Egentligen har det inte hänt något speciellt sen sist jag skrev. Men det känns ändå tråkigt att lämna bloggen ouppdaterad. Fast iofs händer det alltid speciella saker när Freja är i närheten...

På senaste tiden har hon gått tillbaka till att försöka attackera bilar. Det började lite smått när vi var påväg till bussen från rehabiliteringen precis då det hade snöat för första gången (ungefär). Hon hoppade ut mot två bilar och jag blev så paff att jag inte gjorde något förutom att hålla i kopplet så hon inte skulle bli överkörd. Nu har hon blivit värre (överskottsenergi måntro?) och jag blir lika tokig varenda gång! Och inte att hon lär sig heller Men alla de här olaterna som kommit på senaste tiden har nog med hennes överskottsenergi att göra. Något annat har jag svårt att tänka mig. Synd att vi inte kan göra något åt det just nu

När vi åkte tillbaka till Öjebyn efter att Freja spenderat ungefär två veckor i Lule tyckte Freja att livet sög! Ja det var nästan som att man hörde henne säga det. Hon har ju lekt med Julia, min syster på 7 år, varje dag och tycker det är hur lattjo som helst. Både Freja och Julia blir helt till sig när dom ser varandra och sen är dom igång med sina hyss ända tills dom somnar Ibland tror jag att Freja inte vet att hon är en hund. Hur som helst tyckte Freja det var jättetråkigt att inte ha någon som är på samma nivå som henne att leka med och vi fick försöka roa henne så gott vi kunde.

Gissa vem som blev glad när vi kom innanför dörren och hon möttes av mina föräldrar och Julia som hade kommit för att hälsa på. Tur att jag kan förutspå hennes glädjeutbrott så jag hade tagit av henne både täcke och halsband ute i trapphuset så hon slapp sitta och vänta i hallen

Den här bilden skickade min mamma till mig medan dom var hundvakt
under julen. Julia hade byggt en koja och Freja var med och lekte i den.
Då bilden togs har Julia gått från kojan men Freja ville vara kvar och mysa

Att hon dessutom har börjat med att tugga-ben-vägra har ju inte gjort saken bättre. Hon älskade att göra det förut men en dag slutade hon helt plötsligt. När vi skulle på bio i Fredags fick hon vara hos Karin och hon hade några märgben som hon fått av sin pappa. Märgen var borta men jäklar vad Freja tuggade! När Karin sa: vi kanske ska ge henne ett ben så hon inte stör Simon så mycket. Så sa jag att det inte var någon ide eftersom hon inte tuggar. Men ack så fel jag hade. Vi fick med oss två stycken av Karin och nu tuggar Freja glatt på dom så fort hon inte har något annat viktigt att göra, typ som att stå precis bakom benen på oss när vi lagar mat Tack Karin, du har förgyllt Frejas liv


Freja fick divan-delen på soffan för sig själv. Men det dög inte, hon vill ju ligga nääära pappa


Och några dreggliga hundpussar kommer man aldrig undan från


Julia och Freja låg och tittade på barnen i bullerbyn igår. Det såg så gulligt och mysigt
ut så jag var tvungen att fota dom. För tro det eller ej, att kolla på tv är en av Frejas
främsta intressen nu för tiden när hon inte får busa och promenera så mycket

Idag fyller våran fina lilla tjej 1 år! Jag som tyckte att det var nyss som Stefan kom hem med henne

Julen har vi firat i Vuollerim hos Stefans föräldrar och där har dom både allergiker och hundrädda , så Freja har fått stanna hemma hos mina föräldrar och blivit bortskämd och odräglig. Jag har saknat henne så himla mycket och när vi kom hem igår blev det ett väldigt kärt återseende

Idag ska jag ge henne nått extra gott och så ska vi gå ut och busa i snön ett tag. Det är ju inte varje dag man fyller 1 år

Vi har fortfarande inte fått något svar från specialisten förresten. Så vi bara väntar och väntar och väntar.

