Nu kanske det är dags att ge er den där uppdateringen om vad vi har haft för oss på senaste tiden!

Det har hänt ganska mycket när det gäller Freja och hennes hälta. Sen senaste operationen har hon blivit väldigt känslig i benet. Vi har därför knappt vågat gå ut med henne och jag tänker bara: Ska det alltid vara såhär?

Efter första operationen så gick det iaf framåt. Vi kunde gå ut på promenader utan att hon började halta mer. Det blev snarare bättre när man höll henne i rörelse. Nu kan vi knappt gå ut i 10 minuter på en långsam promenad utan att hon hoppar på tre ben hela nästa dag. Och det verkar inte bli bättre heller! Varje morgon när smärtstillandet släppt och hon är lite stel i benet hoppar hon på tre ben. På eftermiddagen är det oftast "den vanliga hältan" men vi vågar ändå inte gå ut med henne eftersom hon bara får betala för det dagen efter.

Men för någon dag sen så bestämde vi att vi skulle börja gå ut med henne på en 10 minuters promenad varje dag. Igår var hon ute på baksidan med mig och skottade och skötte sig utmärkt, helt plötsligt tog hon ett skutt rakt ut i djupsnön och fastnade! Det var verkligen en oslagbar syn och jag kunde knappt sluta skratta. Men efter hennes hopp i djupsnön så vågade jag inte chansa på att ta en promenad med henne. Hon fick vara ute på baksidan och snusa runt istället.

Hur ska hon kunna börja rehab när det är såhär? Och varför har hon helt plötsligt blivit så känslig? Är det leden som börjat spöka nu?

Dessutom har jag börjat bli lite fundersam på varför inte benet har läkt. En vanlig fraktur tar ca 6 veckor att läka sa veterinären. Han räknade med att Frejas ben skulle läka efter ungefär samma tid eftersom hon var så ung. Nu har det gått ca 6 MÅNADER och glepan i benet har fortfarande inte läkt ihop helt. Vad är det för fel? Varför läker inte hennes ben? Vi har knappt fått svar på den där frågan faktiskt. Jag blir så himla snurrig i huvudet av allt som är fel just nu.

Men trots allt krångel med Frejas ben så är Freja hur glad som helst! Särskilt nu när hon kan träffa "mommo och moffa" vaaaarje dag. Hon blir lätt rastlös när hon är med bara mig och Stefan. Då sätter pipandet igång kan jag lova! Det märks att hon är van att man är många runt omkring henne, hon är en äkta familjehund. Så för att bota denna rastlöshet har vi börjat träna lite smått igen. Lite lydnadsmoment, godissök och småtricks som är stillsamma. Hon skiner verkligen upp när vi tränar. Det märks att hon inte har tränat så mycket på ett tag för hon har gasen i botten hela tiden och så fort godiset kommer fram så verkligen slänger hon sig in i utgångsposition:P

Och äntligen har snön börjat tina lite smått! Det är bara typiskt att det blir så halkigt, jag kommer ju inte våga gå ut med Freja alls. Jag får helt enkelt lära henne att gå på toaletten :P

Bilder kommer nog senare idag om jag hittar den förbaskade kabeln. Annars får jag ta och fota några bilder med systemkameran så vi får lite bilder iaf:)