Idag var vi som sagt på kurs och jag var JÄTTE nervös innan. Det fanns inget stopp på mina katastroftankar och Freja kände direkt att någonting var på gång. Vi hade blivit tillsagda att komma dit en halvtimma i förväg för att i lugn och ro kolla in lokalen och hinna lugna ned oss innan folk och hundar började droppa in.

Alla i gruppen visste om att Freja (läs: Jag) har problem och det hjälpte mig att slappna av en hel del. Då vi är ute på promenad så blir både jag och Freja blockerad då jag alltid förväntar mig den värsta reaktionen från ägare till hundar som hon slänger sig mot eller skäller åt.

Vår uppgift idag var rätt och slätt att sitta på sidan och käka köttbullar. Istället för att belöna då Freja kollar bort från hundarna så (som jag brukade göra förut) så skulle jag belöna då hon tittade på dom. I början kändes det väldigt främmande för mig och jag tänkte hela tiden att jag förstärkte ett beteende som jag inte ville ha. Alltså att hon är spänd som en fjäder då hon kollar på andra hundar. Men efter bara ett kort tag så märkte jag att både jag och Freja slappnade av, att titta på hundarna blev någonting positivt. Jag kan knappt vänta till att få fortsätta träna det här på promenaderna.

Ledaren för kursen är min nya uppfödare Maria och jag kan redan nu säga att jag kommer trivas jättebra med henne. Hon har ett väldigt självklart sätt med hundarna, det bara är så. Precis den inställningen och sinnestämningen vill jag också ha tillsammans med min hund. Hon tog över Freja och gjorde övningar i gruppen med henne och det var väldigt nyttigt för mig att se att Freja faktiskt kan. Jag blev så stolt då jag såg Freja gå sicksack mellan deltagarna tillsammans med Maria och faktiskt klara av det. Jag blev så stolt då jag märkte hennes energi bland andra hundar och framför allt, hennes förmåga att fokusera på mig då vi tränade lite lydnad på sidan av.

Men samtidigt så blir jag ledsen då jag ser vilken grym hund jag har och inser att det är jag som påverkar henne dåligt. Jag försöker verkligen skärpa till mig, inte tänka mig värsta tänkbara senario och ta saken som den kommer. Jag vill tro att det är jag som hjälpt henne att få den fina grund jag tycker att hon har, den positiva inställningen till träning och hennes fokus trots ny miljö med andra hundar.

Det är jättejobbigt, men vi ska klara det. Det har jag gett mig fan på. Och med uppfödaren bakom mig så känns allting mycket lättare. Jag behöver en knuff, någon som talar om för mig att det inte är så jävligt som jag tror. Guld värt!

Nu är det en väldigt trött dam som ligger här brevid mig och sover. Jag ska nog göra henne sällskap!