7 Maj 2009
2010-01-15 kl. 20:41:49 | Inlägg från gamla bloggen

Nu när urinvägsinfektionen äntligen börjat släppa och jag kan börja slappna av så märker jag att Freja haltar. Det är inte mycket och jag har inte kunnat avgöra vilket ben det är, men en av frambenen är det i alla fall. Eftersom haltningen är så svag så är det svårt att se vilket ben det är på tycker jag, jag har krånglat ihop det där på djursjukvården

Jag börjar självklart direkt spåra ur och blir jätteorolig. Jag har en förmåga att bli det ganska ofta. Det är säkert bara något som hon fått när hon busat med någon hund. Därför blir det inget busande nu på ett tag tills jag ser att haltningen är helt borta.

Dessutom är hon sjukt lat! Vi har börjat få knuffa henne till dörren när vi ska ut! Tar vi inte på henne halsbandet stenvägrar hon att gå Jag undrar om det är obehagligt för henne att gå i trappen? Har hon ont? Eller är hon helt enkelt bara lat? För hon gillar ju faktiskt att vara ute, det är bara i början det är väldigt segt. Varför är det såhär egentligen, hon är ett mysterium för mig ibland.

Idag har Linda varit hundvakt åt Freja medan jag och Stefan for till stan och storhandlade. Det hade gått hur bra som helst och Freja hade som vanligt somnat i knät och legat och sovit mestadels av tiden. Hon är så behändig på det sättet. Tack Linda för hundvakten

Vi har också hunnit med att köra ligg både inne och ute idag. Hon börjar bli riktigt vass på det där men man måste fortfarande visa med handen. Vi har också börjat med fotpositioner på riktigt för någon dag sen och det går utmärkt. Jag vill inte börja med mer innan allt det andra sitter, det kanske blir för mycket för hennes lilla huvud att ta in. Men jag har blivit uppriktigt sugen på att lägga ett spår åt henne bara för att se om hon är så duktig som jag misstänker att hon är Hon är väldigt aktiv med sin nos ute på promenader så jag hoppas att hon är det i spåret också

Förresten har jag äntligen lyckats övertala Stefan att Freja ska få vara i soffan. Jag tycker att det är så mysigt att kunna ligga brevid dom och hennes bädd är inte särskilt bekväm för mig Idag bad han henne helt plötsligt hoppa upp och jag tappade hakan! Äntligen skrek både jag och Freja

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback