Nu var det ett tag sen vi skrev. Vi har varit i Lule och haft lite semester och hunnit springa till veterinären en extravända eftersom Frejas sår hade svullnat. Men det visade sig att även om det ser mycket mer svullet ut så har det stabiliserats sen sist och blivit mindre innehåll om ni förstår.

När jag var där passade jag på att prata med ortopeden eftersom han aldrig kan ta sin telefontid (förstår väl jag det, han springer ju ut och in till jäklat alla patienter där). Jag frågade om Frejas motion och vi kunde börja promenera med henne och sen kom det efterlängtade. Vi kan börja träna lite smått i lydnad igen! Vet ni vad det första vi gjorde när vi kom hem var? Träna!

Vi körde bara lite på skoj eftersom hon varit i vila hur länge som helst nu. Men hennes attityd har aldrig varit så grym som då. Direkt då jag gick ut på gräsmattan förstod hon vad som var på gång och hon släppte mig inte med blicken en enda gång. Vi körde lite fritt följ och hon halkade inte bak, som hon brukar göra, en enda gång! Sen körde vi lite fjärr och nu när alla kommandon sitter började vi träna på att hon ska sätta sig och ställa sig rätt utan att flytta fram som hon har en tendens att göra. Det gick jättebra och jag vet inte vem av oss som var mest nöjd

Jag tror hon har kommit in i någon jobbig period nu också. Hon vill helst vara under skinnet på oss och idag när jag och Stefan låg brevid varandra i soffan kom hon och la sig PÅ oss. Så fort jag och Stefan kramas blir hon hysterisk och ska också vara med. Vi får med andra ord ALDRIG vara ifred. Hon följer efter oss och är som ett jäkla plåster. Hon har även börjat bli hysterisk så fort vi lämnar henne ensam. Det spelar ingen roll om det är hemma eller utanför affären. Vad har hänt med våran fina Freja? Men det borde nog gå över.

Måste även berätta om en annan sak som hände hos veterinären som var nära att sluta som misshandel.

Jag och Freja kommer ut från rummet och ska gå med papprena till receptionen (eller vad det nu heter) för att vi inte ska behöva betala något. När vi står och väntar på våran tur kommer det in ett äldre par med en jack russel som mannen håller i famnen. Denna jack russel är ungefär så ouppfostrad som man väntar sig när det är ett pensionärspar som äger den (jo jag har fördomar) och försöker febrilt slita sig ur husses famn. När den uppfattar Freja som sitter brevid mig på golvet börjar den morra och sen skälla och försöker slänga sig mot Freja. Freja börjar vifta på svansen och försöker hoppa mot jack russeln men jag sätter henne ned och hon nöjer sig med att kolla medan jack russeln fortsätter skälla och kråma sig.
Då frågar tanten som sitter brevid sin man: Vad är det där för hund? Jag svarar att det är en Amstaff och då frågar hon: Jaha.. Är inte dom farliga? Man har ju hört. Är hon farlig?

Då kände jag bara hur det började koka i mig. Herre gud. Min "farliga" amstaff sitter snällt brevid mig och tittar på eran ouppfostrade jävla jack russel som morrar och skäller åt MIN hund. Ändå har dom mage och säga nått sånt till mig! Dessutom satt det en pomeranian på min andra sida som också morrade. Ändå är det min hund som blir ifrågasatt?

Jo jag vet att det är mycket fördomar om rasen men jag kan faktiskt inte hantera det. Om det hade varit någon annan som inte hade en hund som satt och morrade och skällde och som inte lät väldigt snorkig skulle jag förmodligen inte ta det som en förolämpning men jag blev väldigt arg faktiskt. Jag gav henne bara världens blick och besvarade inte ens frågan. Hade jag gjort det hade det slutat med att jag stod och skrek på henne och det vinner nog ingen på. Jag har hela tiden väntat på att någon ska ifrågasätta vårat val av hund eller kommentera hur elaka amstaffar är men det är faktiskt första gången någon som träffar mig och Freja säger något sånt där. USCH vad arg jag blir.

Den enda som har ifrågasatt oss är faktiskt mina föräldrar. Pappa sa att om en hund är avlad till något hur länge som helst går det inte bara att få bort det hur lätt som helst. Men jag lyckades prata omkull honom och när han träffade Freja blev han lika såld som alla andra. Mamma tyckte mest att hon var ful Så hon ifrågasatte väl inte riktigt varför vi valde en "kamphund" utan mer varför vi valde en så ful hund. Men jag tror nog att hon har ändrat uppfattning även om hon vägrar erkänna det För, det finns faktiskt ingen goare hund än Freja och det är nog många beredda att hålla med om


Där uppe till höger var det hon slog i på röntgenbordet. Det är där det nu har svullnat.


Hon sover mest hela tiden den där




så kommer jag och stör med kameran när dom får sin skönhetssömn Då får man
värsta blicken


Myspys med pappa


Hon ska alltid hålla om en med ena tassen också

Som ni ser sover hon på.. Alla bilder Hon är trött av sig våran lilla tjej