Idag har vi som sagt varit till veterinären och det är inte allt för goda nyheter jag kommer med.

Vi började med att väga henne och damen väger nu 23,7 kilo. Sedan fick vi berätta om hennes hälta och springa ett par varv i korridoren med henne. Efter det fick hon lite lugnande och somnade så sött på bordet. Vi fick ta fem bilder på frambenen och sedan kollade både veterinären och ortopeden på bilderna. Jag fick en dålig känsla i magen redan när hon kom in och sa att hon gett ortopeden bilderna för att han också skulle kunna kolla på dom. Var det inget på bilderna skulle han väl knappast behöva kolla på dom.

Några minuter av tortyr senare kom hon in och berättade att det var en förändring på vänster fram. Något mer förstod jag faktiskt inte. Om jag ska vara ärlig så tror jag inte att veterinären heller visste vad det var för något utan hon förmedlade bara var ortopeden sagt. Jag förstod i alla fall att det var ett ben som växt lite för mycket som tröck och skavde så att det blivit lite pålagringar. Men imorgon har ortopeden telefontid och då ska jag vara den första som ringer. Det kan ni ge er fan på.

Den enda chansen Freja har är operation och vi har fått en tid nästa vecka på tisdag. Jag vet ingenting om operationen eller hur stor chans det är att hon blir bra igen. Jag fick inte reda på något.

Nu känner jag mig bara helt jävla tom. Ingenting blir någonsin som jag tänkt mig och alltid ska det vara något som jävlas. Jag hoppas bara Freja blir bra. Hon MÅSTE bli bra. Hon är ju våran lilla bebis..