Idag var vi till stallet och tog med oss Chilla. Hon har blivit mycket modigare och vågar sig till och med fram och tjuvsniffa lite på dom om dom står helt stilla. Annars springer hon runt som en galning och nosar på allt gott. Gud vad jag hade velat ha egen gård på landet! Vi var väl där i en 3-4 timmar och Chilla var igång ungefär hela tiden. Inte en minut till spillo då det finns nå mycket roligt att göra!

Någonting som jag verkligen fick konstaterat är att vi måste jobba riktigt ordentligt på inkallningen. Hon brydde sig inte ett dugg om mig och for iväg på egen hand för att utforska. Ännu en grej som är helt tvärt emot hur Freja var som valp. Freja ville vara i närheten hela tiden och kom direkt då man ropade. Men det är bara träna!

Nu ska jag försöka ladda upp bilderna som jag tänkt ladda upp tidigare.




Och så gick det med de. Jag funderar allvarligt på att byta bloggportal.

Och hon har bott hos oss i åtta veckor om jag inte räknat fel. Helt otroligt! Åtta veckor? Det känns som att hon alltid har bott hos oss.

Allting går framåt med Chilla. Vår relation blir bättre och bättre för varje dag och vi försöker få in några korta träningspass per dag. Det är så himla kul att träna med henne eftersom det verkligen syns att hon gillar det. Hon blir så fokuserad, bjuder på sig själv och tänker verkligen så att det knakar. Vi testar lite olika belöningar och man kan väl säga att den här tjejen inte är kräsen, vi tränade i stallet och då belönade jag henne med lek med höstrån i brist på annat. Riktigt spännande tyckte Chilla! Och det fanns ju hur många som helst också!

Annars bråkar hon på mycket med Freja som verkligen älskar Chilla nu. Då vi kommer hem om vi vart i stallet hoppar Freja på Chilla och pussas med henne innan hon kommer fram till mig. Freja har fått ett helt annat lugn hemma efter att Chilla flyttade hem till oss. Hon har liksom något att göra med en vild valp som hänger henne i valkarna hela dagarna:P Dom härjar ungefär hela tiden och jag blir så glad då jag ser det. Det var kanske trots allt var rätt beslut att låta Chilla flytta hem till oss.

Min och Frejas relation har däremot blivit mycket sämre sen Chilla flyttade hem till oss. Jag är på min vakt hela tiden, jag klarar inte av att ha folk hemma utan att stänga in Freja "ifall att". Jag mår verkligen jättedåligt av situationen med henne. Jag vet inte hur jag ska handskas med det. Jag vet inte NÄR hon reagerar och när hon inte gör det. Därför räknar jag med att hon ska göra det hela tiden. Men då vi bara är familjen hemma så går allt jättebra. Freja verkar lyckligare och lugnare.

Tänkte bjussa lite på bilder från påsk

... Men blogg.se strular som vanligt så jag får lägga ut dom senare!

Nu har påsken passerat och den har spenderats med släkten i kåbdalis. Det var så skönt att vara där igen även om farfar sålt huset och vi fick tränga ihop oss, 5 vuxna, 1 barn och 3 hundar i en etta. Himla mysigt i några dagar även fast ryggen sa ifrån sista natten.

Chilla fick uppleva människor i 190 km/h på skidor för första gången och hon reagerade knappt alls. Hon satt ned brevid mig på min jacka och följde dom med blicken samtidigt som hon njöt i solen. Jag kan inte annat än le åt denna tuffa tjej! Vi köpte henne ett helt nytt hurtta täcke påsken till ära. Eftersom vi visste att vi skulle vara ute mycket tyckte vi att det var lika bra. Det är utmärkt miljöträning att sitta vid skidbacken och inte kan vår lilla prinsessa få frysa! Höhö. Jag har tyvärr inga bra bilder från helgen eftersom jag lämnade systemkameran med morsan. Men jag får lägga upp det senare.

Igår anmälde jag Chilla till hennes två första utställningar. Jag hade egentligen inga planer på att ställa ut henne mer än någon gång senare då hon vuxit till sig men nu när jag har en hund som faktiskt går att ställa så tänker jag: Varför inte? Det är också bra miljöträning och det kan vara kul att ha kritik på henne som valp också även fast det inte är officiellt.

Annars går allt alldeles utmärkt med lillan. Hon växer så det knakar och hittar på rackartyg varenda vaken minut. Det är med andra ord fullt upp kan jag tala om! Det är så oerhört kul att ha en hund som redan nu svarar så jäkla bra på allt jag ber henne om. Hon VILL verkligen. Freja gav blanka fan i mig och vad jag ville då hon var i samma ålder, vi har fått jobba hårt för att få upp motivationen hos henne. Men det kan ju också ha berott på att hon var sjuk och hade ont.

Nu är det dags att rasta odjuren!

Snart har Chilla bott hos oss i fem hela veckor. Tiden går så himla fort!

