Nu har hela situationen med Freja börjat sjunka in och jag kan ta det lite mer lugnt. När vi hade kommit hem från veterinären i torsdags var jag helt förstörd och Freja var groggy och pep och ynklade sig hela tiden. Jag var på gränsen till tårar hela kvällen och daltade som tusan med henne. Jag tror att hon utnyttjade situationen litegrann faktiskt I ett par timmar låg jag med henne på golvet i vardagsrummet och tittade på tv. Efter ett tag flyttade vi upp i fotöljen och mitt i natten hade "bakfyllan" försvunnit och hon var piggare än någonsin. Så vi gick på prommenad i mörkret och hon fick springa lös och lattja hur mycket hon ville.

Igår försökte vi nå ortopeden men han hade inte tid att ta sin telefontid så vi är fortfarande lika ovetandes som förut. Däremot har vi letat på internet och hittat vad vi tror att det är baserat på vad veterinären sa åt oss. Men än så länge är det bara gissningar och ovisshet. Det är väldigt jobbigt att veta att hon ska opereras men inte veta hur det kommer gå till och vad som behövs efter operationen.

För säkerhetsskull får hon massor med äventyr nu varje dag innan operationen. Vi vet ju inte hur länge hon kommer ha ont och inte kunna gå efteråt. Jag är faktiskt lite sur för att dom inte kunde ge oss mer information när vi var hos veterinären. Kunde inte hon svara kunde hon i alla fall försökt få svar på våra frågor. Speciellt när allt ska ske så snabbt.

Usch. Jag hatar denna ovisshet men vi håller tummarna för att det ska bli bra. Något annat finns inte i våran värld!


Freja är så trött precis då vi kommit hem från veterinären. Hon rymde ut på baksidan
där vi hittade henne sittandes såhär


Idag var vi vid miljögården och tittade på djuren. Freja skaffade sig en polare


Klart att fåret ska ha en puss också


Freja tittar på hönorna och tupparna, dom lät jättekonstigt och Freja funderade på
på vad det var för konstiga hundar