Nu har hela situationen med Freja börjat sjunka in och jag kan ta det lite mer lugnt. När vi hade kommit hem från veterinären i torsdags var jag helt förstörd och Freja var groggy och pep och ynklade sig hela tiden. Jag var på gränsen till tårar hela kvällen och daltade som tusan med henne. Jag tror att hon utnyttjade situationen litegrann faktiskt I ett par timmar låg jag med henne på golvet i vardagsrummet och tittade på tv. Efter ett tag flyttade vi upp i fotöljen och mitt i natten hade "bakfyllan" försvunnit och hon var piggare än någonsin. Så vi gick på prommenad i mörkret och hon fick springa lös och lattja hur mycket hon ville.

Igår försökte vi nå ortopeden men han hade inte tid att ta sin telefontid så vi är fortfarande lika ovetandes som förut. Däremot har vi letat på internet och hittat vad vi tror att det är baserat på vad veterinären sa åt oss. Men än så länge är det bara gissningar och ovisshet. Det är väldigt jobbigt att veta att hon ska opereras men inte veta hur det kommer gå till och vad som behövs efter operationen.

För säkerhetsskull får hon massor med äventyr nu varje dag innan operationen. Vi vet ju inte hur länge hon kommer ha ont och inte kunna gå efteråt. Jag är faktiskt lite sur för att dom inte kunde ge oss mer information när vi var hos veterinären. Kunde inte hon svara kunde hon i alla fall försökt få svar på våra frågor. Speciellt när allt ska ske så snabbt.

Usch. Jag hatar denna ovisshet men vi håller tummarna för att det ska bli bra. Något annat finns inte i våran värld!


Freja är så trött precis då vi kommit hem från veterinären. Hon rymde ut på baksidan
där vi hittade henne sittandes såhär


Idag var vi vid miljögården och tittade på djuren. Freja skaffade sig en polare


Klart att fåret ska ha en puss också


Freja tittar på hönorna och tupparna, dom lät jättekonstigt och Freja funderade på
på vad det var för konstiga hundar

Idag har vi som sagt varit till veterinären och det är inte allt för goda nyheter jag kommer med.

Vi började med att väga henne och damen väger nu 23,7 kilo. Sedan fick vi berätta om hennes hälta och springa ett par varv i korridoren med henne. Efter det fick hon lite lugnande och somnade så sött på bordet. Vi fick ta fem bilder på frambenen och sedan kollade både veterinären och ortopeden på bilderna. Jag fick en dålig känsla i magen redan när hon kom in och sa att hon gett ortopeden bilderna för att han också skulle kunna kolla på dom. Var det inget på bilderna skulle han väl knappast behöva kolla på dom.

Några minuter av tortyr senare kom hon in och berättade att det var en förändring på vänster fram. Något mer förstod jag faktiskt inte. Om jag ska vara ärlig så tror jag inte att veterinären heller visste vad det var för något utan hon förmedlade bara var ortopeden sagt. Jag förstod i alla fall att det var ett ben som växt lite för mycket som tröck och skavde så att det blivit lite pålagringar. Men imorgon har ortopeden telefontid och då ska jag vara den första som ringer. Det kan ni ge er fan på.

Den enda chansen Freja har är operation och vi har fått en tid nästa vecka på tisdag. Jag vet ingenting om operationen eller hur stor chans det är att hon blir bra igen. Jag fick inte reda på något.

Nu känner jag mig bara helt jävla tom. Ingenting blir någonsin som jag tänkt mig och alltid ska det vara något som jävlas. Jag hoppas bara Freja blir bra. Hon MÅSTE bli bra. Hon är ju våran lilla bebis..

 

Igår for vi tillbaka till Luleå för att umgås lite med min familj och för att passa på att gå på loppis på hertsödagen Min mamma är helt frälst i loppisar och fyndar alltid jättefina saker. Jag gillar också att gå och titta hittar sällan något fint. Freja tyckte att det var jätteroligt att gå omkring bland alla människor och passade på att ge en tant en slick på foten i förbifarten Jag förstår inte vad det är hon har för fötter! Men gillar dom, det gör hon!

