka att skärpa till mig och inte nojja så mycket idag. Men det är svårt.

Nu har äntligen terminen tagit slut för min del, alla arbeten är inlämnade och sista tentan gjordes för över en vecka sen. Nu är det bara tre år kvar! Även fast jag kommer att jobba i princip hela sommaren så känns det skönt att kunna ha fritiden som fritid och inte behöva fokusera på litteratur och grupparbeten hela tiden. Då kan jag lägga mer tid på Freja också!

Snart börjar det också bli badväder och jag funderar på om vi ska ta och slänga Freja i älven någon dag här så att hon får rehabba sig lite. Hon började löpa idag och jag antar att dom har samma regler vid löp i Öjebyn som i gammelstan på rehab. Jag vet inte om jag nämnde att vi bytt till rehab i Öjebyn för att det blir närmare för oss från Skellefteå. Men jag vet inte riktigt om jag trivs där så bra än, jag ska ge dom tio-kortet ut och bestämma om vi återvänder till gammelstan efter det. Just nu lutar det åtminstone åt att vi gör det.

Dels har inte hon som jobbar där nu någon utbildning eller tidigare erfarenhet av rehabilitering av hundar och dels har hon ingen aning om Frejas historia. Det har varit så mycket trassel och komplikationer med henne och jag känner mig så trygg i gammelstan som har följt oss hela vägen och vet exakt vad som hänt. Men som sagt, vi ger dom tio gånger på sig så får vi se hur jag känner då. Ett par mil extra (eller 10) varje vända får det vara värt om jag inte känner mig säker och trygg.

Annars är det bra med Freja. Jag har anat att löpen närmade sig ett tag nu eftersom hon varit så lugn. Dessutom är det ju faktiskt skitlängesen hon löpte nu så det var väl dags! Just nu är vi i Lule hos mina föräldrar och går ned och tittar på fåren varje dag. Lammen är väldigt intresserad av Freja och sticker ut huvudet genom staketet. Men Freja är nog mest intresserad av att käka upp dom så hon får ligga på backen och kika på dom på håll istället:)

Det har varit fel på kodningen i bloggen och därför har inte mitt nya inlägg varit synligt och åäö hade ersatts av konstiga tecken. Jag har inte orkat gå in och försöka lista ut vad som är fel fören nu ikväll (när jag egentligen ska sitta och plugga till tentan som är om 7 dagar). Jag är verkligen spyless på allt vad bloggdesign heter men nu när skolan är slut snart så kanske jag har mer tid att sitta och knåpa med alla halvfärdiga designer som jag delat ut till folk och kanske även fixa en ny hit! Men hoppas inte för mycket. Jag brukar vara väldigt entusiastisk innan jag sätter igång men när jag väl sitter där blir jag tokig av det.

Freja mår förövrigt bra och har fått ta sig årets första smygdopp i helgen. Vi for och skulle kolla upp en strand som vi sett på kartan som ligger här i krokarna och då passade Freja på att doppa tassarna... Och resten! Det var mycket uppskattat även fast jag tyckte det var lite för kallt egentligen.

Kameran används nästan aldrig längre.. Jag måste verkligen skärpa mig på det området! Nästa vecka då skolan tar slut och alla arbeten är inlämnade så ska jag ta och gå ut en sväng med vovve och kamera och försöka få till några fina bilder.

Bjussar på några bilder som är tagna förra helgen!

Freja leker med syrran! Dom älskar verkligen varandra dom två!

Busvovve! Där ser ni förresten en ny kedja som vi köpte till henne.
Jag har stått och dregglat vid den där många gånger men den kostade
nästan 400 spänn och det känns lite väl dyrt för en kedja. Men så reade
dom ut kedjorna för 50 spänn styck och då fick den följa med hem.
Men hon blir så skitig runt halsen av den så den får ligga och samla damm istället!

Freja testar Jullans kompis keps! Hon ser ju sådär lagom road ut:P Men hon bryr
sig inte nämnvärt, bara man har uppmärksamheten på henne är hon nöjd:)

Sorry för den urusla uppdateringen. Jag har lessnat lite på att blogga tror jag och jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om. Men jag ska verkligen försöka bättra mig, men jag lovar ingenting.

Nu har vi fått flytta ut ur lägenheten i Luleå och fått en lägenhet som ligger högst 15 minuter från universitetet (i klockanalldelesförtidigtpåmorgonentakt). Medan jag har varit här och gått i skola på vardagarna har Freja varit hemma med Stefan och tjollat på som vanligt.

Jag har varit ganska nervös runt Freja eftersom hon varit så reserverad mot karlar och till och med vissa tjejer ibland. Det resulterar i att jag spänner mig och oroar mig för att hon ska göra något dumt då någon kommer fram och vill hälsa. När jag verkligen tog tag i min egen nervositet och istället gav henne en chans så slappnade även Freja av och nu har vi inte haft några problem även fast hon blivit "utsatt" av främmande människor.

