Bara för att jag skrev att Freja höll på att bli bättre i benet så blir hon givetvis sämre, synbart utan anledning. Hon har inte ansträngt sig alls idag eftersom vi ganska tidigt märkte att hon hoppade till på tre ben ibland. USCH VAD JAG ÄR LESS!

Så vi har vilat idag. Freja vilade verkligen.. Jättemycket:P


Freja låg och tittade på mig upp och ned i soffan medan Stefan klia magen:)


HAHA Hon är vacker inombors iaf:D

Igår var vi ut och lekte i lekparken med Julia. Freja fick följa med och jag tänkte passa på att ta lite fina bilder på henne i solen. Lättare sagt än gjort kan jag tala om! När Julia är med är Freja så upp i varv att det inte går att få henne sitta stilla så efter ett tag var jag tvungen att gå in med Freja. Hoppas att hon blir bra snart så man kan motionera henne som vanligt. Hon blir bara mer och mer omöjlig att ha att göra med.

För ett par dagar sen skulle jag följa med Julia till skolan för att möta mamma. Det tar ungefär 20 minuter att gå fram och tillbaka så jag chansade och tog med Freja på promenaden. Vi hade redan varit ut på en 10 minuterspromenad samma dag så jag var lite osäker på om jag skulle ta med henne eller inte. Hon verkade bli lite trött i benen efter ca 15 minuter så det var aningens för långt. Men hennes hälta blev inte värre dagen efter! Det är framsteg:D

När jag är ute med henne måste jag hela tiden tänka på att gå sakta sakta. Jag vill gärna halvspringa när jag är ute på promenad men det är absolut förbjudet:P Så flera gånger var jag tvungen att sakta ned eftersom jag hela tiden går liiite snabbare.

Och för ett par dagar sen bestämde jag mig hux flux för att anmäla mitt intresse för att B-figurera på bruks. Hur dum är inte jag? Jag stressar jättelätt upp när det handlar om sådana saker och tror hela tiden att jag ska göra fel. Idag frågade dom efter mitt telefonnummer och jag fick lite lätt panik för att vara ärlig. Dessutom har jag haft ont i magen sen jag svarade på mailet. Vilken tönt jag är egentligen. Jag har gett mig fan på att ställa upp åtminstone en gång och om det känns obehagligt efter den gången så kanske det inte är något för mig?

På Tisdag ska vi på återbesök till veterinären! Håll tummarna för att det inte ska behövas en till operation.


Julia och Freja i snön:)


Freja vill sååå gärna gå till Julia!


Varför gömmer hon sig?!


Jag vill också!


Freja leker plogbil

Idag har Freja varit så himla rastlös och haft det jättetråkigt. Hon har gått runt och pipit för minsta lilla. Hon har stått och pipit, legat och pipit, suttit och pipit, sprungit och pipit. You namne it!

Jag försökte att gömma godis som hon fick leta i ett tappert försök att få henne lite trött åtminstone. Hon tyckte att det var jätteroligt och har blivit riktigt bra på det! Efter ett tag satt hon sig vid dörren och ville ut på baksidan även fast hon hade varit ut nyligt. Jag höll på att vika tvätt så jag flyttade ut grejerna på soffan i vardagsrummet och klädde på Freja. Sen kastade jag ut godis över hela baksidan som hon fick snusa rätt på samtidigt som jag kunde stå och vika tvätt och hålla koll på henne genom fönstret. Hon var jätteduktig och stolt kan jag tala om! Så fort jag berömde henne gick svansen i 190! Efter ett tag blev hon rätt less och började ställa sig mot staketet för att spana på ungarna som lekte i lekparken en bit bort och blev uppspelt. Så då fick hon komma in och vila ett tag istället.

Det börjar bli jättejobbigt att ha henne still hela tiden. Jag hoppas verkligen att det blir bättre snart! Det är verkligen inte kul att gå ut med en understimulerad, tokig amstaff.


Tigg hunden! Hennes ögon ser jätteroliga ut:P


Freja är en cooling.


Spanar ut genom fönstret.


Bus med hennes favoritkompis Jiddra

Stefan var ut och skottade på baksidan och solen hade just tittat fram igen! Dessutom ville Freja så gärna hjälpa till att skotta så det fick hon:)


Kontrollerar så att Stefan tar nog mycket snö








Nähä du unga dam! Inte springa!


Va!? Vadå?! Jag? Springa? Jag var ju påväg till dig heeeela tiden ju!:P


SNYGGING!

Och tillslut vart hon så uppvarvad så då fick hon ligga och titta ut genom altandörren och sura lite:P Men så går det när man är för vild!

Nu kanske det är dags att ge er den där uppdateringen om vad vi har haft för oss på senaste tiden!

Det har hänt ganska mycket när det gäller Freja och hennes hälta. Sen senaste operationen har hon blivit väldigt känslig i benet. Vi har därför knappt vågat gå ut med henne och jag tänker bara: Ska det alltid vara såhär?

Efter första operationen så gick det iaf framåt. Vi kunde gå ut på promenader utan att hon började halta mer. Det blev snarare bättre när man höll henne i rörelse. Nu kan vi knappt gå ut i 10 minuter på en långsam promenad utan att hon hoppar på tre ben hela nästa dag. Och det verkar inte bli bättre heller! Varje morgon när smärtstillandet släppt och hon är lite stel i benet hoppar hon på tre ben. På eftermiddagen är det oftast "den vanliga hältan" men vi vågar ändå inte gå ut med henne eftersom hon bara får betala för det dagen efter.

Men för någon dag sen så bestämde vi att vi skulle börja gå ut med henne på en 10 minuters promenad varje dag. Igår var hon ute på baksidan med mig och skottade och skötte sig utmärkt, helt plötsligt tog hon ett skutt rakt ut i djupsnön och fastnade! Det var verkligen en oslagbar syn och jag kunde knappt sluta skratta. Men efter hennes hopp i djupsnön så vågade jag inte chansa på att ta en promenad med henne. Hon fick vara ute på baksidan och snusa runt istället.

Hur ska hon kunna börja rehab när det är såhär? Och varför har hon helt plötsligt blivit så känslig? Är det leden som börjat spöka nu?

Dessutom har jag börjat bli lite fundersam på varför inte benet har läkt. En vanlig fraktur tar ca 6 veckor att läka sa veterinären. Han räknade med att Frejas ben skulle läka efter ungefär samma tid eftersom hon var så ung. Nu har det gått ca 6 MÅNADER och glepan i benet har fortfarande inte läkt ihop helt. Vad är det för fel? Varför läker inte hennes ben? Vi har knappt fått svar på den där frågan faktiskt. Jag blir så himla snurrig i huvudet av allt som är fel just nu.

Men trots allt krångel med Frejas ben så är Freja hur glad som helst! Särskilt nu när hon kan träffa "mommo och moffa" vaaaarje dag. Hon blir lätt rastlös när hon är med bara mig och Stefan. Då sätter pipandet igång kan jag lova! Det märks att hon är van att man är många runt omkring henne, hon är en äkta familjehund. Så för att bota denna rastlöshet har vi börjat träna lite smått igen. Lite lydnadsmoment, godissök och småtricks som är stillsamma. Hon skiner verkligen upp när vi tränar. Det märks att hon inte har tränat så mycket på ett tag för hon har gasen i botten hela tiden och så fort godiset kommer fram så verkligen slänger hon sig in i utgångsposition:P

Och äntligen har snön börjat tina lite smått! Det är bara typiskt att det blir så halkigt, jag kommer ju inte våga gå ut med Freja alls. Jag får helt enkelt lära henne att gå på toaletten :P

Bilder kommer nog senare idag om jag hittar den förbaskade kabeln. Annars får jag ta och fota några bilder med systemkameran så vi får lite bilder iaf:)

Sådär ja. Jag blev helt plötsligt väldigt designsugen en dag, ändrade stilmall och tänkte börja om från början. Det var väldigt dumt gjort eftersom jag visste att jag inte skulle ha tid att sitta vid datorn så mycket nu när flytten var. Men jag och mina infall. Haha. Hur som helst så tog jag och började greja lite igårkväll och gjorde en design som jag förmodligen kommer ändra igen. Men då låser jag inte bloggen, jag ändrar lite i taget allteftersom jag har tid och lust.

På ett tag kommer ett inlägg om Frejas senaste hyss, såfort jag har hittat kabeln till digitalkameran så jag kan lägga upp lite bilder.