Innan vi gick på loppisen passade vi på att spola av våran altan på baksidan så att den fick torka medan vi var borta. Slangen togs fram och jag väntade mig att Freja skulle hålla sig på säkert avstånd eftersom hon inte alls varit så förtjust i vattenstrålen tidigare. Men ack så fel jag hade. Inte hade jag hunnit spola länge innan jag hade en galen liten amstaff som sprang efter vattenstrålen och gjorde tappra försök att fånga den. Behöver jag säga att hon inte lyckades Men hon gav sig inte och när vi var klara med altanen var hela hunden sjöblöt. Jag tror att hon tyckte det var skönt att bli avspolad efter bussfärden Idag tänkte jag att vi kunde göra samma sak eftersom det var så varmt och stackarn bara låg under bordet och var helt död. Och hon tyckte det var minst lika kul idag! Hon passade även på att hoppa i ungarnas pool och sprang runt som en galning

Det var ungefär det enda vi har orkat med idag. Träning kör vi endast mycket korta pass men Freja tycker inte att hon behöver koncentrera sig när hon är i Lule. Då leker hon mest med ungarna, badar, tigger, käkar isglass och flirtar med alla som kommer hit Men så länge Freja är nöjd och glad är vi också det! På sommaren ska man få ha lite semester när det är så förbaskat varmt!

Nu har jag pratat med veterinären och jag antar att ni är lite nyfikna på vad dom sa. Jag skulle då ha varit det i alla fall!

Jag ringde som sagt till djursjukhuset i gammelstad för att få lite råd från en annan klinik eftersom det inte kändes som att dom lyssnade på oss i Öjebyn. Dessutom är jag mycket bättre på att prata och göra min vilja klar än Stefan är Så jag ringde, och ringde, och ringde, och ringde. I två timmar. Men sköterskan var inte där så jag fick aldrig något svar. När vi äntligen fick svar och jag fick berätta hur jag upplevde det och att vi var väldigt oroliga för att det skulle vara nått allvarligt tyckte sköterskan att vi skulle boka en tid så att dom fick dubbelkolla henne. Så jag bokade en tid i gammelstad på torsdag nästa vecka klockan 13.00. Hoppas nu att dom kan fastställa vad det är!

Även om dom "dissade" oss på öjebyns djursjukhus tror jag inte att jag hade nöjt mig med något annat än att få en tid. Jag hade nog ringt från djursjukhus till djursjukhus ända till jag fick prata med någon som tyckte att vi skulle komma in och kolla henne. Men nog känns det lite olustigt när man ringer och är jätteorolig eftersom vi tyckt hon ömmat i en led och får som svar att vi ska ge henne ÄNNU MER rimadyl fast än vi redan fått ut två recept som vi gett henne i omgångar. Det har ju inte märkts någon skillnad från då hon ätit smärtstillande och då hon inte ätit det. Dessutom känns det jättetråkigt att behöva hålla en valp, som helst av allt bara vill leka och springa hela dagarna, lugn. Hon får ju aldrig vara valp om vi ska hålla henne i koppel hela tiden!
Men jag måste medge att vi fuskat big time när det gäller koppelvilan. I början skötte vi oss men nu får hon vara lös och leka hur mycket hon vill. Kalla oss oansvariga om ni vill men det skär i hjärtat att se henne sitta och ha tråkigt medan alla andra får busa. Lite spring och lek skadar nog inte om man håller det på en lagom nivå (vilket vi naturligtvis gör). Och det har aldrig blivit värre heller! Hade vi sett att det blivit det hade det fått skära hur mycket det ville,

Nu kan jag knappt vänta tills det blir torsdag! Det är skrämmande men samtidigt nödvändigt. Jag hoppas verkligen att dom får reda på vad det är för fel med hennes ben nu och att dom kan göra något åt det.

Frejas hälta har vi inte varit så oroliga för förut. Hon har inte ömmat i någon led och veterinären har lyckats lugna oss ganska bra sist vi var där.
Igår när vi låg i soffan och myste alla tre så böjde jag på hennes vänstra ben. Jag började nedifrån tårna och gick uppåt. När jag kom till armbågen började hon streta emot och när jag sen fick ihop benet började hon "rycka" i benet som om jag kom åt någon nerv. Det var ganska uppenbart att hon hade ont och nu är vi hur orolig som helst att det är något allvarligt.