 

Nu har vi hunnit tänka över allt det som händer runt om Freja och även om det inte känns lätt (speciellt inte med mina nerver) är det lite lättare att inte börja storböla så fort vi pratar om det.

Freja har äntligen börjat halta mindre och vi tar henne på kortare promenader någon gång om dagen så hon får lite friskluft. Hon är helt tokig nu när det har kommit nysnö och plöjer igenom snöhögarna som en bulldozer När vi sen kommer innanför dörren och har tagit av henne täcket så är det som att friskluften gett henne extraenergi och hon tar några ärevarv i lägenheten. Ofta med hennes bästa kompis Tiger i munnen

Idag har vi slagit in julklappar. Tänkte bjuda på lite bilder från det


Freja ville så gärna hjälpa till att slå in julklappar, så då slog jag in henne också


"Men mamma jag vill inte vara ett pakeeeet!"


"Kan du inte ens hjälpa mig lite?!"


Och hjälp det fick hon! Fort som tusan försvann hon iväg i hallen med snöret


Busbruden


Snyggöronen




Det där var inte populärt kan jag tala om'


Sen blev det bus med hennes favorit Tiger


Så plöjer hon igenom allt papper och pyssel med honom


Lilla token!




Efter att ha fått en egen julklapp med godis ville hon öppna resten också




Sen vilar vi i en halvminut


Och tiger måste ju vara med

Ser sådär korkad ut som bara Freja kan

Haha, allt kretsar kring Freja. Hon är verkligen som ett bortskämt ensambarn, eller hon ÄR ett bortskämt ensambarn. Men det är så det ska vara

I morse vaknade vi tidigt för att åka iväg till veterinären. Jag har sovit dåligt inatt men hade ändå inte något problem med att gå upp i morse. Jag ville bara ha det här överstökat.

När vi kom fram till veterinären fick vi vänta ett tag i ett rum. Vi hade sen innan bestämt att Stefan skulle få följa med Freja in på röntgen medan jag väntade utanför. Eftersom dom och vi helst vill att hon ska vara osederad eftersom hon röntgas så ofta så blir det ett mindre världskrig i röntgenrummet varje gång. Hon skakar som en tok, stretar emot och stressar upp sig. Men när man väl fått ned henne på sidan på är det ganska lugnt även om hon är spänd. När jag är där inne blir jag precis som henne. Jag ser min puls om jag tittar på tröjan och skakar precis som Freja eftersom jag blir så stressad. Stefan är mer lugn och sansad och det smittar ju av sig på Freja.

Det gick snabbt och ta bilden  och när djursjukvårdaren kom  ut trodde jag att dom gett upp och väntade på att sederingen skulle verka. Men icket! Efter ett tag kommer Freja utspringande i väntrummet utan koppel och med hela rumpan viftande! Tur att det inte satt många där ute och att hon sprang fram till mig utan att titta på de andra. Lilla gumman!

Sen kom veterinären in och pratade med oss. Det såg inte alls bra ut och man kan kort och gott säga att operationen inte räckte till. Det var så mycket information och så mycket att ta in så jag faktiskt inte fattade vad som hänt.

Veterinären, Lars Steinvall, som haft hand om Freja sen i början är hur bra som helst. Han är väldigt pedagogisk och tar sig verkligen tid med att förklara vad som hänt på ett enkelt sätt. Han svarar på alla frågor man har men försöker ändå inte undanhålla någonting för oss. Jag uppskattar verkligen all hjälp vi fått av alla där!

Nu skulle han skicka Frejas röntgenbild till en specialist som skulle titta och avgöra vad nästa steg blir. Lars tyckte inte att vi skulle vara tvugna att ta bort henne och det finns alternativ även om jag ännu inte hunnit överväga något av dom. Det känns så overkligt och konstigt ännu.

Så nu är det bara vänta på svar från specialisten och ta dagarna som dom kommer.

bilden är tagen av Bea

Nu är det nog dags att uppdatera igen!