Senast i Fredags så satt vi på stan och tränade på passitivitet då ett gäng halvgangstrar i min ålder kommer och går bakom mig. Plötsligt säger en av dom: Fan! Snygg hund, vi snor den! Jag hann inte bli orolig ens eftersom en annan kille precis efteråt utbrister: åååh! Vad gullig den är!
Dom kom och satt sig brevid oss för att prata och klappa på freja och då passade hon på att hoppa upp i knäet på en av dom för att ta chansen till ett riktigt amstaffhångel.

Igår var vi till en kompis som har en cocker spaniel hane på 5-6 år. Freja fick först inte gå fram till honom alls eftersom jag ville undvika bråk. Men efter ett tag blev vi modiga och testade låta dom hälsa på varandra under extremt kontrollerade former. Att hon blev lite väl bossig må vara, men att jag kunde bryta henne trodde jag aldrig! Det kan ju ha att göra med att Mozart är väldigt lugn och inte brydde sig så mycket om henne. Men ändå! Helt otroligt vad imponerad jag blir av henne:)

 

 

Jag är så dålig på att blogga! Det är mycket mycket roligare att läsa andras bloggar än att blogga själv. Dessutom använder jag nästan aldrig kameran längre och då blir man ännu mindre motiverad att blogga.

Freja mår hur bra som helst och har börjat få vårkänslor. Med andra ord är hon asjobbig.. Haha. Nä men nu när alla andra hundägare vågar sig ut (dom verkar ha hållt sig inne hela vintern) så blir det ju givetvis fler hundmöten. Oftast går det bra att bara gå förbi men om man stannar och pratar med ägaren blir det liv i lådan. Men när vi flyttat till Skellefte ska jag gå med i brukshundsklubben och börja hänga där med henne. Då kommer det nog ordna upp sig, det är jag övertygad om! Hon är inte van helt enkelt.

Igår var vi och gick på isvägen med hela familjen och ungarna åkte skridskor. Det var väldigt uppstressande för Freja som gärna ville vara med och halka runt på isen. Hon lugnade ned sig någorlunda efter ett tag men när alla "hennes människor" gick så utspritt blev det lite för mycket för hennes lilla huvud. Det var jättetrevligt och bra träning för Freja. Jag fattar inte att vi inte gjort det förut. Nästa helg ska vi ge oss ut igen om det inte är dåligt väder.

 

 

Nu har det gått över en månad sen senaste inlägget. Skäms på mig!

Freja mår alldeles utmärkt och tycker att promenaderna är mycket roligare nu när det inte är riktigt lika kallt som det varit för ett par veckor sen. Hältan kommer ibland tillbaka kortare stunder men oftast har hon i princip helt ren gång. Båda frambenen går att böja ihop lika mycket och lika lätt även fast det "klickar" i leden på det dåliga benet. Man hör inte klicket, men man känner det om man håller handen runt leden.

Rehab går också bra. Freja har börjat gå både längre och intensivare pass utan att hon får betala för det efteråt som det var förut. Men muskulaturen som hon byggde upp så fint i somras har inte hållt sig på samma nivå, tyvärr.

I maj ska vi flytta till Skellefteå eftersom jag har börjat universitetet där. Där har jag hört ryktas om att dom ska ha en pool för hundar att simma i. Så det ska vi se till att prova på! Däremot har dom ingen utbildad rehabpersonal så vi får nog åka till Öjebyn regelbundet för att få våran släng av ordentlig rehab också. Jag bestämde mig redan för länge sen att vi alltid ska gå på rehab, dels för att det är bra för hennes ben och dels för att dom snabbt kan se om det blir en förändring och åtgärda det på bästa sätt. Jag är för rädd för att ta det ansvaret helt och hållet själv (tillsammans med Stefan också såklart). Dessutom inbillar jag mig rätt ofta att hon blivit dåligare, även fast det var värre förr.

Förra veckan på Onsdagen åkte vi till Jokkmokk för att jag skulle hjälpa till att jobba där under marknaden. Freja fick då åka på "rehab" hos familjen Fredriksson i stan och det gillade hon verkligen! Hon tittade inte ens efter oss när vi gick.. Haha. Det första hon gjorde när hon kom in var att traska fram till vardagsrumsbordet och ta för sig av en macka som låg där, just för henne, tyckte hon! Hemma skulle hon aldrig ens överväga att sno någonting från bordet, knäppa hund!

Idag fyller Freja två hela år! Herregud vad tiden går fort!



Snodde ihop ett litet kollage av några bilder! Snöggingen där!

Det blir dåligt med bloggande eftersom vi inte gör något speciellt på dagarna.

Det är ju rätt kallt nu så Freja föredrar att ligga inne i soffan och gosa med oss istället för att gå ut. Just nu är vi i Vuollerim och Freja fick stanna hos mommo och moffa för att bli lite bortskämd såhär i juletider. På Julafton fick hon sig ett rejält julbord och mådde hur gott som helst! Så jag tror nog inte att hon har något emot att vara hos dom istället för att följa med oss. Där har hon ju fler som kan ägna henne uppmärksamhet. Och uppmärksamhet och mat är det viktigaste i livet för den damen!