Vi ringde tillbaka till veterinären igen eftersom vi ville få en ny tid och undersöka henne en gång till. Veterinären tyckte att vi skulle avvakta och vi har fått ett nytt recept med rimadyl. Stefan har varit inne på internet, på ett forum som vanligt, och läst nån skräckhistoria med en hund som fick diagnosen panosteit när det i själva verket var någonting annat. Han var tvungen att ta bort sin hund.

Nu sitter jag och väntar på att tiden ska gå så att jag kan ringa till gammelstad och fråga dom om råd också. Tycker även dom att vi ska avvakta får vi väl göra det i någon vecka till men jag ser helst att vi får åka och kolla upp henne så snabbt som möjligt. Det kanske blir bättre om man tar det hos två olika veterinärer? Den ena veterinären kanske har missat något som den andre hittar.

Ja jag vet inte riktigt vad vi ska göra nu. Jag prövade att vika ihop hennes ben nyss precis som jag gjorde igår och hon sov under tiden. Hon spände sig lite men det kanske har att göra med att jag väckte henne i hennes skönhetssömn?

Nä det känns inte bra att vara tvungen att gissa och vara orolig. Jag vill ha en ny tid så att vi får reda på vad det är någon gång.

Lite bilder kan jag bjuda på. De är ett par veckor sen dom är tagna men jag har inte fått in dom på datorn fören nu.
























Om inget annat funkar, vinkar vi:p

Oj vad länge sen jag bloggade nu. Det är inte lika roligt att blogga när jag inte har haft tillgång till att lägga in bilderna på datorn. Det är mycket roligare för er att läsa också om man har lite bilder att kika på

Det är nog en massa roligt som har hänt sen sist men dagarna liksom flyter ihop om man inte bloggar regelbundet och då glömmer man bort en massa

Vi kan ju börja med träningen. Den går fint, vi tränar inte lika mycket längre dels beroende på värmen. Ingen av oss har så stor lust att träna när det är så varmt. Men främst beror det på att Freja helst inte vill trava. Det har märkts från då hon blev halt att hon antingen går jättesakta eller springen så fort hon bara kan. Därför blir verkligen fria följet lidande då det verkligen går sakta då hon inte vill trava. Vi har därför inte tränat så mycket på det på sista tiden. Och när vi väl har tränat, har det varit väldigt korta sträckor och svängar till både höger och vänster.

Som tur är så finns det ju en massa annat man kan träna som inte kräver att hon ska trava Man märker snabbt att hon gör mer dumheter om hon inte får hitta på något under dagen. Typ tugga på tapeterna, riva ned allt från vardagsrumsbordet eller kanske länsa fönsterbrädorna Men hon har faktiskt blivit mycket bättre på att hålla tassarna borta från sånt nu.

Efter pdol kom Stefan och Freja upp och hälsade på mig i kattilakoski. Det var hur roligt som helst att få visa dom hur det såg ut där och att slippa sova själv på nätterna. Freja är en jäkel att sova med men som tur är så håller hon sig i fotändan. Mitt i natten vaknade jag av att hon tog världens skutt och landade på min mage. Sen såg jag att hon var fokuserad med blicken och då tog hon ett skutt till. Flugjagaren hade vaknat! Det kanske är lite smågulligt när hon gör så, men om klockan är 4 på natten när hon gör det försvinner allt det gulliga snabbare än fan

När vi for hem har hon fått sova hemma hos mina föräldrar några nätter men hon har även övernattat hos shaw och hos Ylva. Hemma får hon endast vistas i min lillasysters rum eftersom min andra lillasyster är allergisk. Så vi har mest varit ute och lekt. Man märker verkligen att Freja är ett barn. Hon är helt tokig i ungarna här och springer och leker med dom så fort hon får chansen. Hon är så enkel att ha lös också och springer inte iväg någonstans Det som är lite knepigt är ju att vissa av ungarna är lite halvrädda för henne. Dom ska härja upp henne men när hon blir för uppjagad börjar dom skrika, gråta och springa. Då blir ju Freja ännu mer uppjagad och springer efter dom. Jag har försökt förklara för dom att om dom inte vill ha henne springandes bakom dom ska dom låta bli att springa. Men dom är ju så små så dom förstår ju inte. Så när de värsta ungarna är här får Freja sitta fast i kopplet. Det tycker hon inte är speciellt roligt kan jag ju lova

