Jag har tappat lusten till att blogga och bloggdesigna. Men det kommer säkert tillbaka snart. Jag har funderat på en ny design till bloggen ett tag nu och ska ta och fixa en så snart jag får lust. Just nu har jag ingen fantasi eller inspiration alls.

Med Freja går allt bara bra. Hon är skitjobbig nu eftersom hon löper. Hon är rätt uppjagad på promenaderna och drar lite i kopplet emellanåt, vilket hon inte brukar göra i vanliga fall. Hon har också kommit in i någon jäkla period (hoppas jag). Hon har ju förändrats mycket på kort tid, börjat ogilla karlar, börjat sno mat från bordet och blivit lite halvjobbig på promenader. Jag har börjat fundera på om en del av problemen beror på att hon har ont, men samtidigt är ju benet bättre än någonsin så jag vill inte utgå ifrån det. Hon kanske bara genomgår en asjobbig period helt enkelt. Jag måste ha tålamod.

I helgen ska jag vara hundvakt åt min morfars hund. Det ska bli spännande att se hur hundarna kommer överrens. Jag tror ju att Freja kommer bli skogstokig, eller jag vet att hon kommer att bli det. Men det är bra träning för henne. Vi tränar nästan inte alls någon lydnad längre. Jag orkar inte, jag är inte motiverat för fem jäkla ören. Det känns inte roligt när jag inte känner någon annan som tränar i krokarna. Det är inte kul att gå ut och träna själv och dessutom kan jag inte ha henne lös ifall det kommer någon hund eller karl hon får för sig att hon inte tycker om. Hon skrämmer ju livet ur dom.

Jag kommer säkert igång med träningen igen snart. Det kanske är därför hon blivit så jobbig nu. Det tillsammans med löpet. Vi kan i alla fall gå rätt långa promenader nu. Det blir iaf två 40-1 timmas promenader om dagen och några kortare. Det känns viktigt att hålla igång henne rejält nu när det är vinter så att inte lederna ska skrumpna ihop och bli stela och för att försöka hålla kvar så mycket muskler som möjligt från i somras. Jag ska även försöka konstruera något slags gummiband att lägga om halsen som vi fått tips om på rehab som kan hålla upp benskyddet som bara vill glida ned hela tiden.

Jag ser att jag fått en fråga angående kenneln i förra inlägget. Det är inte något jag känner att jag vill ta upp på bloggen i nuläget. Har du frågor får du gärna maila mig på: [email protected] så ska jag besvara dom så gott jag kan.

Söt är hon iaf, våran lilla tjej. Även om hon jäkligt nära att åka ut på blocket flera gånger om dagen nu för tiden;)


Min lillasyster och Freja i somras.