Nu har snön kommit tillbaka och Freja är helt tokig varje gång vi ska ut. Hon är som en snöplog och kör ner nosen i snön och kutar

Hon har blivit otroligt busig på sistone. Vi har spekulerat i varför eftersom hon alltid har varit så lugn och sansad förut. Antingen är det så hon är helt enkelt, en del av mognaden eller kanske trotsen? Eller så kanske det är så att hon var lugn förut eftersom hon hade ont. Nu har hon ju inte ont på samma sätt i benet längre och jag lovar att det inte finns något stopp alls på henne. Nyss fick jag avbryta mitt skrivande eftersom hon fått tag på en toapappersrulle och hon har begått massmord på alla gosedjur som ligger efter golvet här

Den värsta trotsen har som tur var lagt sig. Hon ville ju inte alls lyssna förut och glömde totalt bort hur man gick i kopplet. Med mig är hon oftast snäll, problemet ligger mer i att hon blir så uppspelt om man går med andra hundar och då kan hon dra i kopplet. När hon blir bättre i benet ska vi träna mer på det, hon är ju så våldsam och oförsiktig och jag är skraj att hon gör illa sig mer i benet nu när det börjar bli bättre.

Igår var vi och miljötränade på stan. Hon var mycket duktigare än jag trodde att hon skulle vara och blev bara intresserad av en hund som skällde åt henne. Vi träffade även hennes extramatte, Shaws mamma, som är hundvakt åt Freja när vi ska åka bort och Freja inte kan följa. Freja blev helt till sig och hela rumpan viftade Jag pratade med Shaw senare och sa till henne: Om din mamma hade haft svans hade hon nog viftat lika mycket som Freja Shaws mamma är egentligen allergisk och har astma men hon tål Freja så det är roligt att kunna ha iväg henne dit ibland och se hur glada dom blir (både shaws familj och Freja). Har hon inte varit där på länge får jag sms där det står: Mamma undrar när Freja kommer hit nästa gång? Då brukar vi gå dit bara för att dom ska få mysa lite med henne. Shaw ska skaffa en egen liten amstaff snart också och det ser både jag och Freja fram emot!

Idag ska vi på rehabiliteringen igen. Jag blir så glad när jag är där. Dom är så otroligt snälla och hjälpsamma och det är så värt pengarna att få höra hur mycket bättre det ser ut varje vecka. Hade vi gått hemma och bara besökt veterinären ibland hade jag varit osäker och hela tiden ifrågasatt mig själv. Det är inte få gånger i början som jag har tänkt: Men är hon lite sämre i benet nu?
Det är psykiskt påfrestande att hela tiden gå och vara orolig. Nu när vi är där en gång i veckan så hinner jag inte bli så hispig och jag får bekräftelse om att det ser bättre ut.

För någon vecka sen hoppade hon efter Stefans vante och blev mer halt. Vi fick rimadyl utskrivet som vi skulle ge henne i fem dagar. När hon hade fått tabletterna i några dagar så försvann hältan helt och jag stod som ett fån och bara log och försökte få henne att gå bara för att jag skulle få se henne gå utan att halta. Jag kommer inte ens ihåg ett litet tillfälle då jag sett henne gå utan att halta, så det var en stor grej för mig.

Hon har börjat äta som vanligt nu igen också. I några dagar har hon ätit upp all mat både morgon och kväll så det verkar som att det nya fodret är populärt! Vi köpte ett foder som är bra för lederna den här gången och eftersom hon tycker om det ska vi nog fortsätta ge det åt henne.

Nu kommer lite bilder som jag hittade när jag tittade igenom alla mina bilder som jag har på cdskivor.


favoritnicki


Min första hund Charlie och min lillasyster.


Charlie leker på stranden


Galennicki.


