Nu har vi tagit oss hem från Luleå för att lillan ska få vila ut ordentligt. Om det hade varit för två veckor sedan och vi hade velat att hon skulle vara lite mer aktiv skulle hon definitivt ha tyckt att vi var världens bästa mamma och pappa som låter henne vila. Men nu, när vi vill att hon ska vila, har hon helt plötsligt förvandlats till ett energimonster som måste få springa och leka även fast hon är vääldigt vääldigt halt och det är det sista hon borde göra.

Vi har en ganska smart lösning för det hela. Den går ut på att en alltid sitter i soffan och underhåller henne eller bara håller henne sällskap. Så fort man ställer sig upp ska hon också följa med och titta vad vi gör och hon har helt glömt bort innebörden av ordet STANNA. Jag har fått riktiga super-öron och hör skillnad på olika ljud när hon krälar runt i soffan. Jag har flera gånger ropat stannaaaaaa från köket och när jag kollat till henne i vardagsrummet så ligger bakbenen rakt bak på soffan medan frambenen är nere på golvet. Ja, man blir galen på henne men jag måste medge att det är väldigt gulligt Men idag for jag på stan och köpte hem ett stort nytt ben (eftersom det vi hade inte dög för den fina damen) och hon låg i två timmar tuggade utan uppehåll. Det kommer nog gå många ben i det här huset de närmsta veckorna

Idag när jag stod i köket och pysslade blev hon plötsligt väldigt spontan och arbetsvillig och satt sig i utgångsposition och tittade på mig med bedjande ögon. Stackarn är så understimulerad att hon gör vad som helst för att få leka eller träna

Idag var det dags att ta av hennes morfinplåster, som förövringt lossnade var femte minut. Än så länge har vi inte märkt nån skillnad på henne. Men det kanske tar ett tag innan effekten försvinner? Det hade nog varit bättre om hon fick känna att hon hade ont. Hon är väldigt oförsiktig nu och vi vill inte gärna hålla på att ge henne lugnande. Veterinären sa att det kan vara ett alternativ om hon är för oförsiktig men då sitter jag hellre i soffan och håller i henne med tvång hela dagarna.

Men annars går det bra än så länge. Hon ligger mest ned hela dagarna och vi bär henne ut på gräset och in igen när vi rastar(upp för 2,5 trappa). Hon är väl ute 15 minuter om dagen om ens det. Det är så tråkigt för henne! Men är det vila så är det.

Hennes sår ser än så länge bra ut men nog tycker jag dom var lite slarviga när dom sydde. Det är ganska ojämt och "bulligt". Men det kanske är svårt att sy snyggt på benet där det inte är så mycket hud tillgodo? Det gör ju inte oss nått att det kommer bli ett fult ärr egentligen. Det kanske bara jag som är kinkig?

Nä nu blir det inget mer nattligt skrivande. Det är dags att gå och lägga sig!