Nu har jag pratat med veterinären och jag antar att ni är lite nyfikna på vad dom sa. Jag skulle då ha varit det i alla fall!

Jag ringde som sagt till djursjukhuset i gammelstad för att få lite råd från en annan klinik eftersom det inte kändes som att dom lyssnade på oss i Öjebyn. Dessutom är jag mycket bättre på att prata och göra min vilja klar än Stefan är Så jag ringde, och ringde, och ringde, och ringde. I två timmar. Men sköterskan var inte där så jag fick aldrig något svar. När vi äntligen fick svar och jag fick berätta hur jag upplevde det och att vi var väldigt oroliga för att det skulle vara nått allvarligt tyckte sköterskan att vi skulle boka en tid så att dom fick dubbelkolla henne. Så jag bokade en tid i gammelstad på torsdag nästa vecka klockan 13.00. Hoppas nu att dom kan fastställa vad det är!

Även om dom "dissade" oss på öjebyns djursjukhus tror jag inte att jag hade nöjt mig med något annat än att få en tid. Jag hade nog ringt från djursjukhus till djursjukhus ända till jag fick prata med någon som tyckte att vi skulle komma in och kolla henne. Men nog känns det lite olustigt när man ringer och är jätteorolig eftersom vi tyckt hon ömmat i en led och får som svar att vi ska ge henne ÄNNU MER rimadyl fast än vi redan fått ut två recept som vi gett henne i omgångar. Det har ju inte märkts någon skillnad från då hon ätit smärtstillande och då hon inte ätit det. Dessutom känns det jättetråkigt att behöva hålla en valp, som helst av allt bara vill leka och springa hela dagarna, lugn. Hon får ju aldrig vara valp om vi ska hålla henne i koppel hela tiden!
Men jag måste medge att vi fuskat big time när det gäller koppelvilan. I början skötte vi oss men nu får hon vara lös och leka hur mycket hon vill. Kalla oss oansvariga om ni vill men det skär i hjärtat att se henne sitta och ha tråkigt medan alla andra får busa. Lite spring och lek skadar nog inte om man håller det på en lagom nivå (vilket vi naturligtvis gör). Och det har aldrig blivit värre heller! Hade vi sett att det blivit det hade det fått skära hur mycket det ville,

Nu kan jag knappt vänta tills det blir torsdag! Det är skrämmande men samtidigt nödvändigt. Jag hoppas verkligen att dom får reda på vad det är för fel med hennes ben nu och att dom kan göra något åt det.