Igår var vi på åtebesök hos veterinären och jag var jättenervös för hur det skulle se ut på bilderna. Den här gången sederade dom Freja eftersom hon har laddat batterierna ett tag nu och det blir så svårt att få ordentliga bilder då. Först ville hon inte alls somna men tillslut så somnade hon i mitt knä på golvet. Om jag var hund hade inte jag velat få en spruta, bli helt yr i huvudet och inte förstå varför utan att ha någon att lägga mig hos och trycka mig mot när det blir för obehagligt. (Ja jag vet, jag förmänskligar Freja fast jag själv predikar om att man inte ska göra så. Men.. man kan väl ändra sig;P)

Efter en massa väntande så fick vi äntligen ta en bild. Det såg bra ut och Lars tog sig tid att visa mig och Stefan vad han oroat sig förut, pekade och förklarade. Det uppskattade jag väldigt mycket! Dom har så mycket att göra och ändå är han inte stressad utan tar sin tid och svarar på våra "dumma" frågor. Själva glepan i benet som inte har läkt efter första operationen har börjat läka ordentligt. Om det fortsätter i den här takten till nästa gång vi ska dit på återbesök så behöver dom inte gå in och operera en gång till. Så håll nu tummar och tassar för att vi slipper det!

Idag kom en av mina gamla klasskompisar från grans hit och hälsade på för första gången på hur länge som helst. Precis när vi hämtat Freja och tills skolan slutade i Juni så umgicks vi väldigt mycket och det finns inte ord att förklara hur glad Freja blev att se henne! Hon blev helt skogstokig och man såg inte en hund utan bara en suddig viftande sak som for runt på golvet runt Linda. Haha, det är så roligt att se:)

Nu är det bara två dagar kvar tills vi ska på återbesök hos veterinären. Nu har Freja börjat stödja riktigt bra på benet och det är nästan samma hälta som hon hade innan sitt lilla ävenyr på baksidan med Julia. Hon får fortfarande samma smärtstillande, previcox, och det funkar mycket bra! Den veterinären vi besökte när vi var in akut sa att det läkemedlet var lindrigare mot kroppen än rimadyl är så jag ska fråga våran veterinär om vi ska fortsätta på det istället för rimadyl eftersom hon äter så ofta. 

Eftersom Freja har blivit så pass bra i benet har hon också blivit mycket piggare och vill gärna ut och springa och leka. Det får hon självklart inte och istället hoppar hon på min pappa "moffa" och härjar med honom. Det ser riktigt roligt ut när pappa ligger och sprattlar på golvet medan Freja skuttar runt och försöker hitta en lucka så hon kan ta sig en tugga av honom:P Hon har ganska mycket respekt för pappa så hon leker med honom med skräckblandad förtjusning, man vet ju aldrig om han biter tillbaka! Haha.

Resten av dagarna ligger hon mest och slöar i soffan med oss. Idag körde vi lite handikappträning, jag kämpar med apporten och har nu lämnat apportbocken helt tills hon blir mer mottaglig för att bära saker och komma tillbaka med dom till mig. Jag vill inte att vi ska bli osams om det och har inte riktigt hittat någon bra metod för henne än. Hon har inte så stort föremålsintresse, eller jo. Men bara om hon får bestämma själv. Vi har ju aldrig kunnat träna på allvar eftersom hon var så ung när hon blev halt och jag har inte tränat apport så mycket med henne alls. Så idag fick hennes kära herr nalle assistera oss. Hon var lite tveksam till att komma tillbaka med honom till mig men sen när hon förstod att jag skulle BYTA den mot lite karra så gick det rätt bra. Vi har också tränat att hålla i snusdosor i både plast och metall och det gick hur bra som helst! Skaftet på en hårborste fick hon också pröva att hålla i men då flög fan i henne och hon sprang iväg med förhoppningen att jag skulle springa efter henne:P

Nu när vi väl har börjat med att försöka bära saker så ska vi fortsätta träna på det. Det är ju stillsamt och nu har hon ju inte så ont i benet att hon måste vara blick stilla. Jag har lätt att bli väldigt passiv med hennes träning då hon har det dåligt i benet, jag är nog lite för överbeskyddande. De sakerna som hon inte måste använda benen till kan man ju faktiskt träna på. Linförigheten har vi lagt på hyllan totalt eftersom hon haltar och lätt vill luta sig inåt för att avlasta sitt onda ben, efter att lutningen börjat har det bara vridits mer och mer så det får nog vänta. Vi har inte bråttom någonstans:)

Jag har ju tidigare berättat att Freja har börjat titta på TV sen hon blev dålig i benet. Hon ligger ju mycket på soffan och det är ju så roliga ljud på tvn! Hon uppfattar också bilden och favoritprogrammen är såklart alla hundprogram som är på tv. Men har man favoriter så brukar man ju också ha program som är mindre populära. Freja gillar absolut inte mörkhyade på tv, hon gillar inte tele2 fåren, speciellt inte när han blir sprättad med en gummisnott och ylar som en stucken gris (eller ett sprättat får haha). 3-reklamen om jack som går just nu är inte heller särskilt poppis. Den där pipande metalldetektorn (?) är riktigt irriterande tycker hon! Så nu för tiden vet hon redan innan det börjat pipa att det är den reklamen och så sätter hon igång och morrar. Det är gulligt första gångerna man hör det, sen blir det bara irriterande. Men det ska vi nog få stopp på.

Dessutom ska jag göra om designen här på bloggen snart om jag får tid till det. Så ska ni gå in på bloggen och den är lösenordsskyddad här inom de närmsta veckorna så är det för att jag håller på att göra om den. Det ska nog inte ta så många dagar.

Nu har det gått ett par dagar sen veterinärbesöket och Freja har börjat gå med fyra ben i backen även fast det ser väldigt otrevligt ut. Hon haltar väldigt mycket och det går inte framåt så snabbt som jag skulle önska. Men hon blir bättre och det är huvudsaken!

De två första dagarna efter veterinärbesöket var hon väldigt hängig och det märktes att hon hade ont. Nu har den värsta smärtan lagt sig och hon har börjat bli sitt vanliga jag igen. Ni vet, sådär provocerande. Man ser galenskapen och leklusten bara man tittar på henne och hon gör verkligen allt för att få igång oss. Men vi är tvugna att göra henne besviken varje gång:P

Julia har varit väldigt snäll med Freja och ibland har det blivit lite för mycket så vi har varit tvugna att påminna henne om att hon inte ska härja upp henne. Men som sagt, hon är väldigt snäll och hon är ju bara ett barn. Hon glömmer lätt eftersom Freja är så busig och verkligen vill leka. Så jag har inget emot att påminna henne ibland.

Idag ska vi ha första kusinkalaset för Julia som fyller 8 år på måndag! Det kommer med andra ord bli fullt upp med att hålla koll på Freja så hon inte börjar springa runt och gör sig illa. Men jag tror nog inte det ska bli så svårt att hålla henne i köket med alla vuxna, det är ju där all tårta är:P


När jag kom ut ur duschen en dag så möttes jag av det här i mitt och Julias rum.
Det måste understrykas att hon INTE får vara där inne. Därför är det ju
just där hon vill vara:)


Jag och lillan myser i soffan. Dom tycker jag klemar med henne! Men hon
är ju min lilla bebis, så då blir det väl sådär..:P


Den där mattan är det BÄÄÄÄSTA som finns. Det ligger alltid något gott
i den och den är skön att sova på. Mat och sova i ett! Kan det bli bättre?!


ÅH! Matte ligger på golvet, PUSSKRIG!


Hängläppen:)


Jättetrött liten tjej:)

I helgen har Freja varit hemma med min pappa och min yngsta lillasyster medan vi var på jokkmokksmarknaden. När vi kom hem igår hoppade Freja på tre ben eftersom syrran hade släppt ut henne och busat med henne i djupsnön. Jag skrek och grät hela kvällen och kände mig som världens värsta hundmamma. Freja hade så himla ont och gnällde och tjöt såfort hon gick någonstans. Det gjorde jätteont i hjärtat att höra det och man känner sig så maktlös.

Julia (syrran) blev jätteförskräckt och har mått väldigt dåligt för att Freja har gjort illa sig. Igår var jag så upprörd att jag inte kunde prata med henne eller med någon annan heller för den delen. Så idag har vi pratat om varför man inte får göra sådär och vad som kan hända om hon får ont i benet och blir ännu mer skadad. Efter att vi pratat ett tag så fick hon tårar i ögonen och lovade att ALDRIG mer leka med Freja för att hon inte ville att hon skulle avlivas! Hon är ju inte så gammal än och förstår inte riktigt allvaret med det här. För Freja är ju pigg och VILL ju leka, så då är det väl inget problem tycker Julia.

Vi fick en akuttid idag hos veterinären på morgonen och for in och tog en bild. Vi fick några bättre smärtstillande och antiinflammatoriskt och det verkar ha hjälpt en massa. Freja kan slappna av och har inte lika ont som igår på kvällen och natten. Hon har mest sovit hela dagen och det är väl en blandning mellan tabletterna och smärtan. Det är strikt vila i 10 dagar och sen återbesök. Jag överväger att ta med mig Julia till veterinären men då kanske dom skuldbelägger henne ännu mera så jag vet inte hur bra ide det egentligen är. Hon har redan fått så mycket skäll och det känns onödigt att dra upp det igen om 10 dagar. Vi får helt enkelt se.

Nu har Freja opererats och det gick bra.

Dom la aldrig in varken en platta eller ett stift i benet eftersom det visade sig att benet läkt så pass mycket på ena sidan att det inte gick att få dit ett stift. Han valde då att göra en bone grafting istället och reta benändarna lite så att dom läker ihop fortare. Han lät positivt överraskad så det är ju alltid något!

Imorgon skulle han ringa på förmiddagen och meddela om vi kunde komma och hämta våran lilla buse eller om hon skulle behöva stanna ännu längre. Jag fasar för att få hem henne eftersom jag verkligen inte är bra på det där med sår och smärta. Jag börjar nästan gråta bara jag tänker på det. Stackars stackars Freja.

Men nu när det läkt kommer vi börja med vattenträningen igen och sen kommer det förhoppningsvis bli bra igen. Och det bästa av allt är ju att hon fortfarande har kvar rörligheten i leden. Det hade vi ju inte räknat med.

Det är menyn på vänstra sidan som lägger sig mitt i inlägget! Helt skumt. Men jag orkar verkligen inte hålla på och tjorva mer nu på ett tag. Så ni får stå ut tills jag tar mig tid att leta runt vad det kan vara som inte stämmer:)

---

Igår skulle ju Freja opereras men så blev det inte! Vi åkte dit klockan 8 och veterinären berättade att det kommit in flera akutfall under natten och morgonen. Så vi kunde lämna henne där om vi ville men han kunde inte garantera att hon skulle opereras under dagen. Dessutm ville dom ha kvar henne en natt efter operationen. Så vi valde att ta hem henne och komma tillbaka idag igen!

Så imorse steg vi upp och pallrade oss iväg en än gång. Den här gången blev vi som tur var INTE hemskickade:P Freja bajsvägrade under morgonen och blev helt tokig när vi kom till veterinären. Det luktar ju så jä*la gott där! Det fanns också en jättefin skylt med en hund på som var oootroligt intressant. Vi fick komma in i ett rum ganska snabbt som tur var och då lugnade hon ned sig ända tills veterinären kom.

En normal hund som är där så ofta som Freja skulle avsky veterinären. Freja däremot är alldeles för trög för att göra det. Hon blir överlycklig när han kommer in och sätter sig ned för att råstirra ut honom ända tills hon får en godis. Dessutom tittade hon inte ens efter oss när han gick iväg med henne! Jäkla hund, vem som helst skulle ju kunna sno henne och hon skulle bara trippa med, glad i hågen, och tro att allt var frid och fröjd:P

Igår när vi kom till veterinären så satt det en tant med en antingen väldigt gammal och tjock pointer eller en pointerblandning. När dom ropade upp hundens namn så började tanten gå och hunden satte alla fyra tassar i backen, lutade sig tillbaka och stenvägrade att gå! Det slutade med att sköterska fick putta på där bak medan tanten drog där fram.

Ett tag efter ropade dom upp Freja. Hon slirade över golvet och glömde helt bort att gå fint i kopplet. Hon hade vääldigt bråttom in till rummet och viftade på svansen precis som att det var det roligaste hon hade varit med om. Dessutom så tog hon förgivet att vi skulle in till röntgenrummet och var påväg att svänga in där. Herre gud, HON HATAR RÖNTGEN! Men med tanke på hur ofta vi är där är det nog tur att hon är så positiv och glad:)

Så idag fick vi äntligen ställa våra frågor till veterinären. Vi tog inte med oss lappen som vi skrivit men jag tyckte vi fick svar nog ändå. Frågorna dök upp allt eftersom han berättade hur operationen skulle gå till.

Vi trodde från början att Freja skulle behöva stelopereras eller amputeras (ja jag vet att det låter makabert) men efter att veterinären pratat med olika experter inom ämnet tyckte han att vi inte behövde vidta riktigt så drastiska åtgärder i första taget.