Vad heter din hund?
Freja
Vad kallar du den?
Freja, Frejs, Frejsan, Grisen, Mus-pusen är de namn jag använder mest. Just nu heter hon Frecken mer än Freja (uttalas som shrek-en)
Har den något kennelnamn?
Alvens Anständiga Afrodite
Vad har du för ras?
American Stafforsshire Terrier
När är hunden född och hur gammal är den i nuläget?
hon är född 2009-01-04 och är snart 2 år gammal.
Har du den för sällskap eller någonting annat (jakt, avel, utställning, vakt, etc)?
Hon är endast för sällskap. Jag hade tänkt tävla lydnad med henne men det fick vi lägga på hyllan innan vi ens börjat.
Hur mycket väger din hund?
runt 25-26 kilo skulle jag tippa på.
Hur hög är din hund?
Ingen susning!
Vart i från fick du din hund?
Från kenneln
Hur lång tid tog det innan hunden blev rumsren?
Hon blev rumsren ganska direkt. Men sen fick hon urinvägsinfektion och efter det kissade hon inne länge.
Tigger din hund vid bordet?
Oh ja.
Ska du ha en hund senare i ditt liv också?
Absolut.
Kan din hund gå lös utan koppel?
Kan kan hon. Men jag tar inte risken eftersom hon är rätt förtjust i att hälsa på människor och inte fullt lika förtjust i andra hundar.
Gillar din hund att hämta pinnar/bollar?
Ja men vi kastar aldrig åt henne. Hon brukar busa med dom själv.
Kan din hund simma?
Ja det kan hon.
Hur ofta är du ute och går med din hund?
Ofta!
Har din hund haft en sjukdom nån gång?
Urinvägsinfektion och tillväxtrubbning i frambenet som opererats två gånger.
Är du rädd för hundar?
Nej
Är din hund aggressiv mot andra hundar?
Ja
Har du strypkopppel på din hund?
Inte just nu. Men jag har ett stryp som jag ska börja använda igen tills jag hittat ett nytt fint halsband. Hon kan back ur det hon har nu.
Har du någon gång köpt kläder till din hund?
Vi har täcken till henne.
Vilken är din favorit hundras?
Amstaff skulle jag tro.
Är du nöjd med din hund?
Det beror på. Hon är det bästa som hänt oss men hade jag engagerat mig mer i hundköpet (hon är faktiskt Stefans från början! Jag ville inte ens ha hund trodde jag) så hade jag aldrig valt den kenneln Stefan valde. Men jag klandrar honom inte, han hade ingen kunskap i vad han skulle kolla efter och jag klandrar mig själv mer som inte hjälpte honom så värst mycket.  Jag trodde att jag skulle få ångest av att köpa en till hund så därför höll jag avstånd från allt som hade med hundköpet att göra tills valpen kom hem. Då blev jag förälskad! Men som sagt, det enda jag är missnöjd med är valet av kennel. Till nästa hund ska jag vara väldigt noga och kritisk.
Är din hund van med andra djur, tex katt?
Nej
Älskar du din hund?
Absolut!
Har ni gått/ska ni gå några kurser ihop?
Vi kanske börjar någon nångång. Vi får se!
Är det din första hund eller har du haft hund förut?
Jag tänker på henne som min första hund men jag har haft en tidigare en kort tid.
Har ni besökt veterinären någon gång?
Hehe. Alldeles för många!
Det roligaste din hund vet?
Att vara ute på promenad, leka och vara med min lillasyster som är 8 år. Och att äta såklart!
Det tråkigaste din hund vet?
Bli förvisad till bädden.. Kan inte komma och tänka på nått mer.
Har din hund några vanor/ovanor?
Alldeles för många! Men de flesta har vi kommit iordning med nu när vi fått börja motionera henne ordentligt igen. All överskottsenergi är borta, men än har vi en bit kvar.

Jag utmanar alla som läser den här bloggen. Lämna gärna en kommentar så jag kan läsa era listor!

Jag har kommit på det, jag har löst problemet!

Nu vet jag precis varför Freja har börjat bete sig så konstigt på sista tiden. Det är för att jag, hennes hönsmamma, går och mår dåligt och är orolig precis hela hela hela tiden. 24-7. Varenda sekund. Piper hon, ja då har hon jätteont och måste tröstas. Haltar hon till, slänger jag mig i princip på golvet och kramar henne med tårar i ögonen för att JAG tycker att det är jobbigt.

Jag tycker så synd om henne. Det är precis därför hon har tagit över allt. Jag nojjar, tröstar, gråter, tycker synd om och fjompar mig med henne.

Efter att jag faktiskt fick insikt i att det var det som var det största problemet försöker jag skärpa mig. Jag måste faktiskt göra det för hennes skull.

Våran första prövning var en gallertrappa. Hon har STENVÄGRAT att gå ned för den förut och fått panikattacker så fort hon närmat sig den uppifrån. Att gå upp för den är inte fullt lika farligt. Men nu skulle vi ned och det hade jag gett mig fanken på.

Jag ställde mig tre trappsteg ned och Freja hade som vanligt panik. Men jag stod bara där och väntade ut henne som att trappan var det självklaraste i världen. Gissa vem som gick ned för trappan efter ungefär 5 minuter?