23/4  -  12,6 kilo
4/5    -  13.8 kilo
11/5  -  15.4 kilo
18/5  -  16.5 kilo
25/5  -  16.7 kilo
1/6    -  16.6 kilo
8/6    -  17.9 kilo
15/6  -  19.2 kilo
22/6  -  19.3 kilo
29/6  -  19.7 kilo
6/7    -  20.5 kilo
13/7  -  21.2 kilo
27/7  -  22.9 kilo
3/8    -  23.1 kilo

Det ser ut som att hon ökar lite långsammare nu! Hoppas hon fortsätter att göra det så att det stackars benet får vila lite. Vi missade en vecka och det var ju lite synd. Men det blir så när man har mycket att göra

Dessutom har hon börjat löpa också. Så imorgon ska Stefan fara och köpa ett tikskydd så att vi slipper gå och torka blod hela tiden


Här ligger Freja med min lillasyster. Båda sover djupt och är helt utslagna

Jag hade skrivit en LÅÅÅNGT inlägg och så försvann allt! Nu orkar jag verkligen inte skriva om det men jag lägger in bilderna som jag tänkt så får jag skriva en annan dag igen


Dagen då vi var i gläntan och badade (hitta på morsans kamera som vi lånade att fota med)


Väärldens roligaste leksak enligt Freja


Duktiga tjejen:)


Lite fritt följ


Lilltjejen har blivit stooor


"Men ge mig leksaken dååå!"


Platsliggning


Platsliggning


Freja vinkar


Ligg


sitt


Stå (och jäklar han lyckas ta precis då jag belönar)


Inkallning


Lite lek med farsan

Ja, där har ni lite bilder på vad vi håller på med när vi tränar! Det kommer fler bilder sen men usb-kabeln till systemkameran är på vift så det får vänta tills jag fått hem den igen

Bilderna är tagna idag förresten och som ni ser har hon hunnit bli väldigt stor våran lilla bebis

Nu är jag hemkommen efter en veckas arbete. Eftersom jag jobbar långa pass får jag vara ledig typ en vecka mellan varven. Om det blir mycket nu i Juli kommer jag säkert jobba mer men jag njuter av den lilla ledigheten jag har nu

Igår när jag kom hem till Pite var Freja ute med Stefan och hans familj. Jag hoppade ur bilen innan den hunnit stanna och ropade på Freja. Först stod hon still ett tag som för att kolla att det verkligen var jag. Sen for hon mot mig i 190 kilometer i timmen, bromsade in mot mitt ben och visste inte riktigt vad hon skulle ta sig till. Hon pep/gnällde/snarkade, vifftade på heeela rumpan och när jag började gå efter att jag hälsat på henne ett tag så skuttade hon vid min sida som en känguru. Gissa om jag var lycklig av att vara hemma?!

Det är marknad här i Öjebyn och samtidigt är det piteå summer games. Freja har fått gå med på marknaden och vi blir stoppade ganska ofta och får kommentarer om hur fin hund vi har Att hon inte bryr sig ett smack om andra hundar och människor är ju ett under också! Hon har som jag säkert skrivit förut allmänlydnaden medfödd Vi träffade även hennes kompis Ozzy och då blev det andra bullar. Hon blev jätteglad över att se sin kompis och kunde inte komma fram till han nog snabbt Tur att hon bara gör så med hundar hon känner. Hade det varit med andra hundar hade det ju varit pinsamt.

Lydnadsträningen står inte stilla för att jag är borta! Nej Stefan har stått i som tusan och nu kan hon även stå utan hjälper. Fritt följ är hon jätteduktig på också men vi använder mycke hjälper och tar högst 3 steg än så länge. Vi kommer nog ligga där ett tag och nöta så att vi får det rätt.
Vi körde inkallning idag och vilken fart det var! Hon brukar vara ganska slö och gillar ju inte lek i träningen så mycket. Men träningen har gett resultat och hon for som skjuten ur en kanon. Platsliggning är inga problem heller. Hon ligger om jag säger att hon ska ligga. Däremot kan hon ställa sig när jag börjar gå fram mot henne med det har hon börjat skärpa sig med när hon fattat att hon får belöningen när hon ligger ned. Jag har inte haft henne liggande mer än 1 minut hittills men som sagt har det aldrig varit något problem så jag tror nog att hon klarat ännu längre utan problem Kanske ska prova lite längre någon dag? Ja vi får se, jag vill inte pressa henne så himlans mycket. Det ska ju vara roligt att träna och jag vill att hon ska lyckas så att hon inte lessnar.