Ang. mitt senaste inlägg så ska ni få en uppdatering om hur det har gått för lillstumpan.
Vi åkte till djurkliniken i Öjebyn på måndagen. Då vi bokade tiden så bad vi om att få tid hos ögonspecialisten men det fick vi inte med argumentet "alla våra veterinärer är duktiga". Då vi kommer dit så är det en väldigt ung veterinär som jag aldrig träffat förut som ska undersöka Chillas öga. Hon färgade ögat och det visade inga skador. Jag blev så himla lättad! Däremot hade hon ju en spricka i ytterkanten av ögonlocket och veterinären tog in ytterligare en veterinär för att rådfråga om vilken behandling som Chilla skulle få. Dom kom tillsammans fram till att hon skulle få antibiotika, ögondroppar och tid för operation så att sprickan fick sys ihop. Jag själv var väldigt skeptisk till att man skulle riva upp allt och sy ihop det igen, speciellt eftersom det från och med lördagen blivit mycket bättre. Svullnaden hade gått ned och även fast det rann ur ögat så märkte vi tydligt att det blev bättre för varje dag.

Trots att jag var skeptiskt så tog vi en tid på onsdagen då hon skulle sövas ned och sys hos ögonspecialisten. Vi lämnade Chilla runt 10.15 och skulle få hämta henne klockan 13.30 om allt gick som det ska. Mindre än en timma efter att vi lämnat henne så ringer dom och säger att ögonspecialisten kollat på henne och att hon inte alls behöver sys eftersom risken att det kommer spricka upp då hon växer är för stor. Dessutom var sprickan så pass liten att den troligtvis inte kommer märkas då hon blir äldre. Då vi kom dit fick vi inte träffa ögonspecialisten utan en annan veterinär som förmodligen var den som sövde ned henne. Hade ögonspecialisten tittat på henne innan så hade dom aldrig behövt göra det. Om dom alls sövde ned henne. Till saken hör att hon inte ens var groggy då vi hämtade henne. Vi som har rätt stor erfarenhet av att söva hundar från Frejas sjukdomstid blev rätt paffa då en pigg valp överlämnades till oss.

Allt detta fick vi betala 1100 kr för. Pengarna spelar ingen som helst roll. Det är principen. Dom har rekommenderat en operation till vår valp och då dom upptäcker att hon inte alls behöver opereras så tar dom ändå betalt för besöket och säger "nästa gång får ni boka hos ögonspecialisten direkt".

Öjebyns djurklinik har definitivt förlorat oss som kunder föralltid efter det här och efter att ha totalvägrat oss en omröntgen av Freja då hon var valp och vi var oroliga. Vi var tvugna att vända oss till gammelstad och där fick vi en röntgentid samma dag där det visade sig att hon hade en tillväxtrubbning. Jag känner absolut inget förtroende för deras veterinärer längre.

---

Som sagt, fem veckor har Chilla bott hos oss och hon ger oss så himla mycket glädje, men driver oss samtidigt till vansinne. Nu förstår jag verkligen att vi hade en lugn och skön valptid med Freja. Nu känns det som att vi är med om en "riktig" valptid. Hon pissar överallt, biter i allt hon kommer åt, dumskäller, rejsar fram och tillbaka i lägenheten som en galning, däckar mitt i rörelser och studsar och biter på Freja exakt hela tiden. Okej, jag kanske överdriver lite men ungefär så ser det ut! Hon har sån jäkla energi och är fruktansvärt lättlärd. Hon vill vara med där det händer saker och är hur social som helst. Mot alla! Samtidigt är hon lugn tillsammans med andra hundar och hon känner av läget innan hon släpper lös monstret inom sig.

Freja då? Vi har velat fram och tillbaka med henne. Ena dagen känns det kanonbra och andra dagen ligger jag i tårar. Men hon har blivit så fantastiskt tålmodig och fin med Chilla. Chilla är en riktig liten klätterapa och klänger på henne, biter henne i läpparna och sliter henne i öronen. Freja säger nästan aldrig ifrån! Och ja, jag tycker att det är bra. Det är jättebra för att vara Freja. Hon har sagt åt Chilla några enstaka gånger men då har hon gjort det på ett väldigt bra sätt. Inte för våldsamt men ändå så att Chilla förstår att det räcker.. I fem minuter iaf;)

Dom börjar få ut mer och mer av varandra nu då Freja verkligen släppt loss och dom kan busa med varandra. Det enda problemet som vi har nu är väl att Freja vaktar saker, främst ätbara. Men det vet vi ju om och försätter dom inte i några såna situationer även om jag märker att även det börjar bli bättre. Leksaker går hur bra som helst.

Jag är så himla nöjd med Chilla. Hon är en sån jäkla skön personlighet och vill så himla mycket redan nu. Det ska bli så himla kul att se hur hon blir som äldre. Hon är verkligen precis allt det jag ville ha. Min gullrumpa.

Jag är så himla lycklig över mina två fina tjejer!


Full rulle på monstervovvarna!


Mums!


Grillning på erikslidsbacken (tror jag det hette) med tre andra vovvar! Chilla lekte vildhund.


Ibland måste man vila också, för att orka busa ännu mer!


Texas var med och grillade och höll ordentlig koll på kakorna;)


Emmas gammeltik nikita var den mogna i gänget och satt mest och chillade!


Emmas lilla valp Zelda. Man vill bara äta upp henne! Fluffen:)


En av våra medryttarhästar. Elsa, gammdamen. Min favorittjej!


Pink som är Elsas 2,5 åriga dotter. Ett riktigt jäkla busfrö som nog inte fattar att hon är en häst!


Zeb, en tillfällig gäst i stallet som vi är medryttare på under tiden han står där. Världens buffligaste lilla ponny som har tagit oss alla med storm. Inklusive Freja som inte visste om hon skulle bita eller springa därifrån då han stoppa mulen i ansiktet på henne.

Nu blir det inge mer ikväll!