Nu har det gått över en månad sen senaste inlägget. Skäms på mig!

Freja mår alldeles utmärkt och tycker att promenaderna är mycket roligare nu när det inte är riktigt lika kallt som det varit för ett par veckor sen. Hältan kommer ibland tillbaka kortare stunder men oftast har hon i princip helt ren gång. Båda frambenen går att böja ihop lika mycket och lika lätt även fast det "klickar" i leden på det dåliga benet. Man hör inte klicket, men man känner det om man håller handen runt leden.

Rehab går också bra. Freja har börjat gå både längre och intensivare pass utan att hon får betala för det efteråt som det var förut. Men muskulaturen som hon byggde upp så fint i somras har inte hållt sig på samma nivå, tyvärr.

I maj ska vi flytta till Skellefteå eftersom jag har börjat universitetet där. Där har jag hört ryktas om att dom ska ha en pool för hundar att simma i. Så det ska vi se till att prova på! Däremot har dom ingen utbildad rehabpersonal så vi får nog åka till Öjebyn regelbundet för att få våran släng av ordentlig rehab också. Jag bestämde mig redan för länge sen att vi alltid ska gå på rehab, dels för att det är bra för hennes ben och dels för att dom snabbt kan se om det blir en förändring och åtgärda det på bästa sätt. Jag är för rädd för att ta det ansvaret helt och hållet själv (tillsammans med Stefan också såklart). Dessutom inbillar jag mig rätt ofta att hon blivit dåligare, även fast det var värre förr.

Förra veckan på Onsdagen åkte vi till Jokkmokk för att jag skulle hjälpa till att jobba där under marknaden. Freja fick då åka på "rehab" hos familjen Fredriksson i stan och det gillade hon verkligen! Hon tittade inte ens efter oss när vi gick.. Haha. Det första hon gjorde när hon kom in var att traska fram till vardagsrumsbordet och ta för sig av en macka som låg där, just för henne, tyckte hon! Hemma skulle hon aldrig ens överväga att sno någonting från bordet, knäppa hund!