Jag tror det kommer funka på allt annat också. Jag måste sluta vara så nojjig och tycka synd om henne. Men det är svårt, grymt svårt.

Kanske dags att uppdatera igen?

Imorgon ska vi på rehab igen, den här gången får Stefan åka ensam med henne eftersom jag har andra ärenden just den tiden. Förra gången vi var där ökade dom på farten en aning och så skulle vi hålla lite extra koll om det syntes någon mer hälta efteråt. Givetvis tyckte jag att hon haltade mer. Varenda dag tycker jag att hon haltar mer! Jag tror jag blir tokig. Men det är bara jag som lägger märke till den hältan så jag antar att jag inbillar mig.

Sen senaste inlägget har jag kommit fram till att hon förmodligen är vaktig. Och jag gillar det absolut inte. Men eftersom det kom så himla tvärt kanske det är något som är övergående. Jag hoppas det.

Ett annat problem vi måste ta itu med är hennes svårigheter att vara tillsammans med andra hundar. Vi har ju undvikit det i princip hela tiden sen första operationen eftersom hon blev så uppspelt och all uppdämd energi som hon inte fick utlopp för gjorde det hela ännu värre. Nu är problemet inte att hon blir uppspelt. Nu blir hon arg och ger sig på hundarna istället. Det går bra ett tag men sen kan hon, utan att bli det minsta provocerad, helt plötsligt börja skälla och låta som en riktig mördarhund. Hon har inte bitit någon, hon skräms mest men det är ändå otroligt jobbigt att hon inte kan umgås med andra hundar normalt. De enda hundar hon funkat ihop med hittills är Jiddra och Louie, men dom har hon umgåtts med ända sen hon var valp. Små hundar brukar inte heller vara något problem. Hon har stuckit till grannen ett par gånger och hon hade en ny liten hund och Freja brydde sig inte alls om den. Men kommer det till större hundar blir det problem.

Jag ska försöka börja ta mig till hundhuset eller liknande så att jag får börja socialträna henne på allvar. Men jag är fortfarande nojjig över att hon ska bli dålig i benet så fort hon rör på sig. Och om hon inte rör på sig är jag orolig att hon ska bli stel.

Ja herregud. Det är inte ens roligt att gå ut på promenader med henne. Att jag inte bara kan vara glad över att det faktiskt blivit bättre, nej, istället går jag och oroar mig över att hon ska bli sämre igen.

Någon som har nått tips på vad jag ska göra åt hennes otrevliga attityd mot andra hundar?

Sådär. Nu var det dags att uppdatera igen. Jag har länge och väl klurat på om jag ska ta upp det här i bloggen. Inte för att jag skäms över hur jag har lyckats som hundägare, för jag vet att jag gör det bra trots allt skit som vi har varit med om. Utan för att jag vet hur folk gärna uppfattar och tolkar saker på sitt eget sätt och även fast jag försöker att inte bry mig, så gör jag givetvis det. Jag tänker på det hela tiden och det tar grymt mycket energi.

Min pappa har en kompis som brukar komma och hälsa på hos dom då och då när vi också har varit där. Kompisen är ganska stressad och nervös(det är det bästa sättet jag kan beskriva det) hela tiden och Freja gillar honom inte alls. När vi öppnar dörren står hon och skäller mot honom, gärna ganska nära för att han ska backa. Hon har dock aldrig bitit eller gjort ansats till att bita honom. Efter ett tag lugnar hon ned sig men undviker att vara i närheten av honom.

För någon vecka sen träffade jag en kompis som jag inte umgåtts med på länge. Freja har träffat både henne och hennes hund när hon var yngre och kände nog igen dom lite! Vi skulle åka förbi hennes killes jobb och lämna fika och ta en rök senare under dagen och Freja fick träffa hennes kille för första gången. Hon gick fram och hälsade och strosade sen runt i gräset runt om oss. När sen min kompis kille började gå in mot byggnaden där han jobbade började Freja hoppa efter honom och bita tag mot hans byxor, inte hårt och aggressivt utan mer som när hon busar. Hon bet mot hans fickor på arbetsbyxorna och först trodde jag hon busade eftersom det är precis så hon gör för att få igång oss.

