I Torsdags kom Linda hit för att stanna över helgen. Med sig hade hon givetvis Jiddra som är Frejas största idol! Freja har gått på moln under helgen och inte låtit Jiddra vara ifred i många minuter. Och inte har hon blivit mer halt heller! Hältan har snarare blivit bättre faktiskt. Vi var ju på rehab i Torsdags och dom tyckte det såg jättebra ut. Hoppas nu det håller i sig och att hältan försvinner snabbt:)

Igår kom Lindas kompis hit med sin amstaffhane och som jag misstänkte är Freja inte vidare snäll mot hundar hon inte känner. Hon försökte flyga på Bosse flera gånger och var en riktig surkärring. Dessutom vaktade hon sina grejer och Jiddra. Jäkla hund alltså. Hoppas det blir bättre sen när man kan börja ha henne med andra hundar.


Bosse






Motvilligt gillade Freja läget:P

Bosse är nog en av de sötaste Amstaffhanar jag sett! Han har verkligen ett snällt ansikte. Sen var han hur lugn och mysig som helst. Man kunde inte annat än bli förtjust:) Tänk att Freja också varit lugn och sansad en gång i tiden, det var tider de. Haha.

Idag bestämde vi oss för att gå ut och träna och busa lite med Freja:) Eftersom hennes hälta, än så länge, är stabil så testar vi lite försiktigt hur mycket hon klarar utan att bli för halt. Men lite lugn träning tvekar jag inte att hon klarar av.


Snyggning!


"duuuumma mamma, jag vill ha min pinne!"




Freja såg en hund.




Och så ondbenet i vädret:P


BUS!

Det blev inte så många bra bilder, men det här får duga. Det var kul att träna lite med henne. När det inte blir så ofta så tycker både hon och jag att det är extra roligt när det väl händer att vi tränar.

Det är tröttsamt att ligga och lata sig hela dagarna:)

Idag har vi varit ute på promenad i sammanlagt 35 minuter. Egentligen skulle det bli två 15 minuters promenader men den andra fördröjdes i fem minuter eftersom den här damen inte vet hur man ska bete sig när man passerar andra hundar. Nu har det blivit snäppet värre igen. För ett tag sen fattade hon att det lönade sig att ta kontakt med mig istället för att slita, dra och hoppa mot de andra hundarna. Men nu har hon helt plötsligt glömt det:P Fast det kommer nog snart gå till sig igen. Vi måste börja vara ute mer där det går förbi hundar när hon blir friskare. Jag vill inte hålla på och bråka med henne för mycket när hon har ont i benet.

Vi stannade också och tränade lite. Hon är så himla rolig att träna när det precis gått förbi hundar. Då är hon jättetaggad och går skitbra. Men vi är ju ganska begränsade i träningen när hon har ont i benet så det blir mest enkla små övningar. Allt hade varit mycke enklare om hon kunde vara lös. Innan operationen hade jag alltid henne lös. Men efteråt så var vi tvungen att ha henne i koppel och nu skulle jag aldrig våga släppa henne, mest för att hon skulle kunna göra sig riktigt illa. Jag vill bara att hon ska bli frisk så man kan göra saker med henne. Både hon och jag tycker att det är skittråkigt att inte kunna göra någonting annat än 15 minuters promenad och knappt det. Hon kan ju inte ens följa med när man ska till affären för att det är för långt. Jäkla skitben.

Men på Torsdag är det dags för rehab igen och då ska jag fråga vad dom tror om hennes hälta. Kommer det någonsin gå över? Det känns faktiskt inte så ibland.




Grodan:D


Tonårs fasoner att se sådär dryg ut:P


Se så de tinat på baksidan! På bara ett par veckor!


Spanar efter snyggingen som bor på hörnet:P

Jag har varit jättedålig på att uppdatera jag vet! Och jag kommer nog fortsätta vara det i några dagar eftersom jag börjat plugga matte på distans och kommit efter pga att boken inte kom i tid. Det är sjukt svårt att läsa matte utan en lärare som kan hjälpa en, inget distansämne men vad ska man göra? Jag sitter och pluggar minst 5 timmar om dagen men snart är jag ikapp igen:) Och nästa vecka är första provet så det gäller att ligga i och dessutom förstå det man gör. Och det är inte en lätt kombination:P

Freja mår bra och vi har slutat på smärtstillande helt nu efter att ha gått på halva dosen ett litet tag för att se hur hon reagerade. Hon är inte mer halt än vanligt och det känns verkligen jätteskönt! Nästa vecka börjar vi om rehab igen och det ska bli kul att kunna berätta goda nyheter till dom.

Vi var på stan en sväng och miljötränade Freja idag. Det gick faktiskt riktigt bra om man tar hänsyn till hennes överladdade batteri. Jag trodde hon skulle bete sig mycket värre och vilja hoppa mot folk men hon satt mest och kollade läget hur lugnt som helst. Hon hittade en kam på backen som var lattjo som tusan och tog upp den och ruskade på huvudet som en galning. Men den fick hon allt lämna, något besviken:)

Nu ska jag återgå till pluggandet!

Idag har vi varit till Kalix där Stefans familj är och hälsar på hos deras mormor och morfar. Det var meningen att min syster skulle ta hand om Freja under dagen men jag ångrade mig. Inte för att jag inte litar på Alice, absolut inte. Utan för att hon varit dålig i ett par dagar och nästan blivit lite hängig och seg nu under löpen. Om jag hade lämnat henne skulle jag haft dåligt samvete hela dagen och ringt hundrafemtielva gånger för att höra att hon är okej. Jag är en riktigt hönsmamma.

Freja var förvånandsvärt lugn när vi var i Kalix. Stefan har ju många syskon varav 1 av dom är väldigt väldigt hundrädd. Flickan som är hundrädd är 8 år och jag försökte visa henne att Freja inte var farlig. Tillslut lät hon Freja slicka på hennes hand litegrann. Men såfort Freja rörde sig så backade hon undan igen. Men vi kom en bit iaf:) Freja låg mest och sov vid mina fötter och var väldigt lugn runt ungarna, hon satt mest i köket och hoppades att någon skulle tappa något på golvet:P Jag var så stolt över henne!

När vi åkte genom Bensbyn på väg hem (tror det var ungefär där) så såg vi något stort vitt som lufsade målmedvetet på kanten av vägen. När jag uppfattade att det var en hund, pyreneer, så skrek jag rakt ut till Stefan att han skulle stanna. Vi var tvungen att åka fram en bit och vända eftersom vi hade en massa bilar bakom oss och jag var övertygad om att hundstackarn skulle bli överkörd av bilarna bakom. När vi vänt tillbaka vevade jag ned runtan för att kunna locka på hunden och när vi tillslut såg den så slängde jag mig ut ur bilden, lockade på hunden som kom fram glad i hågen. Jag hade givetvis inte vevat upp rutan och Freja SLÄNGDE sig ut genom fönstret för att hälsa på sin nyfunna vän. Jag skrek rakt ut för att jag blev så rädd, det var ju en okänd hund! Pyrren kollade bara på mig som att jag var knäpp och viftade lugnt på svansen medan han nosade försiktigt på Freja! Gud så lättad jag blev. Jag kastade in Freja i bilen igen och tog fram Frejas koppel för att kunna gå till närmsta hus med hunden. När jag kastat in Freja i bilen hade han vänt sig om och fortsatt traska på men han kom när jag ropade på honom som tur var. Jag ringde polisen som inte kunde hjälpa mig och började knalla medan Stefan, Julia och Freja for med bilen till infarten vid huset som låg en bit bort.

Medan jag var påväg mot huset han jag bli riktigt irriterad på bilarna som var framför oss. Dom hade inte visat minsta ansats till att stanna och plocka upp hunden och försöka hitta ägaren. Vad fan är det för fel på folk? För mig är det självklart att göra något sånt. Hade Freja sprungit bort hade jag velat att någon tog hand om henne tills vi hittade henne. Speciellt efter en storväg! Hunden var väldigt lydig och snäll och jag hann bli riktigt charmad av honom medan vi knallade. Tänk om Freja var så lydig?:P

Ingen öppnade i huset vi gick till och när jag börjat gå mot nästa hus så kom en bil och stannade bakom Stefan som hade varningsblinkers på. Det var ägaren som säkert hade hjärtat i halsgropen när vi hade varningsblinkers på! Så allting slutade lyckligt och hunden kom hem tillslut. Ägaren berättade att det var en löptik åt det hållet han var påväg så det är klart att man måste ge sig ut på raggen då;)

När vi kommit hem till Mamma som vi skulle in till innan vi åkte hem till oss var Frejas lugna sida som bortblåst. Hon praktiskt taget slängde sig ut genom dörren precis som att hon hade eld i baken och hon vet mycket riktigt att hon ska stanna och lägga sig ned tills jag säger att hon får stiga ur bilen. Hundracka! Samma sak hände när vi var hemma hos oss och skulle stiga ur bilen. Ja, man kan väl inte vara lydig hela tiden?:P

Nu ligger Freja däckad på soffan efter en hel dag av tiggeri och äventyr. Det är nog dags för oss att gå och lägga oss också.

Idag var vi till veterinären och röntgade Freja igen. Det var jättelång väntetid, den längsta hittills så det tog ett par timmar mer än tänkt! Men vi har egentligen inte så mycket annat för oss. Det är bara tråkigt att vänta:)

Bilden såg bra ut och jag fick en glimt av den på skärmen. Där syntes det ingen större skillnad för mina otränade ögon. Men Veterinären säger att det ser bättre ut iaf. Det mineraliseras mer och mer hela tiden men det ser inte ut som att det sista i "sprickan" kommer läka igen helt på ett tag.

Jag frågade honom om själva hältan som hela tiden håller i sig. Nu verkar det som att den mesta av smärtan kommer från armbågen och det kommer ju förhoppningsvis fixa till sig på rehab när hon får träna upp sig. Men jag har alltid trott att det är själva sprickan i benet som orsakar största delen av smärtan. Där hade jag fel verkar det som. Nu är benet stabilt och kan inte röra sig och därför gör det inte heller ont, iaf inte enligt veterinären. Så nu ska vi inte bry oss så mycket om sprickan och istället fokusera på att träna upp benet så att hon kommer kunna röra sig normalt utan hälta.

Igår började hon halta mer också. Jag vet inte varför hon börjat halta mer eftersom vi inte gått längre än vanligt och hon har inte hoppat eller lattjat på heller. Tvärtom, hon är lugnare nu när hon löper. Som tur är så är hältan inte så mycket värre så det borde gå snabbt tills det går tillbaka till den "vanliga hältan".

Veterinären sa också att vi skulle sluta ge henne smärtstillande hela tiden och bara sätta in det när hon blir värre. Det förvirrar mig lite faktiskt eftersom dom som jobbar på rehab sagt att det är viktigt att hon får smärtstillande och inte har ont när jag kommenterade att hon gått på previcox i 60 dagar och innan det gått på rimadyl hur länge som helst med kortare avbrott. Så rehab tycker att hon ska ha smärtstillande och inte ha ont och veterinären tycker att hon inte ska gå på smärtstillande.

Hur som helst så ska vi ge henne den sista rimadylen vi har hemma som hon gick på för någon månad sen och efter att hältan blivit som vanligt igen ska vi pröva att inte ge henne smärtstillande i några dagar och se vad som händer. Om hon börjar hoppa på tre ben är det ju definitivt inte värt det. Men så långt tror jag inte att det ska behöva gå:)

Idag är det strålande sol här i Luleå för första gången på flera dagar. Det har varit blött och slaskigt på gångvägarna och gråa moln under hela helgen.

Vi har suttit på altanen på baksidan och solat oss lite. Det tyckte Freja var jätteskönt! Hon strosade runt på baksidan och snusade i luften och ställde sig i väldigt fotovänliga poser, så jag tog fram kameran!


Såhär mycke snö var det utanför fönstret för ett par dagar sen.
Nu har det sjunkit en del eftersom det ÄNTLIGEN börjat tina:)

(Klicka på bilderna för att få dom större)

Idag skulle vi ha varit på rehab men Freja har börjat löpa så vi har fått en ny tid om ungefär tre veckor istället. Vi fick tre tider på en gång och det var en vecka mellan tiderna, men förra gången då vi var där pratade hon som jobbade på rehab den dagen om att Freja skulle behöva gå i vatten ungefär 2 gånger i veckan ett tag. Jag får fråga om det när vi ska dit nästa gång.

För övrigt är Freja SKITJOBBIG. Mitt tålamod tar slut flera gånger om dagen och då har jag bara lust att lägga ut henne på blocket för en femma! Jag undrar om det är nån jäkla period eller om hon helt enkelt har blivit såhär odräglig? Det har blivit något bättre nu när vi går ungefär 30 minuter totalt om dagen. Igår blev jag så less på hennes gnällande, skällande och dåliga uppförande att jag bestämde mig för att starta igång projekt "få Freja jättetrött utan att hon behöver röra sig". Vi gick först en promenad och stannade efter gångvägen och tränade lite lydnad. Vi får backa tillbaka flera steg när vi är utomhus och tränar. Allt är ju så mycket roligare än matte! När jag heller kan använda hennes leksak eftersom hon blir för våldsam och hoppar och har sig så är godis vårat alternativ. Lite tråkigt att det ska behöva vara så men vi har ju inget val. Eller? Har ni några tips på icke-våldsamma belöningar?

När vi stod och tränade så kom det förbi två hundar. Freja blev som vanligt helt blockerad men vi har tränat en del på hundmöten och hon skötte sig inte fullt lika dåligt som vanligt. Bara lagom-dåligt:P Det kom även förbi en gubbe och började undervisa mig i hur man tränar hundar! Han berättade bland annat att man inte kunde lära en hund över tre år att sitta. Jag vet bättre än att ge mig in på diskussioner med främlingar som tror att dom vet, så jag nickade och log mest:P Han var iaf riktigt trevlig och Freja satt i utgångsposition brevid mig nästan hela tiden och väntade på att vi skulle börja träna igen:)

Lite senare gick vi ut igen. Den här gången hade vi med oss bollen i repet som är favorit-leksaken. Jag tänkte pröva kampa lite med henne och försöka hålla mig långt ned med bollen så hon slapp hoppa. Det gick faktiskt fantastiskt bra och hon var inte onödigt våldsam. Men jag var ändå försiktig med repet och belönade mest med godis. Hon tröttnade dock väldigt snabbt på träningen och tyckte det var myyyycke roligare att titta på ungarna i lekparken. Det är inte lätt att vara rolig för den här bruttan!

Nu ska vi knalla hem till mamma och pappa och kanske stannar vi och tränar lite efter vägen. Vi får se vilket humör damen är på!