Tidigare i veckan, i Onsdags för att vara noggrann så var andra kurstillfället. Jag upplevde att Freja skötte sig mycket dåligare medan kursdeltagarna och uppfödaren tyckte tvärt om. Jag var så arg, uppgiven, sur och irriterad då kursen var slut. Allt kändes bara fel och jag pallar inte att behöva vara arg hela jäkla tiden. Det räcker inte med att vara lugn och bestämd.

Jag började kursen för att jag ville utveckla min och Frejas lydnad. Få nya ideer om hur jag kan ta mig vidare i moment som vi fastnat i, typ alla för att vara exakt. Vi tar oss till en punkt men sen inte längre. Jag vet inte riktigt varför det är så, det kanske är lättast att bara ligga och drilla på samma saker hela tiden. Men den här kursen kräver lite att hundarna ska kunna vara lösa och det kan inte Freja. Inte bland andra hundar iaf. I Onsdags fokuserades det mycket på rutan och det har jag aldrig kört med Freja. Jag blev så sugen att pröva, men det gick inte. Även om jag har henne i lina så kan hon rusa på någon som sitter på sidan och det vill jag inte heller riskera. Så jag gör mest samma saker hela tiden. Fotgående, läggande och fjärr. Ungefär samma som vi gör hemma med andra ord. Jag har fått jättemånga bra och användbara tips, både i de moment vi kört och i de moment de andra kör. Men det känns så jävla frustrerande och tråkigt att inte kunna testa det själv och få respons på hur jag gör.

Ja det är bara hålla tummarna på att hon sköter sig ordentligt på torsdag och att jag inte lämnar kursen med samma uppgivenhet. Man glömmer liksom bort alla framsteg man gjort när det blir sådär.