Oj, nu var det verkligen länge sen vi uppdaterade här! Vi är på vift till Lule hela tiden känns det som och då blir det lätt att bloggen glöms bort har jag märkt.

Det har nog hänt ganska mycket på sista tiden. Men när man väl sitter här och ska sammanfatta allt så är det helt tomt i huvudet. Men jag ger det ett försök i alla fall!

Vi hade ju beställt ett täcke till Freja, det tror jag att jag har nämnt. När det kom så visade det sig att det var för stort. Och inte lite för stort heller! Det såg ut som ett tält på henne så vi skickade tillbaka det och fick ett täcke i en storlek mindre. Att en storlek kan göra sån skillnad. Det nya täcket sitter hur bra som helst och är lagom långt

Vi har även hunnit med en sväng till veterinären. Den här gången hade vår vanliga veterinär semester så vi fick en ny veterinär som jag inte alls gillade. För det första så lyssnade hon inte alls på vad jag sa och bortförklarade Frejas svullnad på såret med att många hundar blir irriterade av de inre stygnen som löses upp av sig själv. Jag försökte förgäves förklara att hon var svullen på HALVA såret för att hon slagit sig i röntgenbordet och de yttre stygnen inte tagits bort i tid och på sätt irriterat såret ännu mer. Men icke! Det var de inre stygnen som var problemet och hon tittade eller kände inte ens på "bulan".

Men nu ska ni få höra på fan. Bulan blev stenhård för kanske en vecka sen. Hon har ju aldrig haft ont när man klämmer på den och det har känts som att den är fylld med vätska. Men nu kändes det mer som att det var hårt gummi. Idag när jag kände på bulan hade den nästan helt försvunnit! Man känner fortfarande att det är lite kvar till allt har försvunnit men det är då påväg åt rätt håll i alla fall

Hon har även börjat stödja jättebra på benet. Men man vet aldrig med henne. Hon har aldrig visat någon hänsyn till smärta. Men vi bestämde oss för att gå ned och träna lite spår och träna upp hennes föremålsintresse i skogen en bit från oss. Det gick ju som det gick... Spåret klarar hon klockrent men då är det ju föremålsintresset som brister men jag har ett knep som jag ska prova nästa gång. Jag hade inte grejer till det sist och fick fuska lite då Vi körde också lite uppletande och hon höll sig inne i korridoren och om hon kom utanför så var hon snabb tillbaka. Ett av skicken blev riktigt lyckat men resten var väl inget att skryta om Men som sagt, vi ska köra stenhårt på hennes föremålsintresse.

Men hon är ju fortfarande i vila och det vet hon så hon anstränger sig inte mer än nödvändigt Men det är roligt när vi väl kommer ut och tränar även fast vi kör en handikappvariant


Vi skyndade oss att fota för det var kvällmatdags och hon ville inte allt vara med och
stå stilla.


Men nog är hon snygg i sitt nya fina täcke våran lilla tjej