Maries hund Ixa (här kan ni läsa hennes blogg)


Ixa igen. Hur söt får man vara egentligen?:D

Hon är iaf söt när hon sover

 

Freja har ju en väldigt jobbig period nu. Hon är lite mer skvätträdd än i vanliga fall och det har börjat bli bättre som tur är. Men något som bara blir sämre är hennes matlust. Hon vill inte alls äta längre! Hunden som slagit rekord i att äta störst mängd på snabbast tid vill inte äta! Vi får praktiskt taget tvinga i henne maten och ändå äter hon bara hälften av det hon ska ha, sen är det tvärstopp. Då ska det tilläggas att hon äter ganska mycket mindre än det hon egentligen ska ha så hon inte går upp så mycket i vikt nu när hon inte kan röra sig så mycket, så hon brukar vanlgitvis vara rätt hungrig.

Vi var på rehabiliteringen i torsdags också. Freja blir så glad när hon kommer in dit och svansen går i 190 En gång när vi var i väntrummet och väntade på våran tur så hörde vi hunden som var innan oss tjuta som att han höll på att dö. Han gillade inte alls att gå i vatten och Freja satt och tittade på dörren med huvudet på sne som att hon inte förstod vem som kan vara så ledsen där inne där godistanterna är

Den här gången hade vi med oss lillkameran för att ta lite bilder. Det blev inte så bra bilder men någon gång får vi ta med oss systemkameran

Idag ska vi till en hundträff här i Öjebyn som en av mina kompisar har anordnat. Det är över 10 hundar där och jag vet egentligen inte vad dom sysslar med men vi ska iaf passa på att träna lite på att få henne att fokusera på mig och inte på de andra hundarna. Det brukar gå bra när vi har tränat ett tag men nu har hon mycket överskottsenergi så det kanske inte alls funkar? Ja, vi får se. Bra träning är det iaf!

När vi var på rehab berättade jag om Frejas lilla incident någon dag innan. Hon hoppade efter Stefans vante. Stefan sa åt henne men självklart ska hon dra det liiite längre. När vi nästan var framme vid dörren tog hon sitt finalskutt och landade fel. Hon tjöt till och haltade efter det ännu värre än vanligt hela kvällen. Nästa dag tyckte alla att hon inte haltade mer än vanligt men det märktes på rehab att hon var lite känsligare efter ett tag i rörelse. Därför går hon på rimadyl just nu men det har inte blivit någon större skillnad. Men då har vi inte heller gått några längre promenader heller, högst 15 minuter per promenad.

Nu ska vi packa lite korv och leksaker och sen hoppas att vi kan avsluta med lite lydnad där borta! Vi körde lite igår för första gången på över en vecka och hon var så gasad och uppspelt att jag bara kunde skratta. Nu vill vi att Freja ska bli frisk så vi kan börja träna på allvar

Nu kanske det är dags att skriva igen. Jag och Freja så gott som bor i Lule hos mamma nu när vi har börjat med rehabilitering en gång i veckan. Jag har ju alla möten i Lule så det känns så jobbigt att pendla fram och tillbaka.

Vi har som sagt börjat med rehabiliteringen förra veckan. Hon får gå i en waterwalk och vi började med att gå på rullbandet utan vatten. Hon tyckte det var jätteäckligt i början men med lite godis så går precis allt Sedan började vattnet fyllas på och det bubblade och bullrade rätt rejält. Jag trodde Freja skulle få panik men hon stod lugnt och väntade medan vattnet fylldes. Då var jag stolt kan jag tala om!

Vatten är ju inte heller något problem för damen och jag tror att hon tyckte det var ganska roligt faktiskt

Vi fick två övningar som vi skulle göra hemma. Den ena är vacker tass med båda tassarna. För att hon ska stödja och böja på det onda benet.

Den andra övningen får ut på att hon ska ligga på sidan och att vi ska böja det onda benet och sen sträcka ut det.

Nu de senaste 3-4 dagarna har hon haltat ännu mer än vanligt. Jag vet inte vad det beror på eftersom vi inte har gjort något speciellt ansträngande. Men jag ska prata med dom på rehabiliteringen imorgon och fråga vad dom tror och tycker om det.

