Igår var vi på åtebesök hos veterinären och jag var jättenervös för hur det skulle se ut på bilderna. Den här gången sederade dom Freja eftersom hon har laddat batterierna ett tag nu och det blir så svårt att få ordentliga bilder då. Först ville hon inte alls somna men tillslut så somnade hon i mitt knä på golvet. Om jag var hund hade inte jag velat få en spruta, bli helt yr i huvudet och inte förstå varför utan att ha någon att lägga mig hos och trycka mig mot när det blir för obehagligt. (Ja jag vet, jag förmänskligar Freja fast jag själv predikar om att man inte ska göra så. Men.. man kan väl ändra sig;P)

Efter en massa väntande så fick vi äntligen ta en bild. Det såg bra ut och Lars tog sig tid att visa mig och Stefan vad han oroat sig förut, pekade och förklarade. Det uppskattade jag väldigt mycket! Dom har så mycket att göra och ändå är han inte stressad utan tar sin tid och svarar på våra "dumma" frågor. Själva glepan i benet som inte har läkt efter första operationen har börjat läka ordentligt. Om det fortsätter i den här takten till nästa gång vi ska dit på återbesök så behöver dom inte gå in och operera en gång till. Så håll nu tummar och tassar för att vi slipper det!

Idag kom en av mina gamla klasskompisar från grans hit och hälsade på för första gången på hur länge som helst. Precis när vi hämtat Freja och tills skolan slutade i Juni så umgicks vi väldigt mycket och det finns inte ord att förklara hur glad Freja blev att se henne! Hon blev helt skogstokig och man såg inte en hund utan bara en suddig viftande sak som for runt på golvet runt Linda. Haha, det är så roligt att se:)