Förra operationen kapade dom av en bit av (ulna) eftersom det hade vuxit för mycket. Det var meningen att benet då skulle sjunka ned och att ledytan skulle bli jämn. Självklart så var det också meningen att det skulle växa nytt ben där han kapat bort efter att benet sjunkit en bit. Men så är inte fallet! För de flesta hundar som får en komplikation efter den här sortens operation går benläkningen alldeles för snabbt och man måste gå in och såga bort en bit igen eftersom benet inte hunnit sjunka nog mycket. På Freja är det precis tvärt om. Benet har inte läkt ihop alls. Det finns benbildning runt stumparna så kroppen har försökt att läka det fast inte lyckats. Det mest troliga alternativet till att det inte har läkt är mikrorörelser i benet och därför ska dom nu antingen sätta in ett stift i benet eller lägga en platta som dom borrar fast så att benet är stilla och läker ihop som det ska.

Anledningen att dom inte gjorde såhär från början är att detta påskyndar läkningen. Och som jag skrev tidigare är inte det önskvärt alls eftersom det kan läka alldeles för fort ändå.

Det känns fortfarande inte helt säkert med den här operationen och jag är skeptisk som tusan. Som jag förstod det från början så skulle hon få stelopereras för att det hade blivit artros i leden som skulle ställa till problem. Men nu låter det inte alls så och visst är det ju bra. Men jag har ändå en liten oroskänsla och det känns inte som att det kommer räcka med det här. Vi får helt enkelt hoppas att det fungerar och läker som det ska nu så att vi kan leva lyckliga i alla våra dagar. Haha.

Så nu väntar vi till i eftermiddag då veterinären ska ringa och berätta hur det gick. När vi träffar honom imorgon då vi ska hämta henne ska jag försöka ställa mer frågor. Men allvarligt talat så är huvudet tomt just nu och även fast jag inte känner mig säker och inte fattar någonting så vet jag inte vad jag ska fråga.

Är det någon som kan hjälpa mig? Skriv frågor så kan jag ställa dom och sen svara på dom när jag pratat med honom!

Nu när jag använder mina föräldrars dator så märker jag att designen blir helt åt helvete! Är det någon annan än jag som lägger märke till det eller funkar det för er?

Vi har som inte pratat så mycket om den kommande operationen. Vi skulle ju egentligen ha fått ett svar på vad som skulle hända redan före jul. Men eftersom vi fick vänta så länge med svaret så kändes det lättare att bara låta det vara och låtsas som ingenting.

Nu när vi fått veta att hon ska göra en operation (inte något av de ingreppen han nämnde som alternativ när han gissade vad specialisten skulle föreslå) och det var en mycket mindre operation som vi inte alls förväntat oss har vi blivit lite fundersamma. Dessutom är inte operationer gratis. Trots dubbelveterinärvårdsförsäkring så kostar det många många tusenlappar med operationer, tusentals återbesök och rehabilitering. Om inte den här operationen funkar vet jag inte om vi lyckas skrapa ihop pengar till en till, större operation i strömsholm. Dessutom vet jag inte om det är rätt att utsätta henne för det här heller. Vi märker ju att hon är understimulerad och bara vill vara hund. Våran uppgift är hela tiden att hålla henne så lugn som möjligt och det är inte det enklaste ska jag säga.

Det sista jag vill är att det ska få ett dåligt slut. Att vi ska behöva ta bort våran lilla stumpa. Men ibland så undrar jag faktiskt om inte det hade varit det bästa för henne? Jag ångrar mig direkt då jag tänkt tanken. Hon mår faktiskt bra trots allt detta och jag vet att jag skulle ångra mig bittert om vi inte ens försökte.

Nä nu mår vi inte bra alls här hemma. Freja har kommit att bli så speciell för oss alla. Hon är hela min familjs bortskämda lilla "barn" och jag kan knappt minnas hur det var innan hon kom hem till oss. Hon har gjort mig, Stefan och hela min familj så mycket lyckligare och jag kan inte ens tänka mig att hon skulle försvinna redan.

Nä usch vad deppigt inlägg! Men jag kände att jag var tvungen att skriva av mig. Ni får veta mer om operationen och vad dom tänker göra när vi har varit och lämnat Freja där på Torsdag. Jag vet knappt själv vad som ska göras och varför. Jag är väldigt förvirrad!

Nu är jag äntligen klar med designen till den nya bloggen. Det har krävts blod, svett och tårar men tillslut klarade jag det! Freja förstår ingenting men tyckte det var roligt med hundbilden och morrade lite åt den. Jag försökte förklara att det var henne själv hon morrade åt men det spelade ingen roll tyckte hon:P

Nu är det dags för oss att sova!