Annars förflyter dagarna på som vanligt. Vi tränar lydnad och har börjat träna en massa trix eftersom mina syskon klagat på att hon bara kan "tråkiga lydnadsgrejer". Vi har bland annat ÄNTLIGEN kunnat lära henne skall. Hon har vägrat låta på kommando förut men nu jäklar kan hon Min duktiga lilla tjej!

Imorgon ska vi på rehabiliteringen för andra gången och jag ska se om jag kan ta några bilder kanske.


Hon kan då se förnöjd ut. Haha




Freja har en stor fanclub. Här är den mest påträngande delen av den


När moster och Shaw blir för jobbiga förklarar Freja puss och dreggelkrig

Idag var det jättebra väder så vi gick ut och fotade hundarna. Vi gick runt och spanade på fina träd att sätta hundarna brevid och hittade ett par fina platser.


























Jag måste verkligen börja fota mer! Fast det är jäkla jobbigt att sitta och rensa bilderna sen. Idag tog vi ungefär 800 bilder och när vi rensat klart hade vi 200 kvar

Oj, nu var det verkligen länge sen vi uppdaterade här! Vi är på vift till Lule hela tiden känns det som och då blir det lätt att bloggen glöms bort har jag märkt.

Det har nog hänt ganska mycket på sista tiden. Men när man väl sitter här och ska sammanfatta allt så är det helt tomt i huvudet. Men jag ger det ett försök i alla fall!

Vi hade ju beställt ett täcke till Freja, det tror jag att jag har nämnt. När det kom så visade det sig att det var för stort. Och inte lite för stort heller! Det såg ut som ett tält på henne så vi skickade tillbaka det och fick ett täcke i en storlek mindre. Att en storlek kan göra sån skillnad. Det nya täcket sitter hur bra som helst och är lagom långt

Vi har även hunnit med en sväng till veterinären. Den här gången hade vår vanliga veterinär semester så vi fick en ny veterinär som jag inte alls gillade. För det första så lyssnade hon inte alls på vad jag sa och bortförklarade Frejas svullnad på såret med att många hundar blir irriterade av de inre stygnen som löses upp av sig själv. Jag försökte förgäves förklara att hon var svullen på HALVA såret för att hon slagit sig i röntgenbordet och de yttre stygnen inte tagits bort i tid och på sätt irriterat såret ännu mer. Men icke! Det var de inre stygnen som var problemet och hon tittade eller kände inte ens på "bulan".

Men nu ska ni få höra på fan. Bulan blev stenhård för kanske en vecka sen. Hon har ju aldrig haft ont när man klämmer på den och det har känts som att den är fylld med vätska. Men nu kändes det mer som att det var hårt gummi. Idag när jag kände på bulan hade den nästan helt försvunnit! Man känner fortfarande att det är lite kvar till allt har försvunnit men det är då påväg åt rätt håll i alla fall

Hon har även börjat stödja jättebra på benet. Men man vet aldrig med henne. Hon har aldrig visat någon hänsyn till smärta. Men vi bestämde oss för att gå ned och träna lite spår och träna upp hennes föremålsintresse i skogen en bit från oss. Det gick ju som det gick... Spåret klarar hon klockrent men då är det ju föremålsintresset som brister men jag har ett knep som jag ska prova nästa gång. Jag hade inte grejer till det sist och fick fuska lite då Vi körde också lite uppletande och hon höll sig inne i korridoren och om hon kom utanför så var hon snabb tillbaka. Ett av skicken blev riktigt lyckat men resten var väl inget att skryta om Men som sagt, vi ska köra stenhårt på hennes föremålsintresse.

Men hon är ju fortfarande i vila och det vet hon så hon anstränger sig inte mer än nödvändigt Men det är roligt när vi väl kommer ut och tränar även fast vi kör en handikappvariant


Vi skyndade oss att fota för det var kvällmatdags och hon ville inte allt vara med och
stå stilla.


Men nog är hon snygg i sitt nya fina täcke våran lilla tjej

Nu var det ett tag sen vi skrev. Vi har varit i Lule och haft lite semester och hunnit springa till veterinären en extravända eftersom Frejas sår hade svullnat. Men det visade sig att även om det ser mycket mer svullet ut så har det stabiliserats sen sist och blivit mindre innehåll om ni förstår.

När jag var där passade jag på att prata med ortopeden eftersom han aldrig kan ta sin telefontid (förstår väl jag det, han springer ju ut och in till jäklat alla patienter där). Jag frågade om Frejas motion och vi kunde börja promenera med henne och sen kom det efterlängtade. Vi kan börja träna lite smått i lydnad igen! Vet ni vad det första vi gjorde när vi kom hem var? Träna!

Vi körde bara lite på skoj eftersom hon varit i vila hur länge som helst nu. Men hennes attityd har aldrig varit så grym som då. Direkt då jag gick ut på gräsmattan förstod hon vad som var på gång och hon släppte mig inte med blicken en enda gång. Vi körde lite fritt följ och hon halkade inte bak, som hon brukar göra, en enda gång! Sen körde vi lite fjärr och nu när alla kommandon sitter började vi träna på att hon ska sätta sig och ställa sig rätt utan att flytta fram som hon har en tendens att göra. Det gick jättebra och jag vet inte vem av oss som var mest nöjd

Jag tror hon har kommit in i någon jobbig period nu också. Hon vill helst vara under skinnet på oss och idag när jag och Stefan låg brevid varandra i soffan kom hon och la sig PÅ oss. Så fort jag och Stefan kramas blir hon hysterisk och ska också vara med. Vi får med andra ord ALDRIG vara ifred. Hon följer efter oss och är som ett jäkla plåster. Hon har även börjat bli hysterisk så fort vi lämnar henne ensam. Det spelar ingen roll om det är hemma eller utanför affären. Vad har hänt med våran fina Freja? Men det borde nog gå över.

Måste även berätta om en annan sak som hände hos veterinären som var nära att sluta som misshandel.

Jag och Freja kommer ut från rummet och ska gå med papprena till receptionen (eller vad det nu heter) för att vi inte ska behöva betala något. När vi står och väntar på våran tur kommer det in ett äldre par med en jack russel som mannen håller i famnen. Denna jack russel är ungefär så ouppfostrad som man väntar sig när det är ett pensionärspar som äger den (jo jag har fördomar) och försöker febrilt slita sig ur husses famn. När den uppfattar Freja som sitter brevid mig på golvet börjar den morra och sen skälla och försöker slänga sig mot Freja. Freja börjar vifta på svansen och försöker hoppa mot jack russeln men jag sätter henne ned och hon nöjer sig med att kolla medan jack russeln fortsätter skälla och kråma sig.
Då frågar tanten som sitter brevid sin man: Vad är det där för hund? Jag svarar att det är en Amstaff och då frågar hon: Jaha.. Är inte dom farliga? Man har ju hört. Är hon farlig?

Då kände jag bara hur det började koka i mig. Herre gud. Min "farliga" amstaff sitter snällt brevid mig och tittar på eran ouppfostrade jävla jack russel som morrar och skäller åt MIN hund. Ändå har dom mage och säga nått sånt till mig! Dessutom satt det en pomeranian på min andra sida som också morrade. Ändå är det min hund som blir ifrågasatt?

Jo jag vet att det är mycket fördomar om rasen men jag kan faktiskt inte hantera det. Om det hade varit någon annan som inte hade en hund som satt och morrade och skällde och som inte lät väldigt snorkig skulle jag förmodligen inte ta det som en förolämpning men jag blev väldigt arg faktiskt. Jag gav henne bara världens blick och besvarade inte ens frågan. Hade jag gjort det hade det slutat med att jag stod och skrek på henne och det vinner nog ingen på. Jag har hela tiden väntat på att någon ska ifrågasätta vårat val av hund eller kommentera hur elaka amstaffar är men det är faktiskt första gången någon som träffar mig och Freja säger något sånt där. USCH vad arg jag blir.

