Idag vände allt. Ingenting känns bra längre och jag känner mig som en usel hundförare. Vi var på bruks en sväng för att kolla Freja och man kan väl säga att jag inte fick höra det jag ville. Verkligheten gör ont! Nu finns det två alternativ. Antingen bryter jag ihop, ger upp och låter allt vara som det varit hittills. Eller så tar jag det här som något positivt och använder det till vår fördel för att ändra mig och Freja. Jag blir så jävla sur på mig själv att jag tar allt så hårt, att hela min dag har gått åt till ältande, oroande och ångest. Nya tag imorgon!