Igår var vi och hämtade våran lilla flicka. Jag hade förväntat mig det värsta med hoppande på tre ben, bakåtstrukna öron och ett fett äckligt sår.

Det sistnämna fick vi åtminstone! Dom har lagt snittet bakom det förra snittet så man ser det inte lika bra men det märks mer än väl på andra sätt, jag kommer till det snart.

När djursjukvårdaren hämtade Freja så satt vi oss på en bänk så att Freja inte skulle se oss när dom kom i korridoren och bli alldeles för uppspelt. Vi hörde på långt håll när hon var påväg med Freja för det slirades på golvet och flåsades som bara den! När hon såg oss blev hon ännu värre och jag satt mig ned på knä för att hon inte skulle hoppa och ha sig. Det dröjde inte länge innan jag märkte att det var massa bloddroppar på golvet och djursjukvårdaren lugnade mig med att det bara berodde på att hon var så uppspelt och det hade slitits lite i stygnen.

När hon lugnat ned sig något så gick vi till bilen och åkte hem. Hemma fick hon sig ett ben att snaska på så hon skulle ligga still och tro det eller ej, men hon tuggade upp sin tuggring som hon stenvägrat att tugga på i flera månader! Hur som helst så märkte vi att det fortfarande blödde av såret och tillslut var det tamef*n blod i hela lägenheten. Det har fortsatt att blöda mer eller mindre hela tiden sen vi kom hem från veterinären. Veterinären sa att det kunde blöda och vara ganska pluffsigt i såret men att det aldrig slutar?

Hon verkar inte ha särskilt ont än heller. Hon har ett morfinplåster som dom plaserat på ryggen istället för på sidan som förra gången. Mycket behändigare! Förra gången lossnade plåstret titt som tätt och vi lyckades inte få det att sitta ordentligt på något sätt. Men den här gången så sitter det ordentligt och hon når det inte även fast hon inte har någon krage på sig. Hon är självklart hängigare och ganska trött av sig eller "moffad" som min kära syster kallar henne medan hon pekat och skrattar lite halvondskefullt. Haha.

Vi har fått en ny tid på rehab redan om ca 2 veckor då såret läkt ihop så det verkar inte vara så farligt som vi trodde. Jag hade gärna velat fråga mer om artrosen hon redan har i leden och om den är lika omfattande som jag antagit att den är eftersom steloperation övervägdes. Men vi får ta det med honom när vi träffar han nästa gång helt enkelt.

Så nu ska vi bara vila upp oss och ta det lugnt i 2 veckor! Hoppas det nu läker fort och inte tjorvar något mer.