Idag var vi på sista kurstillfället på allmänlydnadskursen som vi gått med Freja. Innan hade jag ganska höga förhoppningar om att det skulle gå bra idag men redan då vi kom innanför dörren så var Freja på tårna och muckade gräl. Instruktören / Uppfödaren till Chilla, hade med sig en ny hund idag så jag tror Freja reagerade ganska starkt på den nya vovven som helt plötsligt var där bland alla hundar hon redan vant sig vid.

Det enda som var bra idag var att jag inte kände mig så jättespänd och rädd att det skulle gå dåligt. Jag var snarare less på hela situationen. Less på bakslaget som en ny hund innebar, jag hade hoppats att allt helt magiskt skulle ha löst sig och att allt skulle vara guld och gröna skogar antar jag. Så i slutet tog uppfödaren Freja, för det blev helt enkelt för mycket och då behöver både jag och Freja varva ned på varsitt håll. Känslan av att vara otillräcklig för sin hund är fan inte angenäm ska jag tala om. Jag vill bara vara säker, veta hur jag ska hantera alla situationer på ett bra sätt och inte tveka på mig själv så jävla mycket.

Då uppfödaren tog Freja så tog jag hunden som hon hade med sig in, en omplaceringshane på 10 månader som hon nyligt fått tillbaka och den hunden tog mig minst sagt med storm. Det var så himla roligt att arbeta tillsammans med en hund som bara hade ögon för mig då vi tränade och inte brydde sig om någonting annat i hela världen. Då en annan hund fångade hans uppmärksamhet så behövdes det inte en fight för att få uppmärksamheten tillbaka till mig. Helt jäkla underbart. Jag är förälskad.

Men jag är ändå nöjd över framstegen som jag och Freja gjort under kursen. Jag måste bara komma över bitterheten över att det inte gick så bra just den här gången.