Hältan då? Jo hon haltar fortfarande men inte lika starkt som förut så förhoppningsvis är det påväg att försvinna! Det är ju bättre nu och jag hoppas verkligen att det forstätter bli bättre så att vi slipper oroa oss så mycket. Hon verkar då inte störas nämnvärt av hältan, men då är hon ju inte den som klagar. Det är ju uppenbart att hon har ont eftersom hon haltar men ändå kan hon vara igång och springa och ha sig utan ett ljud. Hon har inte tid att ha ont

Lägger in lite bilder som är tagna för nån vecka sen








Nog är hon en riktig snygging vårat lillhjärta

Jag fick åka lite tidigare och jobba så Stefan ska få uppdatera åt er om han orkar. Annars får jag uppdatera när jag har tid och är hemma med Freja

Vägningsdag igår

23/4  -  12,6 kilo
4/5    -  13.8 kilo
11/5  -  15.4 kilo
18/5  -  16.5 kilo
25/5  -  16.7 kilo
1/6    -  16.6 kilo
8/6    -  17.9 kilo
15/6  -  19.2 kilo
22/6  -  19.3 kilo

Vi har börjat ge foder två gånger om dagen istället för tre. Det blir mycket lättare att minska då tycker jag, men det kanske bara är jag som är dålig på att räkna?

Det händer inte så mycket här än lydnadsträning nu när hon fortfarande haltar. Idag var haltningen lite bättre eftersom hon fick ta det väldigt lugnt igår. Bara korta korta promenader och en massa vila.

Eftersom överskottsenergin bara lyser om henne vissa stunder så hittar hon på en massa massa dumheter nu för tiden. Bland annat så hittade jag henne på vardagsrumsbordet här för någon dag sen. Hon försöker också klättra upp på köksbordet där matskålen står och inatt tuggade hon på Stefans stereo som står på golvet.

Vi hade fått fiskyngel igår också, 9 stycken hann jag rädda och jag var jätteglad eftersom jag trodde att det var två av samma kön vi hade fått. Tror ni inte hon går och river ner burken med mina yngel i och står och dricker upp vattnet från golvet precis när vi ska gå och lägga oss.

Nåja, det är väl sånt vi får stå ut med. Vi får försöka komma på henne när hon är IN ACTION nästa gång så att vi kan fya henne, sånt här kan hon inte fortsätta med och jag vill inte behöva köpa en bur. Då har vi en ylande hund istället. Det går nog över när vi kan börja motionera henne mer får vi hoppas.

Idag är det måndag = Vägningsdag.

23/4  -  12,6 kilo
4/5    -  13.8 kilo
11/5  -  15.4 kilo
18/5  -  16.5 kilo
25/5  -  16.7 kilo
1/6    -  16.6 kilo
8/6    -  17.9 kilo

Både jag och Stefan tappade hakan när vi såg hur mycket hon hade gått upp. Hon har inte fått röra sig särskilt mycket, vi har ökat fodret med ca 15g/mål eftersom hon blivit äldre och för att hon inte ska gå ned i vikt. Men det kanske är för mycket? Vi får ta och minska lite igen. Det kan ju också ha att göra med att hon fått röra sig mycket mindre den här veckan. Jaja, ingen fara än så länge. Hältan börjar ju bli bättre (hoppas jag)

Tänkte även lägga in lite bilder från då vi var och badade. Dom blev inte bra men man ser ju i alla fall att det är en hund på bilden
















Hon kan då sova hur som helst den där

Idag fyller Freja hela fem månader! Helt otroligt var tiden går fort när man har roligt

Eftersom Freja tråkigt nog inte får busa och överanstränga sig innan hältan gått över har vi gjort en massa massa lydnad för att hon i alla fall ska få göra någonting. Det har artat sig riktigt riktigt bra och nu har hon börjat få jättefina fotpositioner och förstår verkligen vad det är hon ska göra. Jag är så himla nöjd med henne.

Första grejen vi skulle lära henne, sitt, var jobbigast tycker jag. Då hade hon inte hajjat det här med inlärning över huvud taget. Nu när vi lärt henne ett par saker så har hon också börjat bjuda mer på sig själv och försökter själv klura ut vad hon ska göra för att få godisen.

