I helgen har Freja varit hemma med min pappa och min yngsta lillasyster medan vi var på jokkmokksmarknaden. När vi kom hem igår hoppade Freja på tre ben eftersom syrran hade släppt ut henne och busat med henne i djupsnön. Jag skrek och grät hela kvällen och kände mig som världens värsta hundmamma. Freja hade så himla ont och gnällde och tjöt såfort hon gick någonstans. Det gjorde jätteont i hjärtat att höra det och man känner sig så maktlös.

Julia (syrran) blev jätteförskräckt och har mått väldigt dåligt för att Freja har gjort illa sig. Igår var jag så upprörd att jag inte kunde prata med henne eller med någon annan heller för den delen. Så idag har vi pratat om varför man inte får göra sådär och vad som kan hända om hon får ont i benet och blir ännu mer skadad. Efter att vi pratat ett tag så fick hon tårar i ögonen och lovade att ALDRIG mer leka med Freja för att hon inte ville att hon skulle avlivas! Hon är ju inte så gammal än och förstår inte riktigt allvaret med det här. För Freja är ju pigg och VILL ju leka, så då är det väl inget problem tycker Julia.

Vi fick en akuttid idag hos veterinären på morgonen och for in och tog en bild. Vi fick några bättre smärtstillande och antiinflammatoriskt och det verkar ha hjälpt en massa. Freja kan slappna av och har inte lika ont som igår på kvällen och natten. Hon har mest sovit hela dagen och det är väl en blandning mellan tabletterna och smärtan. Det är strikt vila i 10 dagar och sen återbesök. Jag överväger att ta med mig Julia till veterinären men då kanske dom skuldbelägger henne ännu mera så jag vet inte hur bra ide det egentligen är. Hon har redan fått så mycket skäll och det känns onödigt att dra upp det igen om 10 dagar. Vi får helt enkelt se.