Anledningen att jag lämnade henne hemma är för att jag är så osäker på henne med nya människor. Hon har blivit helt omvänd sen jag kom hem och det verkar inte bli någon bättring. Det kan ju vara för att jag blir jättenervös så fort någon kommer fram och ska klappa henne. Ute är det inga problem men är vi någonstans där hon anser att hon äger stället blir det problem. Hon vaktar något fruktansvärt och har en rätt stadig röst kan jag tala om!

Men jag tror nog att vi kommer att lösa det där tids nog! Hon har ju en speciell bakgrund och hela hennes valp/unghundsliv har ju ägnats åt sjukdomen så det här var väl egentligen att räkna med.

---

Valkvovven!

Just chillin'

Vi har hunnit hälsa på Linda och Jiddra. Freja har tagit efter jiddras
sköna poser men har aldrig lyckats med den här:P

Men oftast så blir det "köttbullen". Den är bekvämast:)

Jag tycker alla går in på Sanna Krans blogg och ger henne några styrkekramar. Hon går igenom det värsta som finns för en hundägare just nu. Hennes Dino är väldigt sjuk och alla måste hålla tummarna för honom!

Jag har varit där och jag vet hur det känns. Dino är en hund jag ALLTID kommer att komma ihåg, alla borde få träffa honom. Det kanske låter som en typisk grej att säga i det här läget men jag menar verkligen det här. Han är speciell.

Så nu kan alla gå in på hennes blogg eller åtminstone ägna Dino och Sanna en tanke. Ingen hund eller hundägare ska behöva gå igenom något sådant här..

Vi tänker på er!

Nu måste jag verkligen skärpa mig med uppdateringarna på bloggen. Just nu bloggdesignar jag mycket så jag gör hellre det än att blogga när jag sitter vid datorn.

Med Freja är allt finemang. Hon har just slutat löpa och har varit verkligt hängig och lugn medan hon löpte. Något som fortfarande håller i sig tycker jag. Fast jag vill minnas att hon var väldigt mycket lugnare sist hon löpte också.

Det är väldigt kallt nu också och kylan håller i sig, det tycker inte Freja om kan jag tala om! Det är dubbla täcken som gäller för damen nu under vintern. Det blev inget inköp av en overall eftersom det var ett alldeles för stort projekt att få på henne den. Och då är hon väldigt bra på att stå stilla medan man klär på henne ska ni veta! Istället satsar vi på benskyddet så får vi skaffa en overall nästa vinter eller senare den här vintern om vi märker att det är något som hon verkligen behöver. Då får det vara värt att krångla på henne den.

Annars ligger hon mest och sover. Promenaderna som förut var det bästa som fanns är nu ett nödvändigt ont som hon helst smiter ifrån. Hon har flera gånger försökt smita undan när vi går ut i hallen. Haha hon ser så rolig ut när hon ligger med öronen bakåtstrukna och ögonen uppspärrade och försöker bli osynlig. Men när vi väl kommit ut så är det ändå inte så farligt:)

Nu har jag knåpat ihop en ny design igen. Jag blev rent av spyfärdig av den jag hade. Jag har utvecklats ganska mycket som bloggdesigner och jag lär mig hela tiden nya saker. Så jag kunde inte riktigt stå för den gräsliga designen som jag hade innan den här.

Den här är jag då nöjd med (fast det var jag ju till en början med den förra också, hur kunde jag?) än så länge. Jag har stirrat mig mätt på den under tiden jag gjort den. Och det tog ett tag. Jag har testat en massa nya grejer i den här designen som jag aldrig gjort förut. Men det är kul, sjukt kul!

Freja är inte så jättenöjd över att jag suttit vid datorn så mycket. Jag blir som manisk när jag börjar bloggdesigna. Men jag har kompenserat henne med långa promenader, framför allt på kvällen brukar vi ta de längsta prommisarna. För då kan jag gå ned till en lång lång väg där man ser om man har ett hundmöte att vänta. Så där får hon alltid vara lös på kvällarna. Av någon anledning är det aldrig någon som promenerar den vägen på kvällen, men på dagen är den proppfull med både hundar och människor.

Nu kanske jag får lite mer lust att blogga när designen inte ser ut som skit.

Hur ser designen ut i era webbläsare? Vad tycker ni? Är det något ni vill att jag ska ändra? Ge mig gärna lite feedback, jag är fortfarande grön och behöver alla tips jag kan få. Och är det någon som vill ha en länk uppe i fliken? Den är pinsamt kort den där listan, men jag vill inte lägga ut en länk utan att ha frågat först. okej.. Jag har inte frågat Shaw och Linda. Men dom får stå ut med den tanken!

Tack till Shaw för all hjälp med designandet. Hon är den enda som orkar höra mitt tjat om html koder (undra hur länge hon står ut). Stackarn. Jag tycker synd om henne!