När vi sen skulle och hämta han från jobbet gick han förbi bakom mig och Freja. Freja snodde runt, skällde och bet tag mot byxan på han igen. Jag tog direkt tag i henne och tillrättavisade henne rejält.

Efter det där har jag funderat mycket. Han var den tredje killen som hon haft agg mot. En annan gång hade hon skällt mot en av syrrans kompisars pappor men det brukar stanna vid det. Hon börjar inte nafsa efter kläderna.

Igår skulle vi hämta upp Stefans lillebrors kompis som Freja aldrig träffat. Först hälsade hon glatt och sen böjde hon bak huvudet och morrade åt honom. Jag tog tag i henne ordentligt och sen var det som att ingenting hade hänt. Freja pussades med honom och låg med huvudet i hans knä.

Jag vet inte vad detta beror på, hon är absolut ingen osäker hund och söker sällan stöd från mig när det handlar om människor (Ja, ni vet dom där jättehemska papperkorgarna som man gått förbi 100 gånger, dom är helt plötsligt jätteläskiga monster under en period för att sen förvandlas tillbaka till papperskorgar). Hon har än så länge bara uppträtt såhär när det gäller killar och istället för att ignorera problemet vill jag ta tag i det nu på en gång så att det inte blir värre.

När hon biter tag i kläderna ser det ut som att det är just det som är meningen. Hade hon velat bita på riktigt hade hon garanterat gjort det också.

Jag förstår heller inte varför det kommer nu? Hon är ju och har alltid varit en väldigt vänlig hund när det gäller människor och det är hon ju fortfarande oftast. Och nu när jag vet att hon kanske kan morra vill jag inte släppa fram henne till någon ifall dom blir rädda.

Vad ska jag göra? Är det en period där hon vill testa vilka hon kan sätta sig på eller är det något annat? Jag hade behövt någon annans perspektiv på saken, är det någon som varit med om dessamma?

Igår var jag och Freja på Rehab. Det gick hur bra som helst och hon som jobbade där igår hade inte sett henne på flera månader eftersom vi hade uppehåll under sommaren och simmade henne själv. Hon blev positivt överraskad av vilken stor förbättring det har blivit i benet. Det är så skönt att det går åt rätt håll! Hältan är borta och det enda som syns nu är förmodligen p.g.a. att hon inte kan böja benet riktigt ordentligt.

Vi har legat på latsidan med träningen i ett par dagar. Det blåser så fruktansvärt mycket ute och jag har blivit förkyld och har så himla ont i öronen hela tiden. Det blir mycket värre när jag är ute så jag biter ihop under promenaderna så tränar vi lite smått inomhus istället:) Hennes attityd nu jämfört med före jag for till Norge är så extremt annorlunda. Förut var hon rätt svår att motivera men nu är hon väldigt ivrig och på hela tiden. Det kanske är för att Stefan inte tränat nästan någonting med henne medan jag har varit borta? Kul är det i vart fall!

Våra promenader har utökats rejält. Vi går mellan 25-40 minuter 3-4 gånger om dagen beroende på hur länge vi har gått tidigare promenader. Idag slog jag på stort och gick 35 minuter, stannade hos mamma i 20 minuter och sen gick vi hem igen och det tar runt 15 minuter. Det gick bra och jag märkte ingen skillnad i gången på henne. Men jag tror ju inte att vi kan gå sådär långt varje promenad.

Imorgon ska jag åka in till stan och hjälpa Shaw med matten och då tänkte jag ta med mig Freja och gå en sväng inne i stan när jag ändå är där. Vi måste träna på möten med andra hundar. Det går bra om hon uppfattar hunden när den är långt ifrån oss och jag hinner säga nej och få henne att inte alls titta på hunden. Men när det kommer en hund runt hörnet nära oss så blir det andra bullar. Då försöker hon ta sig fram. Men vi gör framsteg hela tiden och snart kommer hon nog lära sig:)

Jag måste ju också berätta om att Freja råkade sätta sig på ett tuggummi på bussen tillbaka från rehab igår. Ett stort jävla tuggummi måste det ha varit för det var tuggummi på en stor del av rumpan när vi gick av bussen. Jag var sådär lagom road eftersom det hänt en gång tidigare förra sommaren och då var jag tvungen att raka bort pälsen eftersom det inte ville gå bort, och det tar ju så jävla länge innan det växer ut igen. Så vi tog fram rakapparaten och rakade skinkan på henne. Det var INTE populärt kan jag lova och hon ser ganska rolig ut med vänster skinka rakad;)





Bilderna är tagna av Shaw

Har ni någon gång bara fått lust att slå ihjäl någon? Ni vet en sån där intensiv känsla som går över jävligt snabbt (som tur är!).

Nästa gång jag får en sådan känsla hoppas jag att den --->här<--- personen står framför mig. Han/hon verkar vara en lämplig kanditat och jag hade inte tvekat en sekund.

/Jävligt uppretad amstaffägare

Idag var vi ute och fotade litegrann. Jag var väldigt motiverad och taggad i början men när det visade sig att Freja inte var lika taggad sjönk motivationen rätt rejält. Hon ville hellre springa runt och leka vildhund.

Jag kan ju börja med att visa Freja från hennes mest bedårande sida.


Använder mig som bromskloss.


Mammas lilla valross:)


Känguru?

---

Sen har vi några seriösa bilder att bjuda på också.




Ser precis ut som bilderna vi tog förra hösten i Öjebyn, men what to do.

Vi fick inte så många bilder som jag blev nöjd med. Freja tyckte att det var skit-tråkigt att sitta still idag och där förstår jag henne! Det var ju så fint väder:)

Men vi får ta och fota fler gånger. Vi kanske ger oss ut och spanar efter fina ställen att fota här i krokarna i veckan.

Idag har vi varit på stan och miljötränat lillfisen. Hon skötte sigså att  alldeles utmärkt för att vara Freja trots att det var en massa småvovvar och smarriga fåglar överallt. Jag hade ju korv i fickan och det överträffar ju vilken duva som helst;)

Vi ska fortsätta åka till stan med henne ett par gånger i veckan nu hade jag tänkt så att hon får lite utmaning i vardagen. Här på hertsön möter man inte mer än en hund då och då och ett par bilar.

Vi går fortfarande på Rehab en till två gånger i veckan. Väldigt korta pass i lågt tempo. Det är synd att det inte finns en bassäng där vi kan simma henne. Det har fungerat så bra i sommar och hon verkar ju ha blivit bättre av det.

Nu är hon däremot lite känslig igen och vi har börjat fundera på om det beror på kylan. Jag ska skaffa henne en egen vetekudde att värma benet med innan vi gör böj-övningarna och dessutom funderar vi på att skaffa henne en fleece overall som går ned över benen som vi kan ha under täcket.



Den där matchar hennes täcke från samma märke så jag tror nog det blir den där!:) Jag är bara lite osäker på om den kommer passa under hennes täcke. Halsen är inte reglerbar på täcket och jag tycker att det är nog så tajt där som det är nu. Hoppas att dom har den här modellen på djurmagazinet så att vi kan pröva innan vi köper en. Det är så bökigt att behöva skicka tillbaka.

Idag har vi också hunnit med ett litet spontan-spår som vi gick och la åt henne. Hon har VÄÄÄÄLDIGT brådis i spåret och hinner liksom inte med i svängarna. Men hon tar sig fram till slutet iaf! Men än finns det mycket att träna på.

Så nu har vi en slut liten gris som ligger och snarkar i soffan. Skönt!

