Idag kom dagen som jag varit så jäkla rädd för sen Chilla flyttade hem till oss. Freja rök på henne över en godis och hon fick sig ett jack och en rejäl svullnad vid ögat. Jag vart såklart helt förskräckt eftersom Freja och Chilla kommit jättebra överrens sen en vecka tillbaka och inte har visat minsta lilla rädsla eller vakt mot henne.

Då det hände så satt Stefan två timmar in på en sextimmarstenta med bilnyckeln i jackfickan. Jag testade av någon anledning att ringa till honom ändå och då jag givetvis inte fick något svar så ringde jag till uppfödaren, som passande nog jobbar något hus ifrån där vi bor och befann sig på jobbet just då jag ringde. Jag tog hund under armen och sprang dit med tårarna sprutandes åt alla håll. Efter att hon tittat på Chillas öga så verkar det inte som att själva ögat är skadat men vi ringde ändå för säkerhetsskull till jourveterinären i Öjebyn som sa samma sak som uppfödaren, att vi skulle avvakta och blev det varigt så får vi åka in och kolla ögat då.

Nu har det svullnat upp rätt rejält och jag har spolat ur det två gånger. Det rinner ganska mycket från ögat och första gången jag rengjorde det var det gult gojs i ögonvrån. Jag är lite osäker på om det är var men jag ska ändå försöka andas och avvakta. Annars har hon varit ganska hängig idag. Jag kan tänka mig att det gör rejält ont och hon ligger mest och sover eller vill mysa.

Har det inte gått ned sig loch ser bättre ut till på måndag så är jag den första att ringa dit då dom öppnar.

Idag var vi på sista kurstillfället på allmänlydnadskursen som vi gått med Freja. Innan hade jag ganska höga förhoppningar om att det skulle gå bra idag men redan då vi kom innanför dörren så var Freja på tårna och muckade gräl. Instruktören / Uppfödaren till Chilla, hade med sig en ny hund idag så jag tror Freja reagerade ganska starkt på den nya vovven som helt plötsligt var där bland alla hundar hon redan vant sig vid.

Det enda som var bra idag var att jag inte kände mig så jättespänd och rädd att det skulle gå dåligt. Jag var snarare less på hela situationen. Less på bakslaget som en ny hund innebar, jag hade hoppats att allt helt magiskt skulle ha löst sig och att allt skulle vara guld och gröna skogar antar jag. Så i slutet tog uppfödaren Freja, för det blev helt enkelt för mycket och då behöver både jag och Freja varva ned på varsitt håll. Känslan av att vara otillräcklig för sin hund är fan inte angenäm ska jag tala om. Jag vill bara vara säker, veta hur jag ska hantera alla situationer på ett bra sätt och inte tveka på mig själv så jävla mycket.

Då uppfödaren tog Freja så tog jag hunden som hon hade med sig in, en omplaceringshane på 10 månader som hon nyligt fått tillbaka och den hunden tog mig minst sagt med storm. Det var så himla roligt att arbeta tillsammans med en hund som bara hade ögon för mig då vi tränade och inte brydde sig om någonting annat i hela världen. Då en annan hund fångade hans uppmärksamhet så behövdes det inte en fight för att få uppmärksamheten tillbaka till mig. Helt jäkla underbart. Jag är förälskad.

Men jag är ändå nöjd över framstegen som jag och Freja gjort under kursen. Jag måste bara komma över bitterheten över att det inte gick så bra just den här gången.

Idag är det 13 dagar sen Chilla flyttade in med dunder och brak. Det har varit 13 väldigt jobbiga, roliga, utmattande och utvecklande dagar. Jag har lärt mig jättemycket om Freja, hennes reaktioner och framförallt hur jag själv framkallar eller brer på hennes beteenden med min egen attityd.

Men nu över till Chilla! Hon är som sagt en liten Staffetik som fyller 10 veckor idag och som kommer från Matheriz kennel. Hon är väldigt nyfiken och framåt även fast hon kan behöva lite stöd då hon ska utforska hela nya saker. Men det är ju inte så konstigt! Jag hoppas att hon fortsätter vända sig till mig även då hon blir äldre, även om jag tror det här är något som tillhör valpperioden.

Eftersom Chilla är vår andra hund så jämför jag henne väldigt mycket med Freja som ju var ett par veckor äldre än Chilla då hon flyttade hem till oss. Och där kan jag verkligen se stor skillnad. Valpperioden var en stor jäkla semester med Freja i jämförelse med hur den har varit hittills med Chilla. Freja var alltid väldigt lugn, sov hela natten tills vi själva vaknade på morgonen och bet aldrig i någonting förutom hennes egna leksaker. Chilla däremot är en riktig liten rackare som kan komma flygandes med skor, strumpor, toapapper, sladdar, you name it! Rumsrenheten jobbar vi på och det blir bättre i takt med att hon växer och det blir lite varmare ute.

Det lilla vi börjat träna hittills är väl mest grundliga saker. Hennes namn, här och sitt. Där visar hon mycket större vilja att arbeta än Freja någonsin gjorde som liten. Hon är väldigt följsam och har redan visat tendenser till att söka sig till vad jag vill att hon ska göra. Någonting som det tog länge att motivera Freja till. Chilla är helt enkelt mycket mer aktiv än Freja var som valp och det har varit jättekul att vara med enda sedan hon var 8 veckor.

Att sätta ihop hundarna har gått sakta men säkert. I början tröck Freja till henne så fort hon fick chansen, av rädsla. Successivt så började Freja slappna av men vid det laget var Chilla lite skrajsen för henne och höll sig helst ur vägen. Igår hade jag dom att kampa med varandra och då var det som att poletten föll ned för Freja, den där valpen kanske inte är så dum iaf! Så från och med den lekstunden har Chilla inte låtit Freja vara i många minuter och Freja leker tålmodigt med henne.

Jag är så glad att det har gått bra. Det har varit ett stort orosmoment för mig och nu försöker jag bara ta det som det kommer. Börjar jag oroa mig för framtiden redan nu så kommer det gå dåligt bara för att jag tror att det ska göra det.

Busfröet!

Freja tyckte att solen tog lång tid på sig att komma ned från tv bänken:)

 

Just nu känns allting frid och fröjd med hundarna så jag ska bara njuta av situationen!