Egentligen har det inte hänt något speciellt sen sist jag skrev. Men det känns ändå tråkigt att lämna bloggen ouppdaterad. Fast iofs händer det alltid speciella saker när Freja är i närheten...

På senaste tiden har hon gått tillbaka till att försöka attackera bilar. Det började lite smått när vi var påväg till bussen från rehabiliteringen precis då det hade snöat för första gången (ungefär). Hon hoppade ut mot två bilar och jag blev så paff att jag inte gjorde något förutom att hålla i kopplet så hon inte skulle bli överkörd. Nu har hon blivit värre (överskottsenergi måntro?) och jag blir lika tokig varenda gång! Och inte att hon lär sig heller Men alla de här olaterna som kommit på senaste tiden har nog med hennes överskottsenergi att göra. Något annat har jag svårt att tänka mig. Synd att vi inte kan göra något åt det just nu

När vi åkte tillbaka till Öjebyn efter att Freja spenderat ungefär två veckor i Lule tyckte Freja att livet sög! Ja det var nästan som att man hörde henne säga det. Hon har ju lekt med Julia, min syster på 7 år, varje dag och tycker det är hur lattjo som helst. Både Freja och Julia blir helt till sig när dom ser varandra och sen är dom igång med sina hyss ända tills dom somnar Ibland tror jag att Freja inte vet att hon är en hund. Hur som helst tyckte Freja det var jättetråkigt att inte ha någon som är på samma nivå som henne att leka med och vi fick försöka roa henne så gott vi kunde.

Gissa vem som blev glad när vi kom innanför dörren och hon möttes av mina föräldrar och Julia som hade kommit för att hälsa på. Tur att jag kan förutspå hennes glädjeutbrott så jag hade tagit av henne både täcke och halsband ute i trapphuset så hon slapp sitta och vänta i hallen

Att hon dessutom har börjat med att tugga-ben-vägra har ju inte gjort saken bättre. Hon älskade att göra det förut men en dag slutade hon helt plötsligt. När vi skulle på bio i Fredags fick hon vara hos Karin och hon hade några märgben som hon fått av sin pappa. Märgen var borta men jäklar vad Freja tuggade! När Karin sa: vi kanske ska ge henne ett ben så hon inte stör Simon så mycket. Så sa jag att det inte var någon ide eftersom hon inte tuggar. Men ack så fel jag hade. Vi fick med oss två stycken av Karin och nu tuggar Freja glatt på dom så fort hon inte har något annat viktigt att göra, typ som att stå precis bakom benen på oss när vi lagar mat Tack Karin, du har förgyllt Frejas liv


Freja fick divan-delen på soffan för sig själv. Men det dög inte, hon vill ju ligga nääära pappa


Och några dreggliga hundpussar kommer man aldrig undan från


Julia och Freja låg och tittade på barnen i bullerbyn igår. Det såg så gulligt och mysigt
ut så jag var tvungen att fota dom. För tro det eller ej, att kolla på tv är en av Frejas
främsta intressen nu för tiden när hon inte får busa och promenera så mycket