Imorgon blir det en tur ut med kamerorna för att fota Freja så det kommer nog ut lite bilder imorgon:)

Jag fick en sån lust att designa om bloggen. Jag har aldrig varit nöjd med den designen som var innan men har så fruktansvärt dålig fantasi när det gäller bloggdesign. Nu har jag en sån designlust så när jag inte designar så tänker jag på design. Den här gången fick det bli enkelt och rent. Allt har bara flutit på och det har inte tagit så länge faktiskt! Skönt. Det blir bara enklare och enklare men nu har jag nya utmaningar som jag gett mig tusan på att lära mig!

Nu ska jag börja på en ny design. Inte till där här bloggen. Bara en design där jag ska testa en massa grejer jag inte vet hur man gör än.

Vad tycker ni? Hur ser den ut i era webbläsare? Ibland kan dom bli helt förvrängda med olika datorer och webbläsare.

Nu är jag tillbaka från Norge och istället för att göra en långdragen redogörelse för min vistelse där kan jag säga att jag lärt mig en sak, jag är inte gjort för att vara borta från Stefan och Freja mer än nödvändigt. Jag kommer förmodligen aldrig mer att jobba på större avstånd från dom än att jag kan pendla och definitivt aldrig mer i Norge. Men jag har lärt känna många fina människor och en del mindre fina och det förstnämnda var hur trevligt som helst!

Jag kommer alltså aldrig någonsin i hela mitt liv vara borta från Freja och Stefan igen. ALDRIG.

Nu är ni säkert lite nyfikna på hur det går med Freja och hennes stackars ben. Hela sommaren har Stefan varit och simmat med henne med stora framgångar. När jag kom hem var hon i princip fri från hältan. Man ser att hon har någon sorts avvikelse i rörelserna ibland men jämfört med för två och en halv månad sen är det helt otroligt. Den senaste veckan har hon däremot haltat lite mer än vanligt men det verkar gå tillbaka sig igen.

Frejas rädsla för att simma gick över efter lite träning. Eller.. Hennes vilja att bita efter vattnet som Stefan plaskade upp när han simmade överträffade hennes rädsla för att simma. Hon har fått feta muskler om man jämför med hennes svampiga kropp före sommaren men det har också medfört att hon har magrat av. Vi har ökat på fodret en del nu och jag ska prata med veterinären om hur vi ska göra om hon inte går upp igen. Hon är inte så mager att det är sjukligt men jag hade helst inte velat att man anar hennes revben och ryggkotor. Fast det är bättre det än att hon är för tjock och belastar benet. Men som sagt, jag hade helst velat att hon gick upp några hekto.

Nu när hon har blivit bättre och man kan börja gå längre promenade och kräva mer i träningen med henne är det dags för mig, hönsmamman nummer ett, att inse att min gulliga lilla "valp" som har såååååå ont inte är en gullig liten valp längre. Hon har fått komma undan med så mycket medan hon har varit sjuk och har nu utvecklats till en halvt ouppfostrad liten rackare! Bland annat stressar hon upp sig otroligt mycket när hon blir glad och det måste vi göra något åt. Jag har redan börjat men det hjälper som inte när alla andra uppmuntrar henne ( JA ALICE OCH STEFAN, JAG TÄNKER PÅ ER!):P

Vi har en liten lista med grejer som vi måste påminna henne om. Ja jag säger påminna för hon vet mycket riktigt vad som gäller, hon har bara lärt sig att hon kommer undan ibland då mamma är ledsen och tycker synd om henne. Jag måste sluta vara så fjesig! För Frejas bästa.


Freja ääälskar att vara på stranden och strosa.


Igår var vi på promenad och då stötte vi på en katt! Mycket upprörande var det!

Hej! Det kommer nog stå rätt still i den här bloggen ett tag framöver. Jag är i södra Norge och jobbar, mer än hundra mil från min fina tjej och Stefan. Jag saknar dom så otroligt mycket. Vi har ju varit med varandra nästan varenda dag i ett helt år och nu får jag inte se henne annat än i webbkamera:(

Sen att Amstaffar är förbjudna här gör ju inte saken bättre. Annars hade jag kunnat ha henne här.

Men nu vet ni, jag kan försöka uppdatera med det jag hör från Stefan då och då.