Jag hade faktiskt räknat med en riktig soffpotatis eftersom hon är så lugn. Jag trodde att hon skulle vara ointresserad och att jag verkligen skulle behöva jobba för att hålla motivationen uppe. Men hon är väldigt intresserad av vad vi ska göra och försöker verkligen. Det gör mig jättestolt och glad!

Däremot tycker hon inte att träning och lek hör ihop över huvud taget! Träning går mer ut på köttbullar för henne och försöker jag belöna med lek börjar hon nosa på händerna som för att fråga vars godisen är. Men hon har inget vidare föremålsintresse alls. Det är inge roligt med leksaker eftersom dom inte smakar gott. Men det ska vi nog också kunna träna på

Jag har fått en j*vulsk träningslust sen Freja kom hit. Hon ska kunna allt och vi ska erövra världen Nåja, kanske inte riktigt allt men så länge vi båda tycker det är roligt så ska vi fortsätta träna. Hon är en riktigt rolig träningskompis och det ska bli så roligt att snart kanske få börja tävla med henne.

Om jag vågar

Oj, det kanske är dags att uppdatera igen. Jag är ju känd för att klaga och tjata på folk för att dom inte uppdaterar sina bloggar så jag måste ju försöka vara bättre själv(Malin och Sanna, ni kan ta åt er jättemycket)

Den här veckan har vi inte gjort något speciellt egentligen. Vi hade ett stort genetikprov i onsdags som jag suttit och råpluggat till så det har inte blivit så mycket tid över till att träna. Vi har tagit promenader när hjärnan blivit överfull och busat med en massa andra hundar.

Nu märker man verkligen att hon har börjat bli äldre, visst sover hon fortfarande jättemycket men inte så fort hon får chansen längre. Dessutom orkar hon mycket mycket mera nu.

Mina föräldrar har varit här och hälsat på i Onsdags också. Freja var självklart i centrum exakt hela tiden och min allergiska syster kunde verkligen inte hålla fingrarna borta från henne en sekund. Till och med pappa tog till bebisrösten när det gällde att prata med Freja och när jag försökte få Freja och syrran att lugna ner sig några snäpp kom han med ett "men dom är ju bara barn! Låt dom!"

Eftersom vi har varit lediga från skolan har jag försökt vara så inaktiv som möjligt. Jag har känt mig helt slut i huvudet de senaste veckorna och behöver få vila och sova så mycket som möjligt. Första natten fick jag det också, men nu inatt blev det andra bullar.

Jag vaknade vid 1 någongång av att Freja satt utanför sovrumsdörren och gnällde. Tänkte att hon behövde gå ut och kissa så jag väckte Stefan så att han skulle få gå ut med henne. Det hjälpte inte och hon satt och gnällde likförbannat. Jag är jättekänslig när det gäller att sova och minsta ljud får mig att vända och vrida på mig. Som att det inte räckte med en gnällig hund så är det ett gäng snorungar med moppar som står och spelar kubb på parkeringen utanför solanderskolan, PÅ ASFALTEN!

Det slutade med att jag gick och la mig i vardagsrummet och Freja somnade brevid mig efter ett ha gnällt lite extra bara för att demonstrera. Gnället övergick till snarkningar eftersom hon låg i den konstigaste ställningen jag sett på länge och snarkningarna ackompanjerades av snorungarnas kubbspel.

Efter många om och men lyckades jag somna och vaknade vid halv tio av en överlycklig amstaff som skulle pussas precis i hela ansiktet. Det måste också nämnas att hon inte kissade inne på hela natten! Hon verkar ha blivit rumsren nu igen efter den lilla urinvägsinfektionen.

Förresten måste jag också säga att hon faktiskt haltar! I onsdags så sprang hon efter Julia in på toaletten och stod still där ett tag. När hon vände ut haltade hon ganska rejält i några sekunder och sen har hon gjort det lite då och då, endast korta korta stunder. Det har inte märkts många gånger men ändå!

Vad kan det vara för något? Kanske hon bara trampar konstigt och blir lite öm? För jag har klämt och känt på exakt hela hunden och hon visar ingen smärta vad jag än gör med henne! Jag kanske ska ta och lugna ner mig och inte tro att hon är sjuk stup i kvarten. Men nog tycker jag det är märkligt, för det syns rejält. även om det bara är en väldigt kort stund.