Vi har som inte pratat så mycket om den kommande operationen. Vi skulle ju egentligen ha fått ett svar på vad som skulle hända redan före jul. Men eftersom vi fick vänta så länge med svaret så kändes det lättare att bara låta det vara och låtsas som ingenting.

Nu när vi fått veta att hon ska göra en operation (inte något av de ingreppen han nämnde som alternativ när han gissade vad specialisten skulle föreslå) och det var en mycket mindre operation som vi inte alls förväntat oss har vi blivit lite fundersamma. Dessutom är inte operationer gratis. Trots dubbelveterinärvårdsförsäkring så kostar det många många tusenlappar med operationer, tusentals återbesök och rehabilitering. Om inte den här operationen funkar vet jag inte om vi lyckas skrapa ihop pengar till en till, större operation i strömsholm. Dessutom vet jag inte om det är rätt att utsätta henne för det här heller. Vi märker ju att hon är understimulerad och bara vill vara hund. Våran uppgift är hela tiden att hålla henne så lugn som möjligt och det är inte det enklaste ska jag säga.

Det sista jag vill är att det ska få ett dåligt slut. Att vi ska behöva ta bort våran lilla stumpa. Men ibland så undrar jag faktiskt om inte det hade varit det bästa för henne? Jag ångrar mig direkt då jag tänkt tanken. Hon mår faktiskt bra trots allt detta och jag vet att jag skulle ångra mig bittert om vi inte ens försökte.

Nä nu mår vi inte bra alls här hemma. Freja har kommit att bli så speciell för oss alla. Hon är hela min familjs bortskämda lilla "barn" och jag kan knappt minnas hur det var innan hon kom hem till oss. Hon har gjort mig, Stefan och hela min familj så mycket lyckligare och jag kan inte ens tänka mig att hon skulle försvinna redan.

Nä usch vad deppigt inlägg! Men jag kände att jag var tvungen att skriva av mig. Ni får veta mer om operationen och vad dom tänker göra när vi har varit och lämnat Freja där på Torsdag. Jag vet knappt själv vad som ska göras och varför. Jag är väldigt förvirrad!