Det är menyn på vänstra sidan som lägger sig mitt i inlägget! Helt skumt. Men jag orkar verkligen inte hålla på och tjorva mer nu på ett tag. Så ni får stå ut tills jag tar mig tid att leta runt vad det kan vara som inte stämmer:)

---

Igår skulle ju Freja opereras men så blev det inte! Vi åkte dit klockan 8 och veterinären berättade att det kommit in flera akutfall under natten och morgonen. Så vi kunde lämna henne där om vi ville men han kunde inte garantera att hon skulle opereras under dagen. Dessutm ville dom ha kvar henne en natt efter operationen. Så vi valde att ta hem henne och komma tillbaka idag igen!

Så imorse steg vi upp och pallrade oss iväg en än gång. Den här gången blev vi som tur var INTE hemskickade:P Freja bajsvägrade under morgonen och blev helt tokig när vi kom till veterinären. Det luktar ju så jä*la gott där! Det fanns också en jättefin skylt med en hund på som var oootroligt intressant. Vi fick komma in i ett rum ganska snabbt som tur var och då lugnade hon ned sig ända tills veterinären kom.

En normal hund som är där så ofta som Freja skulle avsky veterinären. Freja däremot är alldeles för trög för att göra det. Hon blir överlycklig när han kommer in och sätter sig ned för att råstirra ut honom ända tills hon får en godis. Dessutom tittade hon inte ens efter oss när han gick iväg med henne! Jäkla hund, vem som helst skulle ju kunna sno henne och hon skulle bara trippa med, glad i hågen, och tro att allt var frid och fröjd:P

Igår när vi kom till veterinären så satt det en tant med en antingen väldigt gammal och tjock pointer eller en pointerblandning. När dom ropade upp hundens namn så började tanten gå och hunden satte alla fyra tassar i backen, lutade sig tillbaka och stenvägrade att gå! Det slutade med att sköterska fick putta på där bak medan tanten drog där fram.

Ett tag efter ropade dom upp Freja. Hon slirade över golvet och glömde helt bort att gå fint i kopplet. Hon hade vääldigt bråttom in till rummet och viftade på svansen precis som att det var det roligaste hon hade varit med om. Dessutom så tog hon förgivet att vi skulle in till röntgenrummet och var påväg att svänga in där. Herre gud, HON HATAR RÖNTGEN! Men med tanke på hur ofta vi är där är det nog tur att hon är så positiv och glad:)

Så idag fick vi äntligen ställa våra frågor till veterinären. Vi tog inte med oss lappen som vi skrivit men jag tyckte vi fick svar nog ändå. Frågorna dök upp allt eftersom han berättade hur operationen skulle gå till.

Vi trodde från början att Freja skulle behöva stelopereras eller amputeras (ja jag vet att det låter makabert) men efter att veterinären pratat med olika experter inom ämnet tyckte han att vi inte behövde vidta riktigt så drastiska åtgärder i första taget.

Förra operationen kapade dom av en bit av (ulna) eftersom det hade vuxit för mycket. Det var meningen att benet då skulle sjunka ned och att ledytan skulle bli jämn. Självklart så var det också meningen att det skulle växa nytt ben där han kapat bort efter att benet sjunkit en bit. Men så är inte fallet! För de flesta hundar som får en komplikation efter den här sortens operation går benläkningen alldeles för snabbt och man måste gå in och såga bort en bit igen eftersom benet inte hunnit sjunka nog mycket. På Freja är det precis tvärt om. Benet har inte läkt ihop alls. Det finns benbildning runt stumparna så kroppen har försökt att läka det fast inte lyckats. Det mest troliga alternativet till att det inte har läkt är mikrorörelser i benet och därför ska dom nu antingen sätta in ett stift i benet eller lägga en platta som dom borrar fast så att benet är stilla och läker ihop som det ska.

Anledningen att dom inte gjorde såhär från början är att detta påskyndar läkningen. Och som jag skrev tidigare är inte det önskvärt alls eftersom det kan läka alldeles för fort ändå.

Det känns fortfarande inte helt säkert med den här operationen och jag är skeptisk som tusan. Som jag förstod det från början så skulle hon få stelopereras för att det hade blivit artros i leden som skulle ställa till problem. Men nu låter det inte alls så och visst är det ju bra. Men jag har ändå en liten oroskänsla och det känns inte som att det kommer räcka med det här. Vi får helt enkelt hoppas att det fungerar och läker som det ska nu så att vi kan leva lyckliga i alla våra dagar. Haha.

Så nu väntar vi till i eftermiddag då veterinären ska ringa och berätta hur det gick. När vi träffar honom imorgon då vi ska hämta henne ska jag försöka ställa mer frågor. Men allvarligt talat så är huvudet tomt just nu och även fast jag inte känner mig säker och inte fattar någonting så vet jag inte vad jag ska fråga.

Är det någon som kan hjälpa mig? Skriv frågor så kan jag ställa dom och sen svara på dom när jag pratat med honom!