Nu är det nog dags att skriva ett par rader igen. Jag måste bli bättre på att uppdatera den här bloggen, om inte för eran skull så för min. Det är roligt att kunna gå tillbaka och titta på vad som hänt

Vi går på rehabilitering en gång i veckan och senaste tillfället var igår. Förra veckan fick vi för första gången träffa sjukgymnasten som jobbar där en gång i veckan och hon gav oss massor med tips och råd om hur vi ska bete oss. Den här veckan fick vi träffa henne igen och hon tyckte att hon mjuknar mycket fortare i benet nu än förra veckan. Hon har även slutat vrida ut benet lika mycket för att avlasta det. Med andra ord ger den här rehabiliteringen verkligen resultat Dessutom verkar hon tycka att det är ganska roligt. Kanske inte själva gåendet i vattnet men dom har ju så goda godisar som dom bjuder på där!

Jag har läst igenom våra gamla papper om skelett, leder och olika sjukdomar i lederna från djursjukvårdskursen. Eftersom hon har lite "ludd" i leden redan och har större risk att få dåligt i höfterna tänkte jag att hon ska få fortsätta gå på rehabiliteringen efter att hon blivit "frisk" kanske en gång i månaden. Sjukgymnasten tyckte också att det var en bra idé så vi får se hur det fortlöper och hoppas att hon blir helt bra nu!

När vi kom fram till djursjukhuset igår gick vi direkt in i det lilla väntrummet till rehabiliteringen. Det brukar alltid vara tomt där när vi kommer dit men igår satt en kvinna där med en liten hund (tysk spets?). Jag blev blev jätteskraj att jag hade tagit fel tid och frågade kvinnan om det var hon som hade nästa tid. Då förklarade hon att dom egentligen hade tiden just då men att dom upptäckt att operationen på patellan inte hade lyckats så dom väntade på att veterinären skulle komma. Vi satt och pratade ett tag och jag tyckte så synd om den här kvinnan med hennes lilla vovve som låg så lugnt i hennes knä och kikade runt. Hon berättade att hon hade uppfödning på rasen och att det var andra gången dom opererat hunden för samma problem på kort tid.

Alldeles för snart kom sjukgymnasten och det var dags för oss att gå. Jag tänkte flera gånger på kvinnan som satt där ute helt ensam med sin hund och väntade. Jag hade sån lust att bara gå ut dit och trösta henne för det syntes hur hon bet ihop när vi satt och pratade. När vi var klar med vattenträningen och gick ut i väntrummet satt hon fortfarande kvar där, ensam. Vi började prata lite igen och jag fick en klump i magen när jag såg hur ledsen och uppgiven hon var.

Jag lovade iaf att hålla tummarna för henne och hennes lilla hund och jag har tänkt hur mycket som helst på henne både igår och idag. Jag hoppas hoppas hoppas verkligen att det har gått bra för dom!

Freja har drabbats av en allvarlig personlighetsstörning det senaste veckorna. Hon kan inte bete sig alls längre. I kopplet har vi aldig haft något problem och det var det första problemet vi stötte på. Så fort vi var ute och gick med andra hundar skulle hon gå LIIIITE för långt fram och kunde göra plötsliga lyckokast rakt ut mot någon av hundarna vi gick med. Hundar hon inte kände har aldrig intresserat henne men nu har hon börjat tycka att dom är jätteroliga och hennes hals blir flera meter om jag inte är uppmärksam.

Hon har även börjat skälla när hon hör någon annan hund skälla utifrån, hon skäller åt hundar på tvn och igår väckte hon Alice på morgonen med världens skall eftersom pappa och Julia hade vaknat. Hon har till och med börjat skälla på animerade hundar!

Hon har också blivit jäkligt rädd för vissa saker. Två järnrör som stack upp från backen 20 meter ifrån oss förvandlades helt plötsligt till läskiga monster och eftersom vi inte skulle gå förbi dom så släppte jag kopplet och gick fram och klappade och pratade med dom. När hon hade tagit mod till sig och kommit fram för att nosa gick vi bara därifrån som att inget hade hänt och sen dess har inte järnrören varit något problem. Hon har även varit rädd för en stubbe, en stor prydnadskatt, plastpåsar, diskstället och mycket mycket mer.

Det värsta har ändå varit att hon inte vågat gå in i köket. När jag försökte locka på henne så gott som kröp hon in med svansen mellan benen.

Ja, hon har alltså inte alls någon bra period nu. Men jag hoppas att det ska släppa snart!