Stefan utbildar sig just nu 9 mil från Lule. Så Freja får sitta ute och chilla medan han är i skolan och på eftermiddagarna åker dom och simmar:) Det där med simningen tar sig enligt Stefan. Hon simmar lite själv nu så det är ju framsteg.

Vi har hunnit ta första simturen med flytvästen! Tyvärr hade vi inte med oss kameran men jag kan garantera att bilderna hur som helst hade blivit urusla. Varför? - Jo, det ska jag berätta.

Våran kära lilla flicka är helt panikslagen då hon inte bottnar! Vi prövade att dra ut henne i vattnet och hålla i henne så att hon inte sjönk eller sparkade ifrån med bakbenen och panik hoppade in mot land. Det tog ett tag innan jag hittade ett bra grepp så att jag kunde hålla henne stadigt i vattnet och innan jag gjorde det han jag dra på mig åtskilliga blåmärken på benen efter hennes viftande tassar.

När vi väl lyckats få henne att lugna ned sig höll jag henne på samma ställe i vattnet hela tiden medan hon simmade. Det var halvt panik-sim och man märkte att hon inte alls var bekväm med situationen. Men det borde väl också fixa till sig om hon får lite träning och får vänja sig lite. Är det någon som har något tips? Som har haft likanande problem? Isåfall får ni gärna höra av er! Simning är det enda alternativet jag kan se som kan muskla upp henne utan att skada frambenet. Och det går ju inte om hon inte alls vill!

Men annars är Freja rätt bra nu. Efter simningen var hon lite mer halt än vanligt men då lyckades hon slita sig och sticka efter Julia en gång. Men det blev bra snabbt som tur var.

Rehab står lite still just nu. Vi var tvugna att avboka senaste tiden och kommer att vara tvugna att avboka nästa tid också. Stefan har börjat utbilda sig och jag börjar förmodligen jobba nu i veckan. Men så länge det är sommar kan vi gå i vattnet med henne själv:)

Vi lever! Jag har bara tappat lusten att blogga.

Freja mår bra just nu. När vi inte går lika ofta och hårda pass på rehab så blir hältan jättemycket bättre! Hon orkar mycket mer hemma också. Det är så härligt att kunna ta med henne på aningens längre promenader utan att behöva oroa sig om hon kommer få betala för det senare.

Vi har hittat en flytväst som passar henne. Nästan varenda flytväst som vi prövat har varit alldeles för liten i halsen och jag vågar inte beställa från nätet utan att ha prövat modellen först. Men på granngården fanns det en modell men när vi skulle köpa den var hennes storlek slut. Så imorgon skulle leveransen med nya flytvästar komma. I helgen blir det en premiär sim-tur med andra ord:)

Idag har Freja tagit årets första dopp! Det var mycket populärt kan jag tala om. Det blev en del gående fram och tillbaka i vattnet men inget sim. Flytvästen vi har bestämt oss för att köpa kommer först om en vecka i rätt storlek så än så länge får hon bara vada lite.


Taggad brutta!


Buse såg en vovve


Fining!


Å så fladderöronen:)

Bilderna är tagna av Shaw

Freja har "svullnat" på ena sidan av juvren. Ena sidan hänger ner dubbelt så mycket som andra men hon verkar inte ha ont när man klämmer och känner. Veterinären tyckte inte att vi skulle komma in.

Har ni varit med om liknande? Vad tusan kan det vara? Jag är rätt säker på att det inte var såhär igår, då hade jag märkt det.

Nu har vi fått svaret från SKK. D-höfter och 2a på armbågen som är opererad medan det är UA på den högra som inte är opererad.

Jag hade väl ställt mig in på det här innan vi röntgade. Men när vi stod och tittade på bilderna så sa veterinären att det inte var perfekt men att det inte var dåligt heller. Så när jag öppnade brevet blev jag lite chockad faktiskt.

Ja, det här bådar ju förmodligen inte gott för Freja. Jag vet inte vad vi ska göra nu. Jag hoppas bara att dom kommer på en mirakelkur som botar henne så att vi kan leva lyckliga i alla våra dagar. Hon är ju så glad och bekymmerslös den där damen.

Inte nog med att vi fick en dålig nyhet angående Freja. Idag är det exakt tre år sen min storasyster gick bort. Fyfan vad tiden går fort. Och jag saknar henne så himla mycket.. Jag hade velat att hon fick träffa Freja. Dom hade tyckt om varandra!

Nu var det ett tag sen jag uppdaterade. Jag orkar helt enkelt inte redogöra för all jävlighet som hela tiden verkar söka sig till just oss.

Vi har börjat om rehab igen (jag kanske skrivit det tidigare?) och går korta och väldigt långsamma pass. Hon blir inte bättre och inte sämre. Så det kanske man ska se som ett framsteg. Men det börjar kännas helvetes frustrerande att stå och stampa på samma jävla ställe hela tiden. Jag vill ha ett rakt svar, även fast jag vet att ett sånt inte finns, på om hon kommer bli bättre eller inte. I Augusti har det gått ett helt år sen operationen och hon är fortfarande inte bra.

Nä just nu känner jag mig bara arg och ledsen. Jag vill bara att allt ska bli bra någon jävla gång. Min oro krossar mig.

Igår var vi hos veterinären. Jag var så sjukt nervös att det skulle vara något fel i bakdelen på henne också att jag knappt sov någonting natten till igår.


Freja är cool hos veterinären. :P

När vi tagit bilderna så fick jag följa med och titta på dom tillsammans med veterinären. Det var främst frambenen vi pratade om eftersom hon aldrig vill sluta halta. Han sa att det inte är säkert att hon gör det någonsin men att hon förmodligen inte har ont av det. Hon kan helt enkelt inte böja på benet som hon ska pga skadan som blev innan vi opererade. Så nu ska vi träna henne korta pass i vattnet och försöka simma med henne i sommar.

Hon hade inga artroser någon annanstans och det verkade inte vara något som helst fel i bakbenen! Puh, vilken jäkla tur. Jag har alltså oroat mig alldeles i onödan, tur det:P


Upprörd dam, det är ju en massa hundar och katter som inte tycker att
det är lika roligt att komma till veterinären som Freja gör:P


Såhär såg det ut när hon precis opererats. Vänster fram.


Såhär ser det ut idag.


Och såhär ser hennes friska ben ut.


och höfterna:)

Nu ska det bli spännande och se vad skk ger för utlåtande.

Imorgon är det dags att åka till veterinären och undersöka Frejas fram och bakben. Jag är sjukt jävla nervös och vill egentligen inte åka dit alls. Det var meningen att Stefan skulle åka dit ensam med henne men han är hos sina föräldrar i Vuollerim och hjälper till att måla huset. Som tur är så kunde min syster följa med så jag behöver iaf inte vara ensam ifall det blir dåliga nyheter.

Jag har blivit mer och mer stressad och nervös ju närmare veterinärbesöket vi kommer. Jag har inte känt såhär någon av gångerna innan. Visst har jag varit nervös men inte på det här sättet.

Bakbenet är jag fortfarande inte klok på. Det kommer jag nog aldrig bli. Ibland ser det ut som att hon haltar och ibland är hon nästan lite vinglig i bakbenen. Men det kan ju bara vara jag som inbillar mig (som vanligt). Hon har även varit lite låg de senaste dagarna så hon har fått ta det väldigt väldigt lugnt. Vi har bara tagit korta promenader just eftersom hon varit så låg. Och idag tog vi och körde lite lydnad inomhus och när vi gick en runda ute så körde vi läggande under gång i regnet. Haha ni skulle ha sett henne, det var oslagbart. Hon dunsade ned i backen och såg så förvånad ut när hon upptäckte att det var blött:P

Nu är det dags att sätta sig vid matteboken ett tag. Ni får förmodligen en uppdatering imorgon om hur det gick hos herr doktor:)