Sådär. Nu var det dags att uppdatera igen. Jag har länge och väl klurat på om jag ska ta upp det här i bloggen. Inte för att jag skäms över hur jag har lyckats som hundägare, för jag vet att jag gör det bra trots allt skit som vi har varit med om. Utan för att jag vet hur folk gärna uppfattar och tolkar saker på sitt eget sätt och även fast jag försöker att inte bry mig, så gör jag givetvis det. Jag tänker på det hela tiden och det tar grymt mycket energi.

Min pappa har en kompis som brukar komma och hälsa på hos dom då och då när vi också har varit där. Kompisen är ganska stressad och nervös(det är det bästa sättet jag kan beskriva det) hela tiden och Freja gillar honom inte alls. När vi öppnar dörren står hon och skäller mot honom, gärna ganska nära för att han ska backa. Hon har dock aldrig bitit eller gjort ansats till att bita honom. Efter ett tag lugnar hon ned sig men undviker att vara i närheten av honom.

För någon vecka sen träffade jag en kompis som jag inte umgåtts med på länge. Freja har träffat både henne och hennes hund när hon var yngre och kände nog igen dom lite! Vi skulle åka förbi hennes killes jobb och lämna fika och ta en rök senare under dagen och Freja fick träffa hennes kille för första gången. Hon gick fram och hälsade och strosade sen runt i gräset runt om oss. När sen min kompis kille började gå in mot byggnaden där han jobbade började Freja hoppa efter honom och bita tag mot hans byxor, inte hårt och aggressivt utan mer som när hon busar. Hon bet mot hans fickor på arbetsbyxorna och först trodde jag hon busade eftersom det är precis så hon gör för att få igång oss.

När vi sen skulle och hämta han från jobbet gick han förbi bakom mig och Freja. Freja snodde runt, skällde och bet tag mot byxan på han igen. Jag tog direkt tag i henne och tillrättavisade henne rejält.

Efter det där har jag funderat mycket. Han var den tredje killen som hon haft agg mot. En annan gång hade hon skällt mot en av syrrans kompisars pappor men det brukar stanna vid det. Hon börjar inte nafsa efter kläderna.

Igår skulle vi hämta upp Stefans lillebrors kompis som Freja aldrig träffat. Först hälsade hon glatt och sen böjde hon bak huvudet och morrade åt honom. Jag tog tag i henne ordentligt och sen var det som att ingenting hade hänt. Freja pussades med honom och låg med huvudet i hans knä.

Jag vet inte vad detta beror på, hon är absolut ingen osäker hund och söker sällan stöd från mig när det handlar om människor (Ja, ni vet dom där jättehemska papperkorgarna som man gått förbi 100 gånger, dom är helt plötsligt jätteläskiga monster under en period för att sen förvandlas tillbaka till papperskorgar). Hon har än så länge bara uppträtt såhär när det gäller killar och istället för att ignorera problemet vill jag ta tag i det nu på en gång så att det inte blir värre.

När hon biter tag i kläderna ser det ut som att det är just det som är meningen. Hade hon velat bita på riktigt hade hon garanterat gjort det också.

Jag förstår heller inte varför det kommer nu? Hon är ju och har alltid varit en väldigt vänlig hund när det gäller människor och det är hon ju fortfarande oftast. Och nu när jag vet att hon kanske kan morra vill jag inte släppa fram henne till någon ifall dom blir rädda.

Vad ska jag göra? Är det en period där hon vill testa vilka hon kan sätta sig på eller är det något annat? Jag hade behövt någon annans perspektiv på saken, är det någon som varit med om dessamma?