Nu är jag tillbaka från Norge och istället för att göra en långdragen redogörelse för min vistelse där kan jag säga att jag lärt mig en sak, jag är inte gjort för att vara borta från Stefan och Freja mer än nödvändigt. Jag kommer förmodligen aldrig mer att jobba på större avstånd från dom än att jag kan pendla och definitivt aldrig mer i Norge. Men jag har lärt känna många fina människor och en del mindre fina och det förstnämnda var hur trevligt som helst!

Jag kommer alltså aldrig någonsin i hela mitt liv vara borta från Freja och Stefan igen. ALDRIG.

Nu är ni säkert lite nyfikna på hur det går med Freja och hennes stackars ben. Hela sommaren har Stefan varit och simmat med henne med stora framgångar. När jag kom hem var hon i princip fri från hältan. Man ser att hon har någon sorts avvikelse i rörelserna ibland men jämfört med för två och en halv månad sen är det helt otroligt. Den senaste veckan har hon däremot haltat lite mer än vanligt men det verkar gå tillbaka sig igen.

Frejas rädsla för att simma gick över efter lite träning. Eller.. Hennes vilja att bita efter vattnet som Stefan plaskade upp när han simmade överträffade hennes rädsla för att simma. Hon har fått feta muskler om man jämför med hennes svampiga kropp före sommaren men det har också medfört att hon har magrat av. Vi har ökat på fodret en del nu och jag ska prata med veterinären om hur vi ska göra om hon inte går upp igen. Hon är inte så mager att det är sjukligt men jag hade helst inte velat att man anar hennes revben och ryggkotor. Fast det är bättre det än att hon är för tjock och belastar benet. Men som sagt, jag hade helst velat att hon gick upp några hekto.

Nu när hon har blivit bättre och man kan börja gå längre promenade och kräva mer i träningen med henne är det dags för mig, hönsmamman nummer ett, att inse att min gulliga lilla "valp" som har såååååå ont inte är en gullig liten valp längre. Hon har fått komma undan med så mycket medan hon har varit sjuk och har nu utvecklats till en halvt ouppfostrad liten rackare! Bland annat stressar hon upp sig otroligt mycket när hon blir glad och det måste vi göra något åt. Jag har redan börjat men det hjälper som inte när alla andra uppmuntrar henne ( JA ALICE OCH STEFAN, JAG TÄNKER PÅ ER!):P

Vi har en liten lista med grejer som vi måste påminna henne om. Ja jag säger påminna för hon vet mycket riktigt vad som gäller, hon har bara lärt sig att hon kommer undan ibland då mamma är ledsen och tycker synd om henne. Jag måste sluta vara så fjesig! För Frejas bästa.


Freja ääälskar att vara på stranden och strosa.


Igår var vi på promenad och då stötte vi på en katt! Mycket upprörande var det!