Den enda som har ifrågasatt oss är faktiskt mina föräldrar. Pappa sa att om en hund är avlad till något hur länge som helst går det inte bara att få bort det hur lätt som helst. Men jag lyckades prata omkull honom och när han träffade Freja blev han lika såld som alla andra. Mamma tyckte mest att hon var ful Så hon ifrågasatte väl inte riktigt varför vi valde en "kamphund" utan mer varför vi valde en så ful hund. Men jag tror nog att hon har ändrat uppfattning även om hon vägrar erkänna det För, det finns faktiskt ingen goare hund än Freja och det är nog många beredda att hålla med om


Där uppe till höger var det hon slog i på röntgenbordet. Det är där det nu har svullnat.


Hon sover mest hela tiden den där




så kommer jag och stör med kameran när dom får sin skönhetssömn Då får man
värsta blicken


Myspys med pappa


Hon ska alltid hålla om en med ena tassen också

Som ni ser sover hon på.. Alla bilder Hon är trött av sig våran lilla tjej

Idag var alla tre här hemma, jag, Stefan och Freja, väldigt rastlösa och hade tråkigt. Därför bestämde vi oss för att ta bussen till backen och gå på Djurmagazinet och öob. Vi var ute efter ett vintertäcke till Freja men vi hittade inga snygga täcken där så det slutade med två hundleksaker och en torkad benknota. Det var mycket populärt kan jag säga

Sedan knallade vi ned till ÖoB och köpte ett ganska fult blått regntäcke för 69:- spänn. Perfekt nu när det inte är tillräckligt kallt för vintertäcke.

Väl hemma igen så beställde vi ett vintertäcke från internet istället. Det blev ett brunt värmetäcke från hurtta som jag tyckte var jättesnyggt och för oss tjejer är det ju faktiskt det som är viktigast Nu hoppas vi bara på att det blev rätt storlek och att det sitter bra också.


Freja med hennes nya leksak eller vad man nu ska kalla det. Den var mycket populär.
Perfekt nu när hon inte kan vara ute!


Freja med hennes nya regntäcke. Ärret ser väldigt otrevligt ut nu. Speciellt längst upp
eftersom det var där det sprack när vi var sist och röntgade och hon fick panik. Men imorgon
får vi nog mer antibiotika. Det har börjat se otrevligt ut nu de sista dagarna efter att första kuren tog slut


En bit av den torkade benknotan. Det blev en smaskig beläggning på golvet av det. Usch!
Men hon gillade det i alla fall


Beslutsångest


Hela rumpan gick på henne för att hon tyckte den var så lattjo

Den här dagen har varit ganska händelsefull för lillan om man jämför med de senaste veckorna och nu ligger hon helt utslagen på soffan och snarkar. Det var skönt att få hitta på något om än det inte var något speciellt.

När vi gick tillbaka till bussen lade jag märke till att hennes gång på bakbenen var oren. Jag tror att det var vänster bak som hon var lite stel på och haltade lite. Så nu frågar jag er, tror ni att det är för att hon haltar på frambenen hon har börjat bli vinglig i bakdelen eller tror ni att det är något annat som spökar? Jag blev självklart jätteorolig direkt och började spekulera i både det ena och det andra.

Som tur är så har vi återbesök hos veterinären imorgon så då kan vi ju fråga där. Men det känns ändå jobbigt som tusan. Tänk om tänk om tänk om. Hojjaligen. Man kanske ska låta dom röntga i alla fall bara för att kolla.

Jag får uppdatera imorgon igen efter veterinärbesöket. Jag tror inte att jag följer med dit men jag blir noga uppdaterad av Stefan efter att han kommit därifrån

23/4  -  12,6 kilo
4/5    -  13.8 kilo
11/5  -  15.4 kilo
18/5  -  16.5 kilo
25/5  -  16.7 kilo
1/6    -  16.6 kilo
8/6    -  17.9 kilo
15/6  -  19.2 kilo
22/6  -  19.3 kilo
29/6  -  19.7 kilo
6/7    -  20.5 kilo
13/7  -  21.2 kilo
27/7  -  22.9 kilo
3/8    -  23.1 kilo
10/8  -  23.5 kilo
17/8  -  24.2 kilo
31/8  -  24.5 kilo

Vi har inte varit så bra på att uppdatera det där med vägningen på sista tiden. Så siffrorna kanske inte stämmer på pricken, men vi får lita på att vårat minne är som det ska

Idag blir lillan hela 8 månader gammal. Oj så snabbt tiden går när man har roligt! Eller roligt och roligt, sista tiden har varit en ren och skär plåga för både henne och oss men det är ju förståeligt. Freja har varit jättejobbig att ha och göra med nu på sista tiden. Hon slappnar aldrig av, hon följer efter oss överallt och hon river lägenheten så fort vi lämnar den utan henne. Överskottsenergi? Javisst! Men samtidigt kan vi ju inte göra nått. Allt som man gör kräver ju att hon går eller springer och använder benen. Belastar man det läker det fortare och då är risken större att hon måste opereras igen.

På dagarna gör vi inte alls mycket. Freja sover ungefär 85% av dygnet och resten av tiden tigger hon mat och godis och ligger och myser med oss i soffan Vi kan knappt vänta tills benet är läkt och vi kan gå ut och träna igen, det blir väldigt tråkigt att bara ligga på soffan efter ett tag.

Jag har också drabbats av svininfluensan och den är precis lika hemsk som det står i tidningarna. Jag har iofs alltid väldigt hemska förkylningar men den här tar verkligen priset! Hoppas ni slipper den!

Nu är det dags för myspys med Stefan och Freja innan det är dags för att lägga sig och sova


Bus i soffan en kväll


Freja är lite frän med en sjal


Men sen blev hon trött på poserandet och ville sova istället


Jag har också träffat Karins lilla schäfervalp som hon hade med sig från avelsstationen där hon jobbat i sommar. Proxy heter hon och det här var den enda bra bilden jag fick av henne eftersom hon inte ville vara still

Idag var vi på återbesök hos veterinären för att röntga och titta hur det såg ut. Jag trodde att benen skulle ha bytt plats med tanke på hennes många glädjeryck med brutet ben. Men icket! Det såg riktigt bra ut och han var nöjd eftersom benet redan hade sänkt sig = trappsteget är inte lika stort. Så det är ju påväg åt rätt håll!

Det blev en mindre brottningsmatch på röntgenbordet eftersom dom ville prova ta bilder utan att ge lugnande. Det har gått bra tidigare men idag gick det inte alls. Hon slog upp lite av såret och det började blöda en massa. Jag fick panik och nästan skrek åt djursjukvårdaren att släppa henne och ge henne lugnande. Behöver jag säga att jag fick min vilja igenom?

Så nu är allt väldigt bedrövligt för min lilla tjej. Hon ligger just nu och sover men när hon är vaken piper hon och ynklar sig jättemycket

Jag passade även på att ta en bild (i smyg) på röntgenbilden så att ni också ska få se. Jag blev chockad när jag såg bilden och tyckte inte alls det såg bra ut! BENET ÄR JU AVSÅGAT FÖR TUSAN! Men ortpeden bara skrattade och sa att det faktiskt såg bra ut med tanke på omständigheterna och jag fick lov att hålla med honom

ja som ni ser är ju benet... Av. Men det ser bra ut! Haha.

På 14 dagar ska vi tillbaka för att ta ännu en bild så jag får passa på och ta en i smyg då också så att man kan jämföra kanske. Jag är en liten smygare. Synd bara att mobilkameran som jag har är urdålig. Men man ser